3 x strumpor

Oj vad jag inte bloggat i februari, men nu tar vi nya tag.
För två år sen fick jag ett presentkort som jag löste in på hemslöjden. Då köpte jag två nystan babyalpacka silke från Marks & Kattens. Det är samma sort som i halsduken som blev julklapp för några år sen. Expediten tyckte att det var en konstig idé att sticka strumpor av det här garnet, men jag tänker att silket är väl slitstarkt ... (Det kan ju bero på hur långa silkefiber det är i garnet, men det har jag inte kollat.)

De är stickade från tårna och uppåt efter Barbros beskrivning, med en liten justering: det är inga lyfta maskor i hälen. Detta för att det trycker ihop hälen på höjden och då förslår inte kilen (gusseten) för att vristen ska rymmas. Jag tänkte lite i kors när jag började avmaska där varvet börjar, alltså vid sidan på strumpan. Jag har nämligen en liten i-cord-ögla på slutet för att kunna hänga upp dem. Men när jag upptäckte att den kom på sidan så kom jag på den strålande idén att göra den andra öglan på utsidan av det andra benet. Men inte blev det så inte ... Båda öglorna är på vänster sida av benet.

Expediten tyckte det var en bättre idé att använda sockgarn för sockor. Och det kan hon ju ha rätt i. Och eftersom presentkortet räckte till lite till så köpte jag ett nystan On line supersocke preparerat med Aloe vera och jojobaolja. Jag drog mig till minnes att det var samma sort som jag stickade maevastrumporna av.

Eftersom jag inte visste hur färgrapporten såg ut stickade jag en strumpa i taget ur nystanet, så att de inte skulle ha omvänd färgrapport. Klokt. Dessutom lyckades jag starta på nästan exakt samma ställe i rapporten så de är nästan precis likadana.
Den här gången var jag mycket mer observant på att börja/sluta avmaskningen mitt bak så att öglan hamnade där. Det är samma stickbeskrivning som på de röda.
Men garnet känns torrt och strävt och var inte alls så skönt att hålla på med som det röda garnet.

Så fanns det en gnutta blått garn kvar och då kan man ju tänka att man kombinerar det med det överblivna garnet av samma sort som jag har kvar efter maevastrumporna. (Destash destash destash!)

Den här gången stickade jag från båda håll på nystanet för att det blå skulle räcka lika långt. Jag använde också en annan häl den här gången: Fleegle's toe-up no flap. Den var mycket enkel att göra och sitter fint. Det grönare maevasockgarnet stickade jag också från båda ändar av nystanet. Jag hade svintur att båda ändarna var på motsvarande ändar i rapporten som går från a till ö och tillbaka till a. Så den delen av sockorna är mer eller mindre identiska.

Men garnerna var inte identiska. Det äldre garnet var mycket mjukare och trevligare. Det blå garnet var mer "mjuka delen på en scotch brite-svamp". De var heller inte lika i sträckning. Det blå garnet var ca 420 meter per hekto och det grönare 250 meter per hekto. Och ändå går de väldigt väl ihop.

Podden rätt och avigt har i år hittat på trippelsocksutmaningen och då kan man väl säga att jag gjort klart två av tre nu. För min del har det alltså handlat om att prova nya hälar. Barbros häl är bra, men som sagt, med lyfta maskor blir den för trång. Fleegle's häl är lika enkel som timglashälen, men blir en hällappshäl. Man bara ökar som sjutton för hälkilen och sen stickar man ihop så det blir sidor på hällappen. Man kan sticka den uppifrån och ned också, sägs det, och även då gör man ökningarna först och minskningarna sen.

Presentdags igen!

Som vanligt är det en färgvariation på givet tema. Den här gången var det vit och svart som var huvudfärg i vantarna, precis som på ett piano.

Ny länk!

Via Kurbits' inlägg om smörknivsupproret  hamnade jag på en intressant blogg: when I woke up this morning. Den kanske inte är så omfattande ännu vad gäller antalet inlägg, men det utlovas att det kommer att hända ett projekt i år som jag vill följa.

