läget...

När jag tog bort nålarna i blockningen dröjde det inte speciellt många nålar förrän "sufflén sjönk ihop". Första sidan drog sig snabbt 2 cm in mot mitten. Den andra var inte riktigt lika benägen, men den hade ju ingen andra-sida som drog...

Nu är den inte en liten sjalett, men en stor. Sjal är den inte. Så nu ska jag försöka sprätta upp avmaskningen och fylla på med tre fyra rapporter till... Jätteskoj eller nåt...


I väntan på den lyckade blockningen startade jag den gröna toppen. När jag hunnit 8 cm kom jag på: NeeeeeJJJJ! Jag skulle ju INTE börja med 6 varv rätstickning!
Den senaste innovationen i den branchen lyder: från avigsidan: sticka räta maskor. Från rätsidan: sticka 1r, 1a. Jag tycker det verkar som det fungerar.
Maktätheten gånger antalet maskor verkar stämma överens med mina egna mått. Det som syns här på bilden är de nya 10 cm som gjorts med den nya kanten. Första nystanet antar jag räcker ett varv till.

Jo, nu vet jag

... jag fortsätter med mitt sommartoppsprojekt. Nu dags för den gröna.
Men i och med sjalens formning så stöter min nya kunskap på problem: vilken är masktätheten?

Enligt min provlapp (utförd i somras) är masktätheten 18m/10 cm - eller 25... Beroende på om man låter "tyget" vara slappt eller spänner ut det snyggt. Intressant...
Det ger ett framstycke med bredd 38 cm - eller 53.
Intressant...

HUR mäter man masktätheten enligt konstens alla regler?

Jag provlappar således ett framstycke... Det kostar två sidosömmar på slutet, men det blir bara hälften så mycket att riva upp (om)/när man måste frogga.

Läste nånstans nyss om knepet att provlappa en ärm. Men ärmarna i det här fallet ska ju vara så korta att det inte ger mer ledning än den lapp jag redan gjort.

Mot stickorna!

Hjälp!

Vad ska jag nu hitta på??

Blockning pågår

Hur ska den här lilla blöta bollen kunna bli en sjal? Jag lovar, jag kände mig väldigt skeptisk till att det skulle kunna bli något som var större än en sjalett...



Men efter att ha härjat en stund på gästsängen och spänt trådar och mätt och mätt och spänt trådar ännu mer och gett upp de mått som Kirsten angivit och mätt mer och ändrat lite här och var så blev jag ganska nöjd. Det fattas 6 tum på sidorna från "händerna till rumpan". Men det blir nog ganska bra mått ändå.


Detaljbild.

Klar, men oblockad

Nu ikväll stickade jag äntligen klar min sjal!

Jag började sätta en blocktråd längs ena sidan, men det är för mörkt, det får vänta tills ljuset finns.

Men det är ju förfärligt vad den är liten!! Inte större än en sjalett!
Nå. Jag stoppar is i magen och bestämmer mig för att bedömma storleken sedan den är blockad.
Det går ju att dra i den åt olika håll, kanske till och med samtidigt. Och då bliir den ju större. Tills man släpper...

Och blir jag fortsatt besviken får jag väl lägga på några rapporter till. Jösses. Det finns ju mycket garn kvar. Nystanet är visserligen mindre nu än när jag började. Men det är inte oroväckande litet än. Och så köpte jag en härva till... Vad ska jag med den till? (Ingen mer spetsstickning den här sommaren iaf. Till det är sommaren alltför kort kvar.)

Garntjänsts höst/vinterkatalog

Andra, som tar sig ekonomin att prenumerera på Interweave knits och Vogue knitting och andra flashiga tidningar brukar recensera dem.

Jag får Garntjänsts katalog. Här kommer lite om den:

Framsidans tröja av multifärgat självrandande garn är snygg. Den är gjord i Baya som är ett nytt garn. Jag är lite fundersam till hur självrandande garn egentligen uppför sig. Men det kanske är för att jag brukar sticka runt upp till ärmhålen. Där blir plöstsligt varven hälften så långa - och då får randande garn dubbelt så breda ränder... Men ärmar då? Det borde bli samma effekt på dem?

Multifärgade sockgarn, filtade väskor och stickade halssmycken är andra trendiga grejer. Liksom spetsstickning och sjalar. Av någon anledning inte i den kombinationen. (Men små koftor med halvcirkelformade framstycken trodde jag hade hunnit ut..)

Baya är, som många andra garn i katalogen, en blandning av ull och akryl. Även bomull-akryl finns och helakryl. (Jo, jag vet att jag varit och klämt på Järbos struktur på Coop Forum och blivit förtjust, men som princip gillar jag inte icke-natur-garn.)

Men förutom väskgarnet (Oden, som inte finns presenterat på annat sätt) finns det bara Kilafors svenskullgarn som är 100% ull och ej superwashbehandlat. Därutöver två superwashullgarn, men inget rent lin eller bomullsgarn. Fast det kanske har med säsongen att göra...

