färggrannt i februari

Jag skrev ju att jag funderade på att spinna färggrannt under februari. Det sket sig. Däremot tog jag ju äntligen tag i den där svartbönsfärgningen.

Det blev en fantastisk mörk lila färg!




som sköljdes ur och bleknade bort när garnet tvättades ...


så då tänkte jag: På't igen!

Och funderade ut att om jag nu hade fast vähäldigt blek jeansfärg i garnet så kunde jag ju beta lite mer och få fast ännu mer. (För jag har ju sett på ravelry att andra haft mer färg i garnet än vad jag fick.)

Så nu har jag betat en gång till.

Hur det blir i slutänden vet jag inte, för garnet hänger nu på avsvalning, men himla fint är det inte nu.
Det ser mest grått ut.

Uppd: färgämnet förstörs av värme. Så varmbeta är inte att rekommendera. Det sägs att man kan beta i kallt vatten över natten. Det visste jag inte när jag började. Och nu funderar jag på hur mycket färgen försvann för att jag kanske hade för varmt vatten när jag tvättade ur garnet. Jag får återkomma i frågan. slut uppd.

Så sen, när det svalnat av till rumstemperatur så ska det ner i återstoden av färg och då! ... får vi se sen ...

Det tretrådiga motionsgarnet i förra posten har sedan blivit lite ursnoddat. Det är ett mycket ljuvligt garn som nu sitter på härveln. Riktigt vad det ska bli vet jag inte, men halsduk känns som en god gissning. Eller vantar kanske.

De ljusröda lockarna som jag fick julen 2012 har jag provspunnit lite av och provstickat. Det blir laxrosa garn och kardat verkar bäst. Väldigt mjukt och fint fast med en ganska trevlig stadga.

Träning ...

Ibland när man talar om att man spinner så kan "vanligt folk" få för sig att man menar att man brukar cykla motionscykel.
Det gör jag inte. Inte mer än nödvändigt.
Att spinna är inte alls ansträngande och svettframkallande. Inte på samma sätt som motionscykelspinning.

Men tvinna, govänner, tvinna ...

Jag kastade mig över mina tre någorlunda tjocka någorlunda fluffiga singlar idag för att göra fluffigt tretrådigt garn.
Teoriboken skrev nåt om att man skulle spinna sånt garn på stor trissa och sen tvinna på liten trissa. Alla mina stora louëtspolar hade fluffiga singlar på sig. ... Men då tog jag fram en av mina uddaspolar! Den hade ju liiiten trissa. Kolossalt liten trissa. Och för att det skulle dra på och inte stå och snacka (och få evinnerlig snodd i garnet) så gick det åt att köra med riikligt med broms.
Vet ni vad det blir av den inställningen? Ett motionspass för höger ben. Ja, för resten av kroppen också för det är ju nästan stört omöjligt att sitta still

Det blev ändå alldeles för mycket snodd.
När den spolen var full så var det ganska lite kvar av en av singlarna. Så då spolade jag om den till en annan spole och så tvinnade jag på den (en ledig louëtspole alltså). På lilla trissan. Med mycket broms så det blev bra indrag. Den blev något bättre än den första delen, tror jag. Antagligen får jag försöka köra första garnet genom rocken en gång till, på "upptvinning", kanske andra delen av garnet också. Jag är glad att det inte är nyfinullen som jag massakrerar så här.

Jag funderar på om jag ska spinna mer till en tredje singel (den tog slut) och så se vad som händer om jag tvinnar med slända. Det känns som att det kan finnas en bättre möjlighet att kontrollera snodden då.

Spinndlarna!

Så gick det äntligen att kombinera mitt liv med spinnträff i Gårdtjärns missionshus. De har hållit på att träffas under opretentiösa former sen åtminstone i höstas och nu kunde jag äntligen vara med.

