Årsredovisning 2008

1. Roligaste stickprojekt.














Den spetsstickade koftan som består av tre olika modeller som sammansmälts. Att dessutom göra den som present i lönndom till en av mina bästa vänner och att få se den på henne var inte något som gjorde det tråkigare. Och så knapparna ...


2. Tråkigaste stickprojekt
... är ett virkprojekt: solhatten. När man ska virka ett galler på rundvirkning så blir det alltid en ruta mer i gallret för varje varv för mig, och det ska det verkligen inte bli. Någon listig som kan förklara hur detta undviks är mer än välkommen att förklara.


3. Största garnhändelse
Störst mängdmässigt måste vara inköpet av Visjögarn från Östergötlands Ullspinneri.
Men att hitta garnet som jag fantiserat om till svågerns tröja var inte helt fel heller.
En tredje kandidat till detta pris: det gröna Evitagarnet som kd hade som gjorde att min gröna topp äntligen tog sig från UFO-stadiet till WIP-stadiet.


4. Årets bästa läsupplevelse
Utgår, då jag inte läst något stickrelaterat i år, förutom bloggar då.
Fast … spinnböckerna jag lånade på biblioteket kanske kan räknas?


5. Årets tema med variationer
Spets i lila! En sjal till dotterns studentbal, en kofta till min vän som fyllde jämnt och en basker till en annan god vän i julklapp.


6. Det klurigaste
I betydelsen mest betydelsebärande: liturgiska halvvantarna.


7. Årets "Äntligen!"
Det borde kunna vara den gröna toppen som faktiskt blev klar efter några år som UFO som vill bli WIP.


8. Årets "Det SKA gå!"
Uddkanten runt Print o' the wave stole. Dessvärre gick det inte.


9. Årets snopnaste.
Se punkt 8. Eller kanske det är att min älskade blå sjal försvann på bussen?


10. Årets träff
Att springa på Fröken C under helt andra omständigheter och så visar det sig att hon är stickbloggare!


11. 2009 års planerade stickprojekt
Kompisens topp i grönt garn med tweedprickar i pastell.

Svågerns flättröja.

Innervantar till dottern.


12. Angående planerade projekt inför 2008: revision

Jag har faktiskt inte planerat mer än att jag ska försöka göra en vacker sjal till min dotter som tar studenten i vår.
Klar. Använd. Beundrad.

Sen måste jag ju göra något av alla KoolAidfärgerna som Lotten köpte till mig. Men jag anar att det är klokt att vänta tills man kan blaska ute.
Kvarstår till nästa sommar.

Nånting som lämpar sig för drygt ett kilo grönt ryagarn. Kanske är det inte ett stickprojekt, men dock ett garnprojekt.
Just nu tullar jag på detta förråd med dotterns tovade stickade vantar.

Sen är det väl OS i Kina i sommar? Då måste jag tänka ut nåt finurligt ju!
Jättefinurligt, hördu. Jag började på ett par latvian mittens och upptäckte efter ett tag att det var samma mönster som jag tidigare gjort. Inte speciellt genomtänkt och allt slutade som för Kallur.

Kvar från 2007 års planering är:

antracitswagger (på stickorna)
Klar. Flitigt använd.

tvåändsstickade halvvantar
Klara. Nu färdigställs par nr 2 för att få till beskrivningen som sen ska "släppas".

något från Knitting nature..
ähum ... fortfarande ogjort.


13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters i år. Har jag varit det?
Tja. Knitter och knitter. Men jag har i alla fall gett mig på att försöka färdigställa eget garn. Man kan inte vara räddhågsen när man får hem kilovis med ull. Däremot går pulsen upp oroväckande högt när jag försöker spinna på spinnrocken. Så för allas bästa står den still ett tag till. Jag behöver en privat spinnpedagog! (Men livet i övrigt menar nog att det kan vänta tills i slutet av nästa sommar. Före det borde jag ägna mig åt mina borden.)

Ojdå.

Jag har missat att berätta historien om den blå sjalen.
















Det var en gång en stickad sjal som var mycket omtyckt av sin ägare som också gjort den. I flera år värmde den henne. Hon var så glad för den var stor nog att kunna viras runt huvudet istället för mössa och halsduk. Eller så kunde den läggas mot ryggen, man kunde sedan korsa den över bröstet och knyta ihop på ryggen. Inte så vackert, men varmt och skönt när man sitter hema och pluggar.

Antagligen var det en ganska varm dag då sjalen hade fått följa med och åka buss en längre tur. För hon tänkte inte på att ta den på sig när hon klev av. Hon trodde kanske att hon hade den i väskan.
Men senare, när vädret verkligen krävde att hon hade sjalen så insåg hon att nej, den var inte i väskan. Och ingen annanstans heller. Jo, någonstans fanns den nog, men inte hemma.

