lördag, februari 04, 2012

Vernissage på Nordiska museet. Skolslöjd.


På torsdagsmorgonen satte dottern och jag oss på bussen söderut. Ibland var det besvärligare förhållanden för busschauffören att forcera och ibland bättre. Men allt gick galant.

Väl i Stockholm, som var snålblåsigt och kallt, installerade vi oss på af Chapmans vandrarhem, fast på land och sen tog vi Djurgårdsfärjan över till Gröna Lund, för den stannade inte vid Nordiska museet. Vi blev en gnutta sena, så Maria Perers, ansvarig för utställningen, hade redan börjat tala och det var fullt med folk. Ja, det är bra om man kan ta mindre suddiga bilder, men nu blev det såhär.

Efter att Maria Perers och Nordiska museets chef, som jag inte uppfattade namnet på, hade talat var det dags för Miriam Parkman att först hålla ett underbart tal och sedan slå i en spik som invigningsritual.

Så småningom var det så dags för även oss (kö!) att beskåda utställningen. Och där! I taket! Där hänger min blårandiga storskjorta som jag gjorde i slöjden på högstadiet. Jag tror inte det finns en söm som jag inte sytt minst två gånger på den. Himmel vad jag slet! I katalogen nämndes både "afghanpälsen" till vänster och de två lika klänningarna i olika färgställningar till höger.

Vi var inte ensamma om att ha åkt långt. Damen som broderat kudden med kattungen på och några av dukarna kom från Småland i en utkyld buss.

Det föremål jag tyckte var vackrast var den emaljerade skålen som en sextonåring hade gjort en gång i tiden. På den tiden när man inte alls fick sätta ihop blått och grönt sådär. Åk dit och se den själva, för det blev fula blänk i den på min bild.

Men det finns ännu mer att se! Många slöjdpåsar förstås, en uppsättning av olika föremål som man skulle göra i träslöjden för att utvecklas i sitt lärande, vackra prydliga arbeten, en vilt blåmålad kamel (och berättelsen om den), utvecklingen av ämnet, eller bristen på den under en viss period, visas också i en monter där mors och sons arbeten ligger bredvid varandra. Hur syftet med slöjdämnet ändrats genom tiderna och hur det syns i våra alster.

Läs gärna i katalogen medan ni ser utställningen. Jag läste den inte förrän på hemvägen och insåg att jag missat en del saker att se.

6 kommentarer:

Lotten sa...

Jag ska definitivt dit och titta även om jag inte få rmingla! Hurra!

Nämen vaff… WV är "mingl". Spooky!

Bloggblad sa...

Vad roligt!

Karin sa...

Jamen ära vare gud i höjden! Vi ville visst gå på vernissage, men hindrades av en av omedgörlig almanacka. Verkar besökansvärt. Måtte det nu komma någon utsocknes person och ge mig en puff i rätt riktning, för det är lätt att glömma att man har en massa intressant inpå knutarna annars.

Cecilia N sa...

Jag tror jag får koppla ihop Lotten och Karin så ni får gå på museum och mingla med varandra.

Kanske Bloggblad kan få följa med på ett hörn?

Pysseliten sa...

Dit vill jag! Slöjden var speciell, jag grejade ju mycket hemma och kände mig ofta snärjd av slöjdens förutbestämda verksamhet. Ingen skaparglädje, men en och annan teknikförfining.

Cecilia N sa...

Och så fick man prova tekniker som man inte hade tillgång till hemma. Som knyppling och vävning.