Fototime!

Tadaa!
Här kommer då de bilder som jag befarade skulle dröja. Men idag var det ljust, ja sen kom solen rent av!

Makens "t-shirt" eller "t-olle" som han kallade den idag är alltså stickad av enkelt garn, samma garn som den tvåändstickade. När jag tänkte ut den här så kände jag starkt att den skulle ha lila slätstickade kanter. De är stickade av Visjögarn från Östergötlands ullspinneri och har använts till kofta och basker att ges bort för några år sedan.
Det garnet är tunnare än det bruna, därför ökade jag en maska i var fjärde maska och hade tunnare stickor. (Dokumenterat hur tjocka/tunna stickor jag använt? Nä ...)
Som vikkant har jag använt ett avigt varv bland det släta.
Naturligtvis stickade jag fast kanterna på baksidan på nåt fiffigt sätt som jag glömde dokumentera.
Den är stickad top-down, som sagt, och för att ytterligare snåla på garnåtgången så att den skulle kunna bli längre gjordes intagningar i sidorna på bålen. Sidorna är också markerade med en maska rätstickning.
Fickan är en påse som hänger på baksidan, helt stickad i Visjögarn.
(Oj, vad många detaljbilder jag inser att jag inte tagit ...)

Så min Kittiwakekofta då. Man kan tydligt se att jag stickade bakstycket först. Jag hade inte lagt märke till att härvorna var lite olika färgade utan stickade med en i taget. Därav den kraftiga randen mitt på ryggen.

Jag tyckte att jag lärt mig lite till framstycket och letade därför fram två liknande härvor att börja med.
Men det blev ändå en tydlig övergång när de härvorna tog slut och nya (som liknade varandra) tog över.

Men skam den som ger sig: när jag gjorde ärmarna tog jag fyra härvor på en gång. Två som liknade varandra (A) och två andra som liknade varandra (B). Sen stickade jag med dem så att A och B tog vartannat varv i vardera ärmen.
Det blev mycket bättre.
Ärmarna blev lite tajtare än jag brukar vilja ha dem, och vi var inte helt överens, ärmkulle, ärmhål och jag, utan det blev lite omstickningar där.
Kittiwake original har en större krage än jag gjorde. Urringningen är ganska stor, så kragen fyller upp in mot halsen.
Och så det där med sy i knapparna ... se tidigare inlägg. Knapparna har jag vunnit en gång i tiden. Många plastknappar med ögla på baksidan och med ett litet relieftryck.
Kanske inte de stiligaste knapparna, men de går bra ihop med den ganska röriga ytan i övrigt.
Hade jag hittat på koftan själv hade jag inte gjort så många knapphål, men även om det är mycket att knäppa så gillar jag nu att de sitter så tätt.
Jag är inte riktigt säker på att jag hade valt det här röriga garnet om jag vetat hur spräckligt det är, till en tröja med flätor. Men nu är det så.
Och den är Varm!

Den store strikkedyst

Kanske är det bara så här långt upp i norr (som ändå inte är sååå långt upp i norr som man kan tro) som det inte har uppmärksammats att Den store strikkedyst har avgjorts.
Kul att förra årets manliga deltagare, Koushi, är den som leder programmet.

årets stickningar

Det märks både att jag jobbar och veckopendlar på den här bloggen. Jo, för den uppdateras alldeles för sällan. Och somliga saker försvinner både från stickorna och ur synhåll utan att de hinner dokumenteras. Som t ex uppföljaren på den här mössan:

Ägaren växer och modern vädjade: finns det möjlighet till en uppföljare? Njae ... det var ju det som var det knepiga. Garnet som blev över räcker inte till en hel mössa. Och garnfärgaren har gått i pension och lagt ner. Men! Om man blandar det här garnet med garnet från den här blå mössan

och stickar ett varv med ena tråden och ett varv med den andra tråden så blir det en blå mössa. Den andra mössan visade sig vara mycket mer grön i sin blåa färg och dessutom finns de lila duttarna. Men det blev jättebra och alla är nöjda.

I somras hade jag ett intressant stickprojekt som semesterstickning. Maken ville ha en tunnare smidig tröja än den härliga tvåändsstickade tröjan. Men det viktigaste var att det skulle finnas en bröstficka på den

Det fanns en del sånt garn kvar. Trots att det har använts till både sjal och mössa och lagning av tröjan. Men inte så väldigt mycket. Så för att inte överraskas så började jag uppifrån, med raglanärmar. Och så gjorde jag bålen klar före jag fortsatte med ärmarna. Och så gjorde jag den så stor som garnet räckte till.
Garnet räckte till en "t-shirt". Den har väldigt flådiga lila kanter.
Men det får ni inte se nu utan sen nån gång när "t-shirt", jag och ljus är på samma ställe som minnet ...

