Eftersom hårdslöjdstalangerna äro ganska få i min del av världen så suckade jag uppgivet vid tanken på att göra ullkammar själv (eller lägga ut det på entreprenad), men i slutet av utandningen kom jag på genvägen!
Varför hålla på och åbäka sig och göra ullkammar av bärplockare? Varför inte kamma ullen direkt med bärplockare? Då kan man ju använda dem till det ursprungliga syftet när de inte kammar ull, typ.
Jag hittade bara den ena, men tänkte även utanför denna låda och greppade Kammen. Den underbara kam jag köpte för ohemula 75 kronor för sjutton år sen och som jag älskat sen dess. (En valp för tolv år sen tyckte också att den var fin. Som tur var koncentrerade han sig på bakersta delen av skaftet.)
Det gick jättebra. När jag väl kommit på att ullkammens krattform gör att man kan vrida och vända på kammen och ändå få fibrerna åt samma håll, men att det inte riktigt gäller för en vanlig hårkam. Där måste man tänka så det blir rätt.
Se så fint det gick! Och som diz* använde jag en liten uddanyckel som låg här och skräpade.
* Diz: ett litet hål genom vilket man drar fibrerna som man kammat så att det blir en lång korv av ull.
6 kommentarer:
så fiffigt!
Suveränt!
Tja, suveränt i förhållande till "fungerar lika bra som ullkammar" vet jag inte. Men jag är nöjd med de två provkamningar jag gjorde.
"Kompliceradfaktorn" dem emellan är inte otroligt hög, så kan man säga.
Så otroligt fiffigt! Med handtag och allt...
Jo, handtag finns. Men jag tror att de egentligen borde sitta på "undersidan" (sett som plockare) för att de skulle vara bra placerade.
Nu hade jag plockaren stående och höll den kvar så. Att då fäktas med en nylonkam är inte farligt. Att fäktas med plockare kan vara riskabelt. Även om plockarnas taggar är betydligt beskedligare än ullkammars.
Och hur vaken var jag när jag skrev det där då? Handtagen sitter ju helt på rätt sida. Men de står inte ut från kammarna utan är parallella.
Skicka en kommentar