Bloggaren ska skapa tolv plagg under året och ersätta ett köpeplagg i garderoben med detta. "Klä dig i tid" kallas projektet. Kanske det finns fler som gör detta, som en -a-long eller nåt.

Så därför hamnar nu länken i min länklista.

slipover ...

När jag röjde lite i kategorierna här till höger häromdagen så retade det mig att det stod att jag fortfarande stickade på slipovern. Det gör jag ju inte. Den har jag väl inte varit nära sedan 2014. Den har bara hängt över en stolsrygg med ofästade trådar sedan dess. Varför då?

Jaa, kanske för att jag inte riktigt uppskattar hur färgmönstringen korresponderar med kroppsformen? Den är kolossalt lätt, entrådig, och bara 100 g tung. Kanske jag ska vänta med att göra mig av med den tills sommarens äventyr är överstökat. Den kanske skulle kunna vara bra att ha då.
Men annars så är det nog så att den här kanske hamnar rätt i 2nd-hand-påsen.

Årsredovisning 2015

1. Roligaste stickprojekt.
 Makens t-olle. Tänka och klura och få ett bra resultat utan att bli galen av många upprepningar. Att jag var på semesterresa under tiden kan också hjälpa till att ge goda minnen.

2. Tråkigaste stickprojekt.
Rick-strumporna blev inte så bra i det garnet. Och att det garnet hade så trist färgrapport. Den stickade kassen blev fel i proportionerna, vilket kanske också placerar den här. (Ni får väl se nån gång ...)

3. Största garnhändelse.
Störst och tråkigast är att regnbågsgarn upphör.

4. Årets bästa läsupplevelse.
Återigen, jag läser inte så mycket. Men eftersom jag tog upp Stickpodden förra året så kan det kanske gå in med poddar i år igen? Att det finns flera bra poddar är bra nu när Stickpoddarna har fått lite annat för sig och inte uppdaterar så ofta. Nördic knitting kan vara den bästa. Lågmälda Johanne och Heléne är tålmodigt metodiska.

5. Årets tema med variationer.
Fyra sockor och fyra babymössor. Nåt sånt kanske? Och då vinner nog sockorna som är olika alla paren.

6. Det klurigaste.
Hur jag stickade fast den lila kanten på baksidan i t-ollen. Men att tänka ut kassen var också kul.

7. Årets "Äntligen!"
Att jag rotade fram det gamla traderainropet och förvandlade det till en kittiwake.

8. Årets "Det SKA gå!"
Att jag för att få fram så mycket brunt garn som möjligt till t-ollen rotade igenom olika påsar med konstiga provlappar för att repa upp och tillföra ytterligare något varv på t-ollen?
Eller kanske att det måste gå att eliminera färgproblemen i min kittiwake. 

9. Årets snopnaste.
Att presenthalsduken blev så tung.

10. Årets träff
I år har jag nästan bara jobbat känns det som. Inga wwkipdays eller wwsipdays eller andra garnrelaterade träffar har besökts. Men jag har en arbetskamrat som även har ryafår. Det är mysigt att inleda våra planeringsträffar med lite ullprat.

11. 2016 års planerade stickprojekt
En kofta av egetspunnet garn.

12. Angående planerade projekt inför 2015: revision
Bara använda stashat garn/fibrer har gått ganska bra. Men det är svårt att gå förbi Coops raggsocksgarnsrea på vårkanten utan att ett halvdussin nystan smiter med hem. Lite garn som inköpts på fått presentkort har också hittat hem.
Fiberprojektet har inte rört sig nämnvärt framåt.
Datortid vete sjuttan om det blivit mindre av. Surfandet har till stor del ersatts av patiensläggande.

Kvar från 2014 års planering är:
Allt som har med fibrer och spinnande att göra.

13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2015?
Jag försökte ju hitta på ett eget sockmönster. Jodå. Det blev ett par sockor. Men det är inte så jag hoppar jämfota av tanken på dem. Kanske att t-ollen skulle kunna gå in här? Vem hade hört talas om en t-olle tidigare? Men när jag nu sitter och läser igenom hela bloggen från 2015 slår det mig: kassen i hampa! (Det är inte någon ordning på den här bloggerskan. Hon är dålig på att redovisa färdiga saker!)