Hon ringde till bussgaraget för att höra om de hade hittat den, men ännu har de inte ringt tillbaka. Eftersom en borttappad tröjärm förra året återfanns i Haparanda (som ligger åt alldeles fel håll) tänkte hon att de kanske hade hittat den någon annanstans längs busstraden. Ett mejl skickades, men kanske till fel person. Tyst har det varit i alla fall.

Vad gör en stackars stickare som fryser om huvud och hals då?
Jo, en ny, en ersättare.



Men inte blev den så stor som den förra. Dels för att det nog inte fanns så mycket garn den här gången. Dels för att det här superwashgarnet inte alls är intresserat av blockning. Bara man går ut i rådimman eller regnet en gång så krullar den ihop sig och blir alldeles oblockad.
Den går inte att ha på huvudet och den räcker inte att knyta om kroppen.

(Ett litet kuriosa i sammanhanget är att detta melerade garn var inblandat i den borttappade och återfunna ärmen förra året.)

Dagsläget

1. Liturgiska halvvantarna (andra paret) är ännu inte helt färdiga.

2. Dottern kom häromdagen hem med iskalla händer efter att ha varit ute på långpromenad med köpevantar. Så kan man ju inte ha det! Därför stickar jag nu ivrigt på ett par stora sladdriga vantar som ska tovas. Det är dessutom projekterat ett par tunna innervantar i Filipunto Alpalaine.(Hur köpevantarna överhuvudtaget kom in i huset är jag inte människa att förklara ...)
(Bilden visar första vanten tillsammans med provlappen som jag gjorde tidigare i höst för ett projekt som kom av sig.)

3. En kompis överräckte med varm hand ett projekt som hon misslyckats med. Garnet är väldigt likt ett garn jag en gång drömde om! (Men när jag såg hennes garn strax efter drömmen för några år sen så kändes det härmigt att skaffa eget.) Men eftersom hon egentligen inte var riktigt nöjd med den beskrivning som hörde till garnet så bestämde vi hur hennes topp egentligen ska se ut. Det ligger nära till hands att använda White Lies Designs beskrivning som jag använt till en gul, en blå och en grön topp till mig själv. Fast med lite andra detaljer.

4. Svågerns flätstickade tröja har bara fått garn uttittat åt sig. Vilka flätor som ska ringla var tänkte jag bestämma när jag fått hans mått ... som dröjer ...

Avslöjande

Nu kan det avslöjas att det blev två stickade julklappar i år.

Dels en Garnstudios basker (tam, som de säger i engelskspråkiga länder) och dels en glittrig boa.


Jag gjorde ett fel med baskern. Eftersom den spetsstickades tänkte jag att då ska den naturligtvis blockas. Så jag stoppade ner en trave tallrikar i den. Det skulle jag inte ha gjort. Den blev snyggt blockad, jo, men alldeles för stor!

Blockningen ville jag ha kvar, men gärna en något åtsittande "linning". (Det måste ju finnas ett bättre ord för mössor.) Så jag blötte den senare och satte en gummisnodd runt den för att tillåta den att dra ihop sig.
Det var efter det som jag beslutade att den var klar, se nedan.

Jag har inte hört något från mottagaren ännu. Kanske hon behöver blöta hela och låta den dra ihop sig.
Och ja, det är samma garn som den spetsstickade koftan jag gav bort tidigare i vinter: Visjögarn från Östgöta ullspinneri.

Den glittriga boan fick min syster jazzsångerskan. Det tänkte jag att hon kanske behövde när hon skulle stå och glittra och synas och inte bara höras.

Det konstiga sättet att presentera boan på bild har att göra med en bild jag tog av första nystanet. Eller ja, det köptes som ett nystan, men innan jag hittade den inre änden ... då såg det ut så här. Tanken var alltså att skriva något fyndigt om att gå från oreda och kaos till ordning.

Garnet är tindra från järbo. Enligt banderollen rekommenderas stickor nr 4, men det blev alldeles för stabbigt. Så för att få det fina fallet i tyget bytte jag upp mig till nr 6.

Meddelande

Jubilarpresenten levererad men ej dokumenterad i bild. I vår kan vi kanske synkronisera för foto. Men den passade iaf. Även de något trånga ärmarna. (Och då ville originalbeskrivningen ha ännu trängre ärmar!)

Lotten hemlisbloggar i sin julkalender även i år. Gå dit!

Första (eller tredje, det beror på hur man räknar) liturgiska halvvanten är klar och den andra/fjärde är på god väg upp till tumhålet.

En julklapp har beslutats som klar och trådar ska fästas.