Jag tog med mig Louëten, vis av att försöka bängla med mig gammrockarna tidigare. Louëten är egentligen bara att ta i handen och så lägga den snyggt i bakluckan. De andra spretar och har sig och fastnar lätt.

Eftersom jag igår fick tillgång till den vackra presentullen kände jag att nu måste jag få in snitsen på att spinna kardflor så jag har spunnit från floret som kom med Louëten. Snart har jag spunnit tre halva spolar med något som nog inte räknas som snöre och så ska vi se om jag lyckas tvinna ihop dem till ett tretrådigt o-snöre, garn alltså. Tekniken är ungefär långdrag. Jag har spunnit med spolens stora trissa som drag. Eftersom alla Louëtspolarna är upptagna av singlar så lär det bli tvinnat på någon av gammrockarna.

Igår kom jag också äntligen fram till momentet "lägga svarta bönor i blöt" och idag när jag kom hem så öste jag av vattnet och stoppade ner de båda härvorna som förhoppningsvis blir blå. (Eventuellt får de ingen färg alls för att det är för mycket lanolin i dem, men då får vi göra om det.) De ska nu ligga i blöt i bönvattnet i två dygn.

På stickfronten har jag repat upp den första tågsockan och stickar nu två samtidigt på magic loop. Strax är jag nere vid hälen. Jag hoppar att göra hällappshäl som mönstret utgår från utan gör en vanlig timglashäl. Jag ska bara vänta med att göra den tills jag kommer till jobbet. Det finns sådana där som är nyfikna på vad detta är.

I väntan på detta har jag återupptagit slipoverstickningen. Jag vet inte vad det är med den men den är "helknasig". Jag tror att den egentligen är för kort för mig, trots att jag hållit upp den mot mig under tiden jag stickat.Och när jag nu stickar ena axeln på framstycket så får jag helt olika bud varje gång jag mäter mot bakstycket. Alltså inte så att när jag stickat 1 cm så säger den att "nu har du 1 cm mindre att sticka" utan mer att "trodde du att du hade kommit såå långt? Nä men det har du fått helt fel för dig." och så stickar jag lite till utifrån denna nya information och så kommer annan information åt något annat håll nästa gång jag mäter. Vi får väl se hur det artar sig.

Sen så säger almanackan att det kanske blir vår och rent av sommar igen sen. Så det börjar bli dags att rota fram sommartoppsstickningarna. Den lila är nog färdig. Jag ska bara sy ihop de sista maskorna med dem som de möter. Jag avslutade den med en I-cord liknande ärmavslutningarna, nämligen. Men eftersom det inte blev så höga maskor när jag gjorde dem på 2½ som resten av toppen är stickade på så tog jag ... 3½ tror jag för att sticka kanten. Då blev det mer så att varje varv mötte varje maska utan att det drog ihop så mycket.
(Rätt vad det är så blir det fotografering.)
Den laxrosa toppen håller jag ju på med ärmarna till. Eller, håller på är väl att ta i. Sist jag gjorde något på den så var det ärmarna. Så när jag tar fram den igen så är det ärmstickning som gäller.

För övrigt rotade jag runt  i min garnhylla häromdagen och hittade en massa garn som jag alldeles hade glömt att jag hade. Jag har ungefär två planer för det. Den ena eller den andra blir det kanske. Mer precis kan jag inte vara då jag inte vet om någon eller någon annan läser bloggen.

presentvantar

Det blev presentvantar i år också. Lite sent redovisade av logistikskäl.

Sen var det ju skoj att se den här också ...

 (Bilden är lånad från knitty. Tröjan heter Parhelion)

 Jag tycker att jag känner igen färgen

och ungefär själva kombinationen med krumelurer

Nej, något plagiat är det inte alls, men jag tyckte det var skoj att haja till och tycka att jag sett nåt liknande förut.

