Jag trodde för ett tag sedan att jag skulle göra en mössa. Nu har jag gjort fem. Det får räcka.
Nu ska jag ägna mitt stickande åt svågerns tröja.
Det röda vackra garnet luktade petroleum så jag blev tvungen att avbryta stickningen för några månader sedan. (Och jada jada massa liv gjorde att sen hände ingenting med den.) Häromveckan gjorde jag härvor av konen och tvättade två av dem. Nu finns det ingen petroleumlukt kvar. Istället kan man känna en doft av hav vilket antyder att det finns silke i det. Det framkom också varför man hade dränkt garnet i spinnolja. Det blev väldigt benäget att klistra ihop sig, upptäckte jag när jag nystade det. Tråden som skulle från härvan ville inte gärna sära sig från sina bröder.
Men nu kan jag sticka utan att behöva vara rädd för att själv få eksem av kemikalierna och utan att vara orolig för att lukten inte ska gå att få ur den stickade tröjan.
2 kommentarer:
Bevare mig väl! Petroleum? Vad är garnet gjort av? Havslukt av silke? Har jag heller aldrig känt av.
Tänk vad mycket jag lär mig av bloggarvännerna!
Petroleumoljor används som spinnoljor. Riktigt hur det går till vet jag inte, men fibrerna uppför sig på ett sånt sätt att inte maskinisten får spunk av att behöva reda ut fibrer som farit på avvägar och vill socialisera sig med sådana som de inte ska träffa just nu. Foglighetsdrog, så att säga.
Speciellt vått garn med silke i luktar havsvatten.
Skicka en kommentar