Världsstickdagen 2007

Hurra! Caféstickerskorna här i stan nappade och har anordnat! För mer information kolla deras blogg! Hoppas vädret blir lika fint då som förra året och att jag kommer ihåg solskyddskrämen ...

Ni kan nog inte ana vad jag håller på med.

Jo, svart nånting i en bandgrind, men vad?

Lingarn.

För någon månad sedan gick mitt klockarmband sönder. Jag testar att väva ett nytt.

Först hade jag tänkt göra ett med brickband och "tuskaft", men det föll på antalet brickor tillgängliga. Och alla mjölkpaketen hade för en gångs skull just kastats bort, så jag kunde inte göra nya. Så det fick bli bandgrinden, med fasan att bandet obemärkt blir bredare och bredare.

Jag är lite orolig att inslagen ska vara för glesa. Hur sjutton får man stopp på ett "ränn" på ett smalt band?

I bortre änden ska jag försöka göra en snygg avsmalning och sen i hitre försöka sy ihop runt själva spännet som jag så klurigt har sparat från armbandet som gick sönder.

För att göra så få sömmar som möjligt trär jag klockan på bandet, så att bandet fortsätter under boetten. Kanske att jag ska sy runt pinnarna så att den sitter fast. Funkar det så funkar det. Går det inte så får jag väl köpa ett då.

Där!

För tjugo år sedan ungefär såg jag en annons i Vi-tidningen som jag rev ut. Den gjorde reklam för att åka till Österrike. Anledningen var bilden. Den var väldigt inzoomad och jag fastnade för de små rutorna strax framför kvinnan.

Idag gick jag in på knitty och fann den här koftan och då kändes det som: den är lösningen på längtan efter mönstret på målningen.

Vet inte riktigt om någon annan fattar hur det hänger ihop, för egentligen är det inte alls likt. Men det bryr jag mig inte om.

senaste nytt

Oj vad mycket som inte har med stickning att göra som har hänt på sistone. Därför har det inte hänt så mycket som har med stickning att göra.

Men jag har iaf stickat en bit till på mammas blå kofta och vägt nystanet som är kvar och räknat och haft mig.

Bilden är ett irl-montage som ska försöka belysa hur lång jag beräknar att koftan blir.

Knäppkanten som skymtar måste förlängas och den andra kanten också göras.

Efterforskningar har inletts om var den försvunna beskrivningen har tagit vägen. Ännu inga framsteg på den fronten. Men framstycket skulle ju vara likadant som bakstycket i ganska många centimetrar så jag började på det på bussen för några veckor sedan. Men så här kan jag ju inte hålla på! Antingen får den rackarns beskrivningen pallra sig fram eller så får jag skicka efter en ny. Alldeles i onödan. Eller, nja.

De gröna ärmarna är ... klara. Elller nåt. Garnet räckte preciis till att få en ärm som räckte runt hela ärmhålet och ca 1 cm lång ärm därefter. Men det räcker inte till att montera.
Ärmarna hade gärna fått vara liite längre ändå. Finns det någon som råkar ha ett nystan Evita i ljusgrön färg (nr 567) som bara ligger och aldrig blir nåt? Är det färgbad 29733 bleve jag ännu gladare om jag kunde få köpa det.

Lyckat, eller nåt.
De gröna ärmarna är nog färdiga, men jag har inte kollat hur de passar i ärmhålen. Då tog huvudet slut och jag tog linnetröjan istället ett tag. Och nu hittar jag inte beskrivningen på den. Den är bara borta!
Månne ett tecken på att jag ska ägna mig åt sånt jag ska ägna mig åt?
(Och att det är läge att ta tag i mammas kofta om det nu är så att jag tvunget ska sticka?)

Kvinnlig list!

Efter att ha väntat förgäves på att få logga in så jag kunde skriva det här inlägget så kom jag på, när jag höll på att kommentera hos Elisabet, att sen var det ju bara att smita tillbaka hit på samma fönster så var jag ju inloggad! Och si! Det fungerade.

Nå, här kommer då själva texten.

Gröna toppen har numera både axelsömmar, sidosömmar och halsringning. De två påbörjade nystanen av obestämd vikt håller nu på att förvandlas till ärmar.
Eftersom jag ju är listig (tror jag) stickar jag dem uppifrån och ned. På det viset tänker jag att de får bli så långa som garnet räcker till, istället för att jag har en gnutta ostickad ärm i slutet av garnet. Det är inget roligt garn att repa upp.

Men ärmarna blir i slätstickning.

Under veckan har jag suttit och fantiserat om äggfärgning. Idag gjorde jag och dottern slag i saken. Fyra ägg var att dona med.

De fyra på rad längst ner är dotterns. De till väntser är färgade med lökskal och de till höger med rödbetsspad. Ränderna är gjorda genom att hon spänt gummisnoddar på äggen före färgningen.

Mina två översta har först åkt lökskalsbad och sedan rödbetsbad. Den till vänster har haft ihoprullat hushållspapper fäst mot sig: på längden hela tiden och även på tvären i andra badet. Det tredje ägget låg i en "smällkaramell" av gammal löksäck i plast. Det och det fjärde ägget har bara kokats i rödbetsbad.

Arbetsgenomgång

Titta noga på bilden nedan (förra inlägget). Nu ligger bakstycket på detta sätt och torkar sig. Sedan ska jag sy ihop axlarna och sidorna och sticka en halskant. Sen anar jag att jag får
a) sticka små kanter på ärmhålen också eller
b) efterlysa mer garn av samma sort.
Jag gillar ju inte linnen så jag hoppas det finns garn tillräckligt. Antingen redan, eller att få tag på.

Istället för att titta på när bakstycket torkar tog jag fram svarta spetssjalen. Ljuset kanske börjar räcka endera dagen. När jag drog i den bedömde jag att den kan få en chans att vara klar. Jag ska spänna upp den sen så får vi se om den är klar eller inte.

Eftersom tråden jag behöver för att sätta undan nederkanten på mammas kofta är upptagen med att hålla i halsringningen på det gröna bakstycket kan jag inte göra något med den heller.

Vilket medför att jag stoppar näsan i läxboken, där den hör hemma? Oh nej! Jag mäter en gång till på provlappen till min "linne"tröja och sen bestämmer jag mig och sätter igång!
Jag hoppas på att min något glesa masktäthet (17 m istället för 18 på 10 cm) ska hjälpa mig att kunna komma i näst största storleken som annars är på vippen.


Igår var jag på besök på stickcaféet här i stan. Tyvärr stickar de när jag sjunger och då väljer jag att sjunga. Så det så. Men jag hann hälsa på i nästan en halvtimme iaf för att få igång dem på idén med den världsvida stickaoffentligtdagen.
Jag hoppas att de gör något av den och inte bara var artiga mot en galning.
Jag tittade förtjust på när de skrev av webadresser som de aldrig gjort något annat. (Till saken hör att jag anar att de flesta av dessa är pensionärer.)
Jag börjar inse att internet inte är för "ni ungdomar" som mormor sa om mina föräldrar som ju dåförtiden i mina ögon var allt annat än ungdomar, inte heller för eventuella nördar i andra åldrar, utan har blivit lika "normalt" som telefon och tv för många åldersgrupper. Hurra!