tisdag, juni 26, 2018

sybingo 2018! (Uppdat)


Här kan man läsa mer om årets sybingo.

Det finns en länk där för att ladda ner själva brickan, men min dator låter mig inte få med själva texten. Det är oerhört fånigt och inget som jag kan klura ut hur jag ska få det att fungera så här dags.

Jag har heller inte riktigt tagit mig tid att läsa uppdragen. Men imorgon kanske.

God natt!

Och där hittade jag åt en ordentlig bricka på Alicia Siverts blogg:


måndag, juni 25, 2018

Lupingrönt (mer bilder nu)

Minns ni att jag färgade med lupiner förra sommaren? Jag hade hört att det skulle bli grönt, men jag fick en brungul färg. Snygg, men väldigt ogrön.

Jag testade vidare i år. Ryktet sade ju "blå blommor, men ta det gröna också". Den här gången tog jag bara blå blommor. Möjligen att stammen bakom blommorna kom med också.

Men först måste man ju ha ett garn att färga. Så då tog jag fram min påse med nordviksull. Tänk att det fortfarande finns kvar av den där ullen! Och så kardade jag och spann och tvinnade ett tvåtrådigt garn. Det kändes lite stressigt, för lupinerna hade blommat i flera veckor och frökapslar hade börjat ta över. Jag kör förbi läskigt mycket lupiner när jag far på jobbet.

Men så var garnet klart och dessutom betat med alun.

I med blommor och i med garn.

Och det blev grönt!
Ivern slog till och jag letade i gömmorna. Hittade ett garn av samma ull som det stod: "kanske betat" på. I med det också. Och några meter vitt bomullsgarn med en viskostråd fick fara i också.

Det första garnet hade kokat en timme när jag slängde i de andra också och stängde av och lät det stå över natten.

När jag sen tog upp härvorna nästa morgon så fanns det ju kulör kvar i vattnet.
Vad gör snåla Cessi då? Åker på Coop och köper ofärgat raggigarn, tvättar det, betar det med alun och stoppar ner det i färgresten! Förstås. Inte hade jag tid att spinna. Badet hade ju säkert hinna mögla innan jag var klar.

Men ack och ve. Det var bara nåt grått kvar till de härvorna. Så då jag gick jag ut och hämtade mer lupinblommor och stoppade ner dem i det avsvalnade vattnet. Nästa dag kokade jag upp badet igen, med blommor och garn i.
Det blev inte samma färg som första härvan, men det är i varje fall inte ullvitt längre.

Här syns då från vänster: det nyspunna garnet som färgades först, betat med alun; det gamla garnet som "troligen är betat", vilket kanske var bara alun eller i en kombination med vinsten; raggigarnet som fick sistslurken och lite påtår. Längst ner ligger bomull-viskos-garnet, obetat.

Vad jag fått ut av det här?
Tre olika gröna garner.
Frustration över alla blåa lupiner som bara står där och snart fröar av sig och det är inte utkommenderat några trupper som använder all den här slösande resursen. Själv ska jag ju jobba och har inte möjlighet att ta hand om mer nu.
(Frustration på Vägverket som förra året sade att de skulle bekämpa lupinerna och ta bort dem innan de fröade av sig. Förra året hann de inte. I år är de hopplöst efter också. Menar de allvar måste de ju klippa ner plantorna strax de tittat upp! Jättemånga gånger! Det är ju hopplösa rötter.)
Sen noterade jag att de två hemspunna garnhärvorna var kortare än raggihärvorna, trots att jag har använt samma härvel. Jag anar att de hemspunna krympt i tvätten.

lördag, juni 16, 2018

oj vad tiden går

Men nu har jag i alla fall en dator som vill veta av telefonens bilder.
(Telefonens bilder går inte att lägga in direkt i bloggen. Så det är tvunget att mellanlanda i en dator.)

Det har nog hänt en del stickning sen sist. Den blå koftan är färdigstickad, men har ännu inte några knappar. Och så har jag två par sockor att redovisa.
Först de Kai-mei-strumpor som jag svamlade om 6 februari och sen använde jag upp resten av garnet till ett par maeva-strumpor. Men skaftet blev av ett annat garn som i affären såg likadant ut, men som visade sig vara något mörkare och spräckligt på det sättet som jag hade förväntat mig att det andra garnet var när jag såg det i nystanet. Ack ja.

 Av opedagogiska skäl är det maeva-strumpan till vänster ...


Här ser man hur resåren går från sidan av foten och snett framåt. 

Det konstiga är att när jag senare slöbläddrade på ravelry såg jag att jag hade märkt upp ett par strumpor med sådan resår, så jag hade inte behövt modifiera. Men nu när jag skulle ha tag på den beskrivningen så hittar jag den inte.

Nåja.

Sedan sist har jag också haft besök av några som velat spinna. Det är kul att det finns intresse (och att jag är så pass duktig att jag klarar att lära ut).

Jag har också slaktat restgarn av tre raggisockor. Tidigare har jag tvinnat ihop dem med en nyans i varje tråd. Nu funderar jag på att göra en tombolavariant: Alla nyanser ingår i alla kardelerna, men slumpen avgör hur de hamnar ihop i tvinningen. Men det är inte påbörjat än, bara slakten.

Istället har jag sytt en kjol!
Jag har länge spanat på Clara stickar och Alicia Sivert och blivit sugen på att sy jag också.
Och för några veckor sedan "tog jag tag i saken". Jag hittade åt tyg jag nån gång tänkt till kjol, men det visade sig att stuvbitarna hade olika nyans, vilket jag inte uppmärksammat när jag köpte dem.
Innan jag deppade ihop om det satte jag istället saxen i ett projekt som aldrig blev klart: en klänning med prinsess-skärning som passade för tjugo kilo sen ... Men kjolen kunde jag ju använda! Så nu har jag en ljusblå kjol.
Allan hade förstås en fantastisk knapp till den med.

Månne jag kan hitta på något annat i tyg, nu när jag är igång?
(Eller ta tag i projektet som nu legat tämligen stilla i drygt fem år ...)
Eller kanske vänta tills sybingon presenteras.