Stephanie, Lotten och jag

Jag är inte riktigt så fanatisk på att blogga som Lotten. Att ta med mig kamera, och dessutom ha mage till att be någon fotografera hade inte slagit mig. Men det hade varit lite skoj att ha bildbevis.
Idag var jag och fick vinterdäck först på fälgar och sen på bilen. Under tiden stod jag och stickade raggsockor. Huruvida det var för att efter tre blev det lite för kyligt även för de kroppsarbetande däckarbetarna eller om det var om omsorg för mina bara stickehänder vet jag inte. Men chefen (som vinkade in min bil) drog ner porten efter mig och sa åt en av de anställda att dra ner porten när han också bytte bil.

Så där rullade de däck, satte fast dem på fälgar, balanserade i balansmaskinen och skruvade av och på med tryckluftsskruvdragaren i en miljö dem inte främmande. I den stod jag med två lilaspräckliga nystan under armen och stickade ett par strumpor.

Lite komiskt var det och jag associerade både till Lotten och till YarnHarlot-Stephanie som frenetiskt stickade på sin OS-stickning även i bankkön.

Jag gillar magic loop. Och så gillar jag timglashäl. Vet ni hur många gånger snabbare det går att sticka en timglashäl (bara förkortade varv) jämfört med traditionell skolhäl med hällapp och förkortade varv och ihoptagningar och upptagningar och ihoptagningar?
Jag har inte svaret i siffror, men det är kraftigt mycket fortare!
Jag gjorde min första på ett par vanliga sockor idag.

Tidigare har jag gjort sådana på två par toe-up-strumpor med dubbla lager just i hälen. Då var det knepigt att veta var man skulle börja eftersom "hälhörnet" kommer "sen nån gång" och det inte är så lätt att beräkna hur långt från tån man ska börja.
När man börjar uppifrån så "hamnar hälhörnet där det hamnar" lite mer tillåtande. Skaftet kanske hamnar högre eller lägre än där man kanske tänkt. Men det är en petitess jämfört med om foten mellan häl och tå blir för lång eller kort.

Nu spurtar jag med fotlängden. Tur det bara är storlek 40-41 och inte kraftiga46 -or...