(Såg ni förresten på Kapp-Ahl förra året? De sålde orangea tröjor med ett stort område med flätstickat på framstycket. Jag kollade inte exakt, men jag tyckte den var väldigt lik Beatnik: )

sockkonst

Nu var det länge sen jag var in på knitty och tittade. Livet har sprungit ikring med mig till en massa annat. Men så gick jag in idag och fann de mest konstiga sockor: wraptor.

När jag var liten och gick i skolan fick jag reda på att sockor stickas uppifrån benet och ner till tån. Punkt. Dessutom fanns det bara en sorts häl.

För några år sen konstaterade jag häpet att man kan sticka från tårna och uppåt också. (För att inte tala om att det finns ett otal sätt att starta i tåänden.)

Jag har även sett någon modell som börjar med hälen och som sen fortsätter åt tårna till, för att sen använda resten av garnet till skaften.
Man kan även sticka strumpor på jumperstickor (fram-och-tillbaka-stickor) där ena stadkanten är kanten runt benet.

Skew var en konstig krabat som jag ännu inte stickat, men som har ett roligt mönster på hälen, som en spiralnebulosa eller nåt.

Wraptor är gjord av samma konstruktör som skew. Istället för att lägga upp jumperstickssockor längs en linje längs foten så lägger man upp längs en linje som man lindat runt foten! (Sen syr man ihop slutet med början. Precis som de andra jumperstickssockorna.)

The intentional spinner

 

Spinnaren som har en avsikt, alltså. Ända sedan början så har jag varit i stadiet "IIi! Det blir en tråd!" Jag är fortfarande där. Jag är tacksam över att det blir något avlångt som håller ihop. Jag tror, hoppas, att jag är i slutfasen av det stadiet och ska nu försöka kliva in i nästa. Jag tror det handlar om att ha en idé som är mer detaljerad än "avlång" och försöka realisera den.

Eftersom kursböckerna äntligen lagts åt sidan finns det nu utrymme för "fritidskurslitteratur": "The intentional spinner". (När jag kommit så här långt i mitt författande av denna bloggpost går jag tillbaka i bloggen för att se om jag hittar något om när jag fick boken. Jag trodde att jag fått den i julklapp, men det visade sig att köpt den själv i somras. Jisses vilket minne jag har ... Tur att jag har en blogg.)

Jag sitter nu och väntar på/bevakar en gryta med garn. Jag betar det som benämndes "höstgarn" i ett tidigare blogginlägg med alun. Det är 129 gram garn inalles.
Så då tänkte jag att jag kunde ju läsa lite i boken.
När melodifestivalens första deltävling sändes spann jag ju en z-singel och en s-singel. Dessa har jag nu tvinnat ihop med s-snodd. Varför? Inte riktigt säker på det. Jag vet bara att andra på "Spinning in Sweden" gör nåt liknande ibland, fast då kanske 2st z + 1 st s för att det ska bli bra sockgarn.
Så jag öppnade alltså boken för att söka svar på frågan: Vad var det här "s+z blir s" bra för?

Jag har inte hunnit dit än. Jag har bara kommit till att tvåtrådigt garn lämpar sig väl för spetsstickning och vävning. Ett tvåtrådigt garn skyr tydligen centrum i en ögla/maska. Ett tretrådigt fyller upp öglan mer. Ett tvåtrådigt garn är olämpligt för flätstickning; sådant ska man ha flertrådiga garner till, ju fler dess bättre. "Rundheten hos traditionellt fem- eller sex-trådigt garn ger en jämn, nästan snidad, yta för flätmönstret" (s 83, min översättning).
En yta kan se ojämn ut bara av att man har använt ett tvåtrådigt garn.
"Aha!" sa jag och gick och hämtade garnet som jag ropade in på Tradera för några år sen och som sen blev till sådan besvikelse:

Det syns alltså kolossalt väl bara genom att se på det här garnet att det är "värdelöst" att sticka flätstickning med. Det blev ganska konstigt när jag stickade slätstickning också. Nu vet jag också det. Mest genom "trial and failure".
Men då blev jag lite nyfiken ... vad händer om man gör om det här garnet? Om man t ex särar singlarna och sätter ihop dem tre och tre istället?
Eller kanske fjuttar lite snodd i garnet som det är och så tvinnar ihop två tvåtrådiga till ett fyrtrådigt kabelgarn?
Ta det nu lite lugnt Cessi. Det är säkert ett jätteroligt projekt, men inte idag.

