påskpyssel

Vanligt påskpyssel brukar innefatta påskkärringar och kycklingar, en och annan tupp och så dekorerade ägg.

Men hallå, det där själva påskandet då? Gud och Jesus och grejer?
Nu ska det påskpysslas med konfirmander och jag inser att det här är inte lätt.
Men så pratade jag med en som pratade om gula garnbollar som blir kycklingar.
Och då tänkte jag "Jippi! Man kan använda garn!" och fortsatte att tänka i de gängse fjäderfägängorna ... men blev lite fundersam ... höns har inte ull/päls. De har fjädrar ...

Innan jag kom på att det här med lamm är ganska påskigt och "kyrkiskt" och insåg att naturligtvis ska vi pyssla lamm! Göra lamm som vi kan hänga upp i fastlagsris.

Nå, hur gör man lamm?
Nålfiltning/nåltovning, föreslog någon. Fiffigt! Men hur gör man? En tur ut på youtube gjorde att jag tänkte att det där kanske vi kan greja. Men jag vet inte om det finns nålar att tillgå. Jag har inga i alla fall. Så jag tog en vanlig stoppnål som under årens lopp blivit misshandlad med en tång och därför inte är riktigt slät. Men det dög inte. Så, i väntan på att eventuellt få besked om att det kryllar av tovnålar på pysselavdelningen i församlingen (hoppas kan man ju) så tänker jag vidare och funderar ut något annat pyssel.

Det ska vara något som är lite pyssligt, kan bli någorlunda trevligt även om man har en tumme centralt placerad, inte ta hela träffens tid i anspråk, men ändå inte något som är "tjoff tjoff färdigt".

Någon nämnde piprensare och det är ju ett himla trevligt material ... även om jag varken har såna hemma eller någon större vana vid att hantera sådana.

Jag gjorde som mamsell Warg och tog vad jag hava kunde.

Sen funderade jag på vad som händer om man lindar den där stommen med ull ...

Sen tänkte jag i andra banor ...

Tänk om det skulle gå att få in lite spinnande i det hela!

Så en väldigt svintolik ull kardades och spanns på turkisk slända. Det var fel kombination. Ullen var för styv och sländan för lätt. Men kanske det är en kombination som fungerar för ovana. Den får följa med i alla fall, tillsammans med min tunga slända. Den borde fungera bättre. Kanske spinnpinnen kan fungera också. Den hanterar man ju väldigt påtagligt och borde inte råka ut för så mycket tillbakasväng.

Det entrådiga garnet som mycket gärna får vara ojämnt spunnet och ha övertvist dras sen genom en mall av ett får.

Mallen har jag klippt ur en bit kartong. Hålen har jag först markerat med stoppnålen innan jag perforerade ordentligt. Tidningen är för att få stöd utan att förstöra bord och nål.

Öglor av garnet dras igenom med en tunn virknål.

Och det gäller att lämna en liknande ögla på baksidan.
Delar med övertvist blir det lite krull av.

Mina erfarenheter säger att det är inte fel att ha många täta hål. Men förstås inte så tätt mellan att stommen försvagas och mellanväggarna mellan hålen brister.
Försök gärna ta tag i garnet med virknålen en god tum ifrån stommen och försök dra rätt ände genom hålet, alltså hellre försöka få den sidan i öglan som kommer från nystanet att komma över till framsidan än den sidan som är själva öglan på baksidan.
Ändarna på garnet pular man in lite diskret så att det ser ulligt ut.
Kanske att man ska göra något för att skyla "ryggraden" på stommen, så att lammet är ulligt inte bara på två sidor utan även längs ryggprofilen. Eller bara vara mer våghalsig med att sätta hål nära kanten.
Måla dit ett öga eller två.
Och så försök hitta i vilket hål man behöver sätta en sytråd igenom för att få jämvikt när man hänger upp lammet i riset.

Jamen det här blir trevligt!

mycket irriterande

De där strumporna jag lade upp för i förra inlägget är inte helt överens med stickerska och fötter.

Jag bestämde mig för en tumhäl (afterthought heel som det heter på utrikiska). Alltså: först sticka foten och sen hälen.
Fast ... man behöver ju en häl för att veta hur foten ska arta sig, när man ska minska för tårna och sånt. (Man kan t ex upptäcka att foten ska vara stickad med tio maskor färre på varvet.)
Så därför stickar man en häl.

Men eftersom båda ändarna på nystanet sitter fast i strumpstickningen (då jag gör två sockor samtidigt, magic loop) så tog jag fram ett annat garn och gjorde en häl med. Man måste ju inte sticka två hälar just då, man kan ju nöja sig med att mäta på en fot.

Den hälen blev lite för lång, det var som att det stack ut en liten tunga där jag sytt ihop maskorna på slutet, på "toppen" av hälen.
Så när jag hade stickat klart sockorna så skulle jag korrigera det. Fast då satt ju inga strumpor fast i nystanet, och det hade nog varit snyggare med samma garn i hälen ...

Så jag började sticka hälar i strumpgarnet.
Men ve och fasa, det såg ju inte klokt ut! Jo, färgmässigt, men så strumporna satt!
Just nu minns jag inte vilken åtgärd som först syntes klokast att göra, men det går i alla fall inte att minska på vartannat varv med det här garnet som jag gjorde i raggigarnet (första hälen). Och dessutom var foten för kort!

