På bussen kan man ha kontakt med internet.
Då kan man hänga på ravelry.
Där kan man se att någon har för mycket fluff i Uppsala och som kan tänka sig ge bort det för en ringa peng.
Då kan man sitta där på bussen och ta fram portmonnän och räkna sina småpengar och se att man har lagom mycket pengar för ett hekto blått fluff.
Sen PM:ar man och stämmer träff.
Därefter sätter man igång förra veckans stickpodd och funderar intensivt på hur man skaffar sig någon sorts slända i Uppsala. Ska man försöka köpa en äkta slända eller blir det en pinnslända igen?
söndag, januari 27, 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
därmed kan den tiden bussresan tar, också numera beskrivas som kvalitetstid:)
det skall bli roligt att se vad du gör med ditt nyligen införskaffade blåa fluff:) och vad det blir för slända:)
Att sitta själv och fundera på bussen, att sticka, att läsa, att samtala med medpassagerare har ju också gjort busstid till kvalitetstid. Men nu har denna dimension tillkommit.
(Ibland lyckas jag kvaliteta in lite sömn också, men inte så dags som det var igår.)
Skicka en kommentar