måndag, augusti 26, 2013

Att väva eller att väva ...

Det här vävprojektet jag tänker starta har en hel del kvar att funderas på. Jag tror det kan vara praktiskt att använda en liten barnvävstol. Då kan man lämna vävningen smidigt utan att behöva knyta loss sig, som man ju behöver göra om man väver bara med bandgrind. (Då knyter man fast bortre änden av varpen i något fast - vilket alltså förutsätter att sådant finnes - och så hitre änden knyter man fast i sig själv och så spänner man upp varpen så medan man väver.)

 
Det kan säkert vara fiffigt att använda bandvävstol också, men då jag tänkt att remsan ska vara sisådär 8-10 cm och det inte verkar finnas bandvävstolar till den bredden så faller det. Det faller också på "det var sjutton vad attiraljer man behöver!"-faktorn. Barnvävstol har jag inte. Annan liten vävstol skulle behöva införskaffas.
 
Nå. Då kör vi på barnvävstol (om det nu inte kommer väldigt bra argument mot). Men vad ska vi ha för något att skilja skälen med?
 
 
De blå grindarna agerade solv som original, men de är ju gigantiskt glesa.
 
Bandgrinden överst i bild finnes också, men min erfarenhet av den är att det vävda blir mycket smalare än bandgrinden föreslår. Kanske för att varpen varit samlad i en knut till att börja med, kanske för att det faktiskt inte finns någon anledning för varptrådarna att sitta så glest isär i det vävda. (Kanske för att jag slagit in för för korta inslag som "strypt ihop" varpen?)
Kanske kan alltså det vävda tyget bli mer i samma bredd som bandgrinden påstår om man knyter varpen i en ... pinne som går över magbommen ... som antagligen varken heter pinne eller magbom.
 
Sen finns ju varianten brickvävning. Den kan ju göras ungefär hur avancerad som helst, men det är inte argumentet här. Här är argumentet att brickorna sitter tätare än hål och springor i bandgrinden. Alltså borde den metoden vara mer "ärlig" för hur brett tyget blir. Eller?
Det borde välan gå att väva vanligt tuskaft med brickor? Alltså inte snurra snurra snurra och sen snurra tillbaka efter ett tag. Utan bara vicka fram och tillbaka.
Fortfarande har jag tänkt varpen fastsatt i barnvävstolen och bara använda brickorna som skälgörare.

Hjälp mig att tänka kring detta!

12 kommentarer:

Liisa sa...

Så spännande! Jag kan tyvärr inte ge dig några svar men ser fram emot vad du kommer fram till!

nitsirk sa...

Jag tycker bandgrinden är det bästa alternativet. Knyt varpen med flera knutar runt varpbommen ("magbommen") och se till att du stramar eller lägger ut inslaget så att väven får den bredd du vill ha!

Cecilia N sa...

Oki.

Då får vi se hur det lyckas ...
Hade tänkt provväva med det bärplockarkammade gotlandsgarnet, men ser att det är alldeles alldeles för lite av det för att det ska gå.

Får göra mer garn då ...

englundskan sa...

Och så har vi ju Henning, Han är inte som andra men en vävstol är det http://livsrummet.blogspot.se/2011/11/konstiga-vavstolar.html

Cecilia N sa...

Ja just det ja. Henning. Har du fått nån fason på honom eller hur är det? Hur brett väver han?

Karin sa...

Ursäkta en fullständig novis på området, men skulle inte barnvävstolen kunna funka just som den var tänkt att funka från början? För något slags skälskiljare (eller vad det kan heta) finns det väl?

Annars blev jag mäkta imponerad av brickbandstekniken i somras i Årsunda Vikingaby där systerdottern och andra instruerade så att det åttaåriga barnbarnet lyckades väva en lång bit med fint mönster, i ett litet kick.

Och bandgrind demonstrerade syrran på ett lika övertygande sätt. Men skulle man inte kunna knyta fast magänden i något annat, när man väver med brickband?

Cecilia N sa...

Jo Karin, den skulle kunna fungera som det var tänkt från början. Men de där blå "grindarna" som är skälskiljare från början håller varpen så gles att jag inte tror att det blir ett bra resultat.

Därför tänkte jag "täta ihop" varpen genom att "koppla in" någon av de andra metoderna: helt enkelt haka av de blå och knyta fast någon av de andra (grind/brickor).

Antagligen kan man "sitta bredvid" och väva brickband och inte vara fastknuten själv. Men oavsett måste man ha något i båda ändar som håller varpen spänd.

Maria sa...

Jag funderar lite på om du lyckas få upp tillräckligt lång varp på en barnvävstol. Du lär ju göra den typ 3½ meter lång. Eller tänkte du göra i två halvor för att få till vecket i nacken?

englundskan sa...

Bandgrind verkar enklast tycker jag. Ska man ha brickvävda band kan man ju sätta upp bandet i en bandvävstol, både praktiskt och obekvämt och inte kan man göra så långa mönsterrapporter heller. Har du en hyfsad bandvävstol så är det självklart bra.

Nej Henning är inte i drift, han inväntar den mörka årstiden när museet har stäng och trädgården är översnöad.

Cecilia N sa...

Hm, Maria. Du tror att det blir en för tjock bulle på varpbommen?

Intressant aspekt ...

Två halvor låter knepigare. Man kan ge sig sjutton på att jag kastar mig över projektet med halva varpen spunnen och så spinner jag en Helt Annan varp till andra halvan ...

Maria sa...

Det låter som du, det gör det ju faktiskt. *fniss*

Men titta på stolorna på skolan, jag tror flera av dem har söm just i nacken och är INTE helt raka när man lägger ut dem (på golvet för att visa kyrkoåret baklänges)... Det kan ju vara ett knep för att komma undan det där med varpbulle. (Ska man ha glasyr på såna?)

Och nej, jag är inte på Ravelry än. Sen. Post-skolångest. Kan bli efter jul.

Cecilia N sa...

Var jag förut osäker på vilken Maria som kommenterat så är jag ju definitivt säker nu. *Fniss!*

(Inte glasyr, men lite guldtråd kan inte skada.)