Häromkvällen fick jag för mig att jag skulle prova att färga ull. Eftersom min blick föll på en nedsågad liten lönn så provade jag det. Jag repade av bladen och näsan och lade dem i en kastrull. Och jag hackade kvisten i centimeterstora längder och lade det i en annan kastrull.
Sen fick de koka i vatten i en halvtimme. Jag tillsatte också en "skvätt" ättika.
Efter det sänkte jag värmen och lade i ullen i durkslag som jag sänkte ner i kastrullerna.
Så fick det stå i en halvtimme.
Sen lyfte jag upp durkslagen, tog bort en del av ullen och lät resten följa med i nästa steg: Jag hällde färgningsvätska ner i en järngryta och sänkte ner durkslaget där. Återigen en halvtimme.
Sedan lade jag alltihop på tork. Utom de tussar som fortfarande ligger i blöt i färgningsvätska (som varit i järngryta) i glasburkar för att se om det gör någon skillnad. Men de står i rumstemperatur.

Här syns resutltaten:
Översta raden från vänster: lönnblad + järngryta, lönnblad
Nedre raden från vänster: lönnkvist + järngryta, lönnkvist
Som referens finns en ofärgad ulltuss längst till höger, om än det finns lite grått i övre delen av de färgade tussarna.
Nu har jag sköljt tussarna och färgen lossnade inte av detta. Så då återstår att se hur färgäkta de är i förhållande till solblekning.
Jag lade märke till att dessa (i förväg tvättade) tussar blev rätt "frasiga" i konsistensen.
Färgen har också koncentrerat sig till den yttersta spetsen av tussarna,längst från klippet alltså. Det får mig att ana att de kanske hade blivit mer jämnt färgade om de hade varit otvättade, alltså haft samma(?) mängd lanolin i hela tussen.
En liten förvandling skedde även med mig. Nu tittar jag mig lystet runt efter växter: kan man t ex färga med kirskål? Det vore väl en ljuvlighet om man kunde ha nån nytta av dem mer än att äta, för hur mycket kirskål äter man egentligen?
Tänk om jag hade tid att utforska min omgivning i detta avseende!