Så genom att söka ett svar så får man svar på något annat. The intentional question är fortfarande olöst. Vi får se om jag hittar svaret längre fram i boken.
Nu ska jag kolla temperaturen i betningen.

Det här med OS och stickning och sånt ...

Den här bloggen kom till på grund av att jag en gång stickade ett par vantar under vinter-OS, 2006 närmare bestämt.
Sen har det varit lite si och så med stickning för mig i samband med detta sportevenmang. Mest för att det funnits en massa irl i vägen.

När det tävlades i London för sisådär 1½ år sen uppstod en dispyt mellan OS-kommittéer och ravelry. Något sådant vet jag inte om det varit aktuellt i år. Däremot översvämmas Ravelry av regnbågsfärgade avatarer. Vi som hänger i "Spinning in Sweden" känner inte stor inspiration för det här i år. Istället har vi något som heter Färggranna Februari-Fyrverkerier 7-23 februari.

Just nu håller jag på att fästa trådarna på den renoverade tvåändströjan. Sen tror jag att jag ska göra något åt det blå-röd-lila-bruna arbetet som blir en slipover. Vill minnas att det är halsringningen som ska tänkas ut och formas.
Sen tänkte jag att jag skulle ge mig på den gröna silkesflätan. Fast jag har ju inte skaffat någon turkisk slända än ju ...
Nå. Det finns mörkblått kardflor och röda lockar att välja på också.

Samt att försöka hitta änden på den där tråden jag spann på häromdagen ...

olika inriktningar

Först en bild på den obloggade sarisilkesjalen som jag stickade efter jag varit på båsfesten hos Lotten. Storleken är en besvikelse. Men det går säkert att lära om, eller så får den komma till någon annan som kanske längtar efter den. Dumt nog kommer jag inte ihåg var jag hittade beskrivningen på sjalen, mer än att det var på ravelry förstås. Jag minns bara att det var en kanadensiska som lagt ut den, hennes var röd-vit och det hade något med att heja på ett lag att göra, eller nationaldagen. Hålvarven är min egen uppfinning, men ökningarna har jag snott från henne. Finns det någon som vet vilken beskrivning jag talar om får ni gärna tipsa mig så jag kan lägga en länk.

När det var melodifestivalen tänkte jag att jag kunde ju sätta mig och spinna lite. Inte gotlandsull, men väl från stort kardflor. Det ska bli experimentgarn. En singel är redan färdig z-spunnen. Den här är s-spunnen och så ska de tvinnas s. Så får vi se. Men jag stötte på problem: finns det nån som ser änden? Helt plötsligt gick tråden av (igen) och änden försvann in i  mängden. Jag minns inte vilken krok jag använde heller ...

För åtta år sen, i mars, blev äntligen makens tvåändstickade tröja klar. Nu har han börjat dra sig för att använda den då den gått lite isönder på ärmarnas kant och nederkanten. Så igår påbörjades operation restaurering. Jag repade upp fyra slätstickade varv och fyllde på med nytt garn. Det är samma garn, men det är tydligt att mycket färg försvunnit genom åren på tröjan. Den är vackert gyllenbrun numera.

Det som fascinerar mig är att när man känner på det nya sticket och det gamla så känns de lika tjocka. Jag var rädd att den nötning som blivit väldigt tydlig längst ut vid handen skulle finnas även längre upp på ärmen, men det känns helt okej.
Nu ska jag fortsätta med den andra ärmen och sätta dit en ny resår i nederkant. Sen står han sig i några år till.