tisdag, november 12, 2019

"Det kan inte vara sant!"

Det var min första reaktion när jag hörde det stora "RRrrrrrritschhhhh".

Men det kunde det tydligen.

Nåja. Det står nu klart att skjortan i projektet inte ska färgas utan ersätta den här.
Helst förra månaden. Men vi ska inte sy förrän nästa helg och före det behöver jag använda den här en gång till ...
 Så här var nog tyget när det var helt.
Jag tror jag drar lite i det så här innan jag sätter på en fläskig lapp. Det har ju visat att det vill bli bredare.
Först måttade jag och sen sydde jag ihop lapparna. Men sen visade det sig att det fungerade inte alls. Så jag sprätte isär dem och sydde först på den stora och sen den lilla. (Detta eftersom jag har ett förråd med färdigklippta lappar från en annan händelse i livet där dessa blev över. Annars hade jag antagligen letat reda på ett större tygsjok.)

Det blev inte så finlirigt utan jag bara vek in kanterna och stickade fast dem. (Jag har fattat att det är termen när man syr "utanpå" och inte syr ihop tygerna på avigsidan och med sömsmån.) Det är ju bara en nödlagning.

Inte vet jag om jag bräsade tyget nå' mycket. Jag ville mest att det skulle gå jämnt upp längs kanterna på lapparna. Här är en bild från insidan.

2 kommentarer:

Heidi sa...

Men shit alltså. Någon har alltså beställt just det här tyget, låtit sy upp det, och sedan sålt det dyrt. Och fortsätter sedan göra samma sak.

Fy tusan alltså! Glad att din och väninnans skjorttillverkning går bra (även om det går lite långsamt), för allt är ju bättre än det skräpet du har på dig på bilden!

Cecilia N sa...

Typ så.
Samtidigt så är nog skjortan tre år så den går ju knappast att reklamera även om jag nog till punkt och pricka kan berätta hur många timmar jag använt den. (Bara jag blir klar över när jag köpte den.)

Jag är övertygad om att andra ”civila” skjortor jag haft i åratal har använts mer utan detta ”slitage”.