Lite flätor, en del ytstruktur och mycket ludd.

Förutom omslagets bayatröja gillade jag
Mönster 615: färg och form, men inte att det är akrylblandning.
Mönster 658: de roliga snedgående ränderna, men inte att det är akryl.
Mönster 667 och 6649: för den lattjo formen med plus för den senares spetsstickning. Men det är mycket att sticka... (Och hur ser ryggen ut?)
Mönster 6128: Antagligen inte mycket till beskrivning - men garnet! Något för en kylig nyårsfest...
Mönster 6816: för mittenpartiets raffinemang. Men knäppningen!
Mönster 6820: Den har nära nog allt: olika strukturmönsterbårder och lite vilsam slätstickning. Säger du kilafors svenskullgarn ihop med den så är det klippt! (Men nej, superwashull på de båda sista.)

Mohair kan vara vackert att se på, men jag får allt hår på näsan så dem kommenterar jag inte.

så långt...

Eftersom maken inte fick ha med sig kameran på sin resa så måste jag ju se till att använda den under tiden...

Här syns nu halva sjalens nuvarande storlek. Resten fick vara ett tjorv, för annars kunde inte stickan räcka till. Den andra bilden är en mer närgången studie av mönstret.

en viss automatik

har äntligen börjat visa sig.

Det är ungefär som att studera in ett nytt musikstycke. Först sjunger man precis efter noterna så gott man kan och fattar inte vari storheten ligger.
Sen känner man igen sig lite här och där, rentav blir det lite sväng i det hela. Och efter ett tag är de "blanka partierna" borta och man kan börja göra utantill och det blir musik.

Nu har jag gjort tio hela rapporter från nacken och ut mot händerna, det fattas sju. Jag har alltså gjort en dryg tredjedel av stickningen, ytmässigt.

Sen var jag in och kollade på Kirisjalen igår. Den hade jag nog inte riktigt kollat in innan jag bestämde mig för den här.
Kirisjalen hade fina spetsar längs ytterkanterna. Det har inte den här. Månne man kan göra något åt det på sista varven?

Men en sak är säker: tanter över 40 gör klokt i att sticka svarta spetssjalar på sommaren när det finns ordentligt med ljus...

Den blå!

Här kommer då några bilder på den färdiga blå toppen. Nästan tre månader tog det att knåpa ihop den. Fast då stack jag ju emellan med vantarna... Men ändå. Så "svisch" som jag trodde den skulle gå att göra gick det Inte...

jag har kommit till insikt om en del detaljer på den här som jag frångått beskrivningen och att det kanske inte var så himla bra. Ska ha dem i åtanke när jag så småningom ska göra den gröna.

Men nu är det svarta sjalen som gäller!

Igång

Halv åtta igår kväll hade jag äntligen både dammsugit och nystat en härva tunt ullgarn och kunde sätta mig ner och göra första maskan. Det kändes ungefär lika spännande som första spadtaget.

Två timmar senare hade jag hunnit så här långt. Alltså ca en A4-kortsida långt på den övre linjen. Eller nja. Jag hann två varv till innan jag upptäckte att jag gjort fel där jag är nu. Livlinor verkar vara en kanongrej... Än så länge är förlusten (att få repa upp hela) inte större än att jag kan vara utan, men snart...
Vad gör man livlinor av? Steksnöre?

Jag är inte riktigt säker på att jag är nöjd. "Bladen" är vända uppochner enligt min mening. Å andra sidan. Är det något att hänga upp sig på?

Garn?

Helt oskyldigt gick jag in på Hemslöjden i eftermiddag och frågade efter Östgöta pälsullsgarn. Jodå, det hade de. Och så rev hon lite i en hylla och fick fram en härva ... stoppgarn? Alltså. Jag trodde inte att något så tunt egentligen kunde få heta garn. (Var går den vedertagna gränsen mellan tråd och garn?)

Stoppgarn har jag sett upplindat på pappbitar. Men här var det en hel stor härva på ett hekto. Man köper fisk i hekto. Inte stoppgarn.

Men sjalgarn... *ler fånigt*

Den blå avslutades äntligen i går kväll. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag gjorde om ärmarna, men en eller två gånger efter senaste ärmrapporteringen här i alla fall. Och då tror jag att jag var uppe i 2½ ärm...
Den blev ganska bra. Hade man kunnat kavla ut en bra ärm ur en deg, testa, kavla en ny, dra lite i den, så hade antagligen ärmarna blivit mer optimala. Nu funkar de.

Nu är den rundstickan ledig. Tills imorgon eller nåt. Ska först nysta precis hur många meter sjalgarn som helst. Och antagligen hade det varit bra för den allmäna hygienen om jag hade dammsugit också innan jag försjunker i sjaaaalen...
Men ikväll är jag trött...