Nåja. Tålamod säger de att jag är utrustad med så repa upp repa upp och stickeli stickeli stick.
Igår kväll skulle jag då sy ihop hälarna. Och upptäcker att det är 13 maskor på ena hälhalvan och 16 på den andra ... på den ena hälen.

GAH!

Äsch,

jag hade ju tänkt att göra den där uppläggningen som de börjar tala om vid 4:50.

Men istället gjorde jag den här.
Det blev vähäldigt stretchigt så för att inte raggsockarna ska ramla av makens fötter så småningom så gick jag efter ett tag över till att sticka 2x2-resår.

I vanliga fall brukar jag sticka sockor med nr 4. Men den stickan hade sprungit och gömt sig. Därför testade jag med 4½. (På banderollen rekommenderas nr 5.) Men si det blev alldeles för sladdrigt. Så de här stickar jag med 3½. Det blir bra. Det är inte det vanliga Järbos raggigarn utan Svarta Fårets raggsocksgarn. Jag anar att det är en gnutta tunnare. 

Jag börjar ana att 1x1-resår är mer töjbar än 2x2. Senaste sockorna som jag stickade till mig själv (ännu oredovisade) har 1x1-resår och de känns nästan fånigt töjbara. Men nåja. Nu vet jag det. Och om någon behöver detta tips så finns det nu på internet. Tralala.

För övrigt är jag nu på tredje nystanet av hampasnöret och kassen är 2½ dm djup. Man blir väldigt len om händerna av att sticka med hampa, men man blir väldigt dammig på magen ...

Härommorgonen

... vaknade jag med en knasig idé som ville bli tänkt på.
En stickad shoppingväska. I snöre. Hur gör man? Nerifrån? Uppifrån? Säkra bärhandtag?
Jag bestämde mig för att börja med handtagen och sen sticka nedåt och sluta med bottnen.

Steksnöre är för tunt, snöret de hade på pappersavdelningen var läskigt plastigt. På en hylla nära skruvar och andra liknande tingestar låg nystan med 100 meter hampasnöre.

Jag provstickade med nr 3½ men det visade sig att det vred sig katastrofalt.

Så då provade jag med nr 3 och det blev nog nästan alldeles rakt. Så då kör jag på det.

Det som syns i bild är första handtaget, drygt halvklart. Det är 16 maskor rundstickning där nr 1 och 9 är lyfta vartannat varv. De maskorna bildar kanterna på handtaget.

Jag är förvånad över att det blir såpass lent. Nej, det är inte ull på långa vägar, men väldigt trevligt ändå.
Det kommer att ta tid det här. Ja. Men jag tror jag behöver några kör-på-stickningar som inte kräver tankemöda. Den här kommer att kräva det för att få handtagen lika långa och lite annat uppe vid kanten, men när det väl är dags för att rejsa mot botten då blir det en hel del otänkstickning och det behövs sånt också.

obloggat

När jag tvättade den lila sommartoppen blev det ju så att jag "blev tvungen" att försöka färga ull. Jag hade för mig att jag inte bloggat resultatet. Det visade sig vara fel. Men i julas kom jag i alla fall på att jag skulle fotografera det. Då med det lilla provgarnet jag gjort. Det blir inte precis chockrosa i spunnen form ...

Men det här fluffet har jag inte visat upp i alla fall. Det är ullen som fick ta åt sig sista vejdefärgen när jag "kokade te" i höstas. Den har jag inte gjort någon provspinning med för det är så lite.

Förutom ...

... det fluffiga garnet i förra inlägget så håller jag på att spinna tunnare tvåtrådigt garn av gotlandsull på kalixrocken. Båda garnerna spinns från kardrullar.
Sist jag spann så blev jag också lycklig.
Innan jag "kunde" spinna så tittade jag på youtube. Det såg så enkelt ut. De bara höll lite fluff i ena handen och så helt magiskt blev det en tråd och de kunde forma den om det blev fluffbubblor på den och så hela tiden ett lugnt men idogt trampande.
Sist jag spann så såg det ut som på youtube. Helt magiskt att det händer mig!

Det här garnet ska också bli tvåtrådigt och användas för att komplettera det tvåtrådiga växtfärgade garnet.


Jag håller också på med det midnattsblåa kardfloret. Fortfarande har jag inte spunnit allt, men just nu håller jag på att tvinna det tvåtrådigt med den tunga sländan stödd. Nån gång ska jag väl förklara vad "pinn-spinna" är också.


Hur det gick med de före detta ljusblå gardinerna? Jodå, de blev ... hm ... militärfärgade? Men när jag hängde upp dem så kom jag på en idé för tyget. Eventuellt gör jag det själv, eventuellt ger jag bort både tyg och idé till en granne.

Sjukt lycklig

Jo, såna känslor kan fås av att se på ett vackert garn. Speciellt om man gjort det själv.

Fotografera inomhus med belysning är inte optimalt. Det är egentligen ett silverskimrande garn av gotlandsull. Härvan på dörrhandtaget är samma som den lösare delen i den undre bilden. Men sedan jag gjort den insåg jag att jag behövde mer och gjorde det som är uppvevat på härveln (det mer sträckta garnet på nedre bilden). Jag är inte helt säker på att den senare versionen blev lika fluffig som den första. Kanske behöver jag sticka vartannat varv med dem för att det inte ska se konstigt ut. Vi får se.
Garnet är tvåtrådigt och spunnet på Louëten med långdrag. Jag har för mig att jag både spunnit och tvinnat med spolens lilla trissa.