14. Årets tacksammaste
De som fått grytlappar som de inte nänns använda?

mer babymössor

Min bekantskapskrets är delvis i reproduktiv ålder. Pojken som fick den gröna mössan i alpacka-ull-blandning har en pappa som är jägmästare. Jag tänkte inte på det när jag stickade, men det var ju lämpligt.

Flickan som fick den blå mössan (i samma garn som min mössa och sonens halsduk) har en storebror som fått två blå mössor och hon är något yngre än pojken som fick den gröna.

Beskrivningen som jag följt är Lil' midi bean och de är likadant stickade, bara olika tjocka garn och stickor. (Vilka sticknummer? Ingen aning.) Men originalbeskrivningen blev kolossalt för stor så jag tog bort en massa maskor. (Och har suddat anteckningarna som jag gjorde i telefonen ... ack ja, detta elektroniska tidevarv ...)

Fototime!

Tadaa!
Här kommer då de bilder som jag befarade skulle dröja. Men idag var det ljust, ja sen kom solen rent av!

Makens "t-shirt" eller "t-olle" som han kallade den idag är alltså stickad av enkelt garn, samma garn som den tvåändstickade. När jag tänkte ut den här så kände jag starkt att den skulle ha lila slätstickade kanter. De är stickade av Visjögarn från Östergötlands ullspinneri och har använts till kofta och basker att ges bort för några år sedan.
Det garnet är tunnare än det bruna, därför ökade jag en maska i var fjärde maska och hade tunnare stickor. (Dokumenterat hur tjocka/tunna stickor jag använt? Nä ...)
Som vikkant har jag använt ett avigt varv bland det släta.
Naturligtvis stickade jag fast kanterna på baksidan på nåt fiffigt sätt som jag glömde dokumentera.
Den är stickad top-down, som sagt, och för att ytterligare snåla på garnåtgången så att den skulle kunna bli längre gjordes intagningar i sidorna på bålen. Sidorna är också markerade med en maska rätstickning.
Fickan är en påse som hänger på baksidan, helt stickad i Visjögarn.
(Oj, vad många detaljbilder jag inser att jag inte tagit ...)

Så min Kittiwakekofta då. Man kan tydligt se att jag stickade bakstycket först. Jag hade inte lagt märke till att härvorna var lite olika färgade utan stickade med en i taget. Därav den kraftiga randen mitt på ryggen.

Jag tyckte att jag lärt mig lite till framstycket och letade därför fram två liknande härvor att börja med.
Men det blev ändå en tydlig övergång när de härvorna tog slut och nya (som liknade varandra) tog över.

Men skam den som ger sig: när jag gjorde ärmarna tog jag fyra härvor på en gång. Två som liknade varandra (A) och två andra som liknade varandra (B). Sen stickade jag med dem så att A och B tog vartannat varv i vardera ärmen.
Det blev mycket bättre.
Ärmarna blev lite tajtare än jag brukar vilja ha dem, och vi var inte helt överens, ärmkulle, ärmhål och jag, utan det blev lite omstickningar där.
Kittiwake original har en större krage än jag gjorde. Urringningen är ganska stor, så kragen fyller upp in mot halsen.
Och så det där med sy i knapparna ... se tidigare inlägg. Knapparna har jag vunnit en gång i tiden. Många plastknappar med ögla på baksidan och med ett litet relieftryck.
Kanske inte de stiligaste knapparna, men de går bra ihop med den ganska röriga ytan i övrigt.
Hade jag hittat på koftan själv hade jag inte gjort så många knapphål, men även om det är mycket att knäppa så gillar jag nu att de sitter så tätt.
Jag är inte riktigt säker på att jag hade valt det här röriga garnet om jag vetat hur spräckligt det är, till en tröja med flätor. Men nu är det så.
Och den är Varm!