Jag inser att jag
får ge upp UFO-rutan. I alla fall om jag har tänkt att Klimttröjan
ska vara det ofärdiga objektet som ska bli klart.
Det är roligt att
göra saker på frihand. Men det innebär också att andras
erfarenheter inte tas till vara när man ”kan själv”. Det kan då
betyda att man inte alls kunde själv utan det finns en del saker som
man ”inte tänkte på”.
Runda ok till
exempel. Jag har mer tänkt på att oket ska bli cirkulärt när det
ligger platt, innan ärmar och kropp kopplas in. (Tänk rundskuren
kjol.)
Det betyder att den
omkrets som föreligger när ärmar och kropp ska börja formas är
betydande. Det är bra mycket mer tyg i framstycke och bakstycke än
vad som behövs. I alla fall eftersom jag ”nypt av” lagom mycket
för ärmarna.
Ett bättre format
ok skulle vara mer ”skålformat”, om man ställer stickningen med
halsringningen nedåt. Inte så mycket ökningar mot slutet av
okdelen alltså.
För att få bort en
massa onödigt tyg i bålen behöver jag alltså minska antal maskor
på varvet.
Ett misslyckat försök har jag bloggat om här, och ett efterfrågat råd om alternativ minskning har jag fått här. IRL har jag pratat med en sykunnig som rekommenderade att inte bara minska i sidorna (”för då blir det två platta bitar”) utan också som insnitt under bysten och motsvarande på ryggen (”för då blir tröjan mer rund”). Dessa båda råd kombinerade jag så att jag minskade ca 30 maskor ner mot midjan: varannan gång i sidorna, varannan gång som insnitt.
Ett misslyckat försök har jag bloggat om här, och ett efterfrågat råd om alternativ minskning har jag fått här. IRL har jag pratat med en sykunnig som rekommenderade att inte bara minska i sidorna (”för då blir det två platta bitar”) utan också som insnitt under bysten och motsvarande på ryggen (”för då blir tröjan mer rund”). Dessa båda råd kombinerade jag så att jag minskade ca 30 maskor ner mot midjan: varannan gång i sidorna, varannan gång som insnitt.
Och vad blev det av
det?
En bylsig tröja
över skuldrorna som ”snördes åt”. Inte snyggt. Dessutom skulle
jag lätt kunna ta bort ytterligare 30 maskor på varvet utan att det
blir trångt.
Nä. Nu får jag
bruka allvar och ta tag i själva felet och inte bara i symptomen.
Det vill säga: ta
bort en massa ökning i oket.
Det vill säga ta
bort inte bara bålen utan också ärmarna …
Men först kolla hur
mycket tyg som ärmarna kräver.
Och så räkna på
hur oket ska fördelas på ärmar och bål så att ärmarna får som
nu och bålen får ca 30 maskor mindre i vardera stycket.
Som tur är har jag
hittat ett urgammalt UFO i tygerna. Som nu är FO.
Men det blir ett
eget inlägg.
(Nej, jag får inte till ett normalt typsnitt med normalt radavstånd!)
(Nej, jag får inte till ett normalt typsnitt med normalt radavstånd!)
4 kommentarer:
Vilket enormt tålamod du har! Det saknar jag och därför har jag följt mönster genom åren, ids aldrig ta upp och börja om igen. Men nu är stickandet ett minne blott. Jag använder faktsikt ganska många av mina lyckade tröjor och sjalar. De misslyckade är skänkta eller har gått till garnhimlen.
Vilket intressant problem! Men i slutändan handlar det ju om vad för tröja du trivs med att ha på dig. En tröja som är tung och bylsig överallt är inte så fin. Och ett ok som är så stort ger inte mycket utrymme åt att minska för resten av kroppen på ett snyggt sätt.
Inte så roligt för dig, men det har varit intressant och roligt att läsa om dina mödor med den här tröjan:)
En lösning hade varit att ge den till sonen, utan allt för många minskningar, men han avböjde.
Ja kanske jag har ett stort tålamod, Bloggblad.
Saker tar tid och det är som det ska tänker jag. Det brukar löna sig i kvalitet.
Skicka en kommentar