Dessutom har kittiwake fått sina knappar och är i full gång i användning.
Antagligen vet alla det redan, men det kan inte nog understrykas: Sy inte i knappar en i taget uppifrån utan att verkligen kontrollera att de sitter på rätt ställe. Rätt vad det var, när jag varit flitig och sytt i SJU knappar, så var nederkanten på knäppslåarna olika lång med flera centimeter.
Det tog ett tag att hämta sig från besvikelsen, men sen gjorde jag om det. Utan att klippa hål i själva tröjgtyget när jag sprätte upp sytråden.
Och då sydde jag i knapparna lite mer enligt intervallhalveringsmetoden. Först och sist, mittersta, mitterst på de två halvorna, mitterst på de fyra delarna osv. Och så himla bra det blev.
De ganska trånga ärmarna är trängre än jag brukar ha ärmar, men de går bra. Kanske att jag kan rekommendera fem maskor mer på varvet.
Och har vi tur kan även kittiwake fotograferas med makens.

aj aj aj ...

Den tredje swaggern har fått hål på ena armbågen. Och så kan vi ju inte ha det. Så här lagar jag det.

 Jag börjar med att hitta ett "någorlunda" varv, ett varv som verkar ha mycket garn kvar i sig. Där sätter jag in en sticka. Noga. Så att jag håller mig till samma varv hela tiden.

Sen stickar jag. Jag lämnar en ganska lång ände på garnet före första maskan. Den ska jag använda för att fästa stadkanten mot ärmen sedan. Det är väldigt bra om man har rätt stickstorlek, alltså samma som koftan är gjord med.

 När jag stickat upp till ett säkert varv, alltså ett med lika mycket garn i som det första varvet, så börjar det vara dags att sluta. Jag tar en sticka och markerar motsvarande varv på koftan.

Ta av garnet med en lång ände. Den ska räcka både till att sy överkant och sidokant. Det är alltså bra att få de båda ändarna vid var sin sidokant. Sen gör jag maskstygn mellan mina levande maskor och de som finns i tyget.

Och sen syr jag fast sidokanterna med resten av de långa ändarna. Sen fäster jag i det täckta tyget.
Voilà!

Hur jag stickar med tre färger

I podden Nördic knittings tolfte avsnitt efterlyste Heléne och Johanne hur vi stickar med tre färger. Och nu äntligen har jag kommit till skott för att redovisa min teknik.


Nu ska det bli ett varv med tre färger. Den rosa ska bara vara med en maska per rapport, så den behöver bindas in.


Jag brukar slå trådarna om varandra vid var tredje maska, men inte så att jag gjort det på samma ställe förra varvet. I så fall blir det bara efter två maskor det här varvet. Nu är det dags igen. Jag ska fortsätta sticka med det grå. Istället för att lägga både den svarta och den rosa om det grå så lägger jag ...


... först det garn som ser ut att sitta fast längst bak (det rosa) om det garn som sitter fast i mitten (det svarta) ...


... och sen det mittersta om det främsta (det grå) om det är det främsta som ska stickas.

Här syns att nu är det det grå som ska stickas.
Naturligtvis är det här pedagogiskt utdraget så att det ska vara tydligt.
Hade det varit det svarta som skulle stickats så hade jag "stannat" vid förra bilden.

Men hade det varit det rosa som jag skulle sticka med så hade jag slagit det runt det svarta (som det ligger nu på senaste två bilderna) och stickat så att det svarta hade varit bundet.

Genom att alltid slå garnet om varandra åt samma håll så blir det ett mönster av snodd åt samma håll på baksidan.
Ja, det blir trassligt efter ett tag mellan stickningen och nystanen, men det får man reda upp. Det är det värt.
Det kan också vara bra att töja lite på det stickade både nu och då så att man inte råkar dra åt trådarna för hårt.
Ett tips från Latinamerika som jag sett någonstans är att sticka med avigsidan utåt, fast sticka från rätsidan.
(Istället för att sticka på hitsidan av det runda varvet så stickar man på bortsidan av det runda varvet, men den är ju rät på insidan så det är ändå räta maskor. Men avigsidan får yttervarv och därmed är det kanske lättare att få flotteringarna att bli tillräckligt ospända.)

Heureka!

Koka sylt ...
Hälla upp kokhet sylt på varma burkar med tillräckligt stor slev för att det inte ska ta "hela dan", med risk för spill.

Känner ni igen?

Igår uppfann jag en metod för liten risk för brännskador!

Jag ställde burken i ena hörnet av en tvåliters glasskartong och så höll jag i den andra delen. Eventuellt spill kan man återanvända.

Emma Frost

Emma Frost är en klok ung kvinna med mycket texilt kunnande, enligt vad jag kan bedöma.

Häromdagen skrev hon ett inlägg som jag fick syn på idag som jag bara kan instämma i.