Årets julklapp

Det finns, förutom den kommersiellt utsedda "årets julklapp" också en som är utsedd som "årets hållbara julklapp" och tydligen är det i år "reparationen".

Om man vill ge bort att man lagar någonting, eller presentkort till ett företag som lagar saker, eller om man ger bort ett lagningskit, ja, det är väl mer en smaksak.

Hur som helst så visade maken häromdagen att det hade GÅTT HÅL i tvåändströjan. Så kan vi verkligen inte ha det.

Många år efter att den stickats klart använde jag resten av garnet och gjorde en t-olle, med så långa ärmar som (rest)garnet tillät. 

Så spänningen var idag olidlig: skulle det finnas något originalgarn att laga med?

Men ack jo. En uttråkad tant (yours truly) hade nån gång suttit och gjort en långprovlapp i garnet och den hade inte använts för att sticka t-ollen.

Nu petade jag upp avmaskningen och snodde så lång tråd jag ansåg behövdes.

Jag började med att sticka in en sticka i det senast hållbara varvet och sen stickade jag en lapp. I andra änden på garnet hade jag trätt på en stoppnål. När jag kom fram till varvslutet sydde jag med nålen fast i tröjan i en hållbar maska. Och likadant när jag kom fram till andra sidan.

När hålet var täckt sydde jag fast maskorna med maskstygn.

Jag vände tröjan ut och in och band fast de lösa originalgarnsändarna in mot kanterna med lagningsgarnet.

Snyggt. 

Men. Det blev som en tjockare kant runt ett tunnare "hål". Utanför hålet var det tvåändsstickat, i hålet vanlig stickning och däremellan en liten valk.

Då mindes jag vad Morgan Donner hade lärt sig: sydd spets. Inte den här gången för att göra det vackert på insidan, utan mer för att "tjocka till" tyget i "hålet".

På slutet sydde jag in ändarna på garnet mellan utanpåtyget och spetstyget för att få ännu bättre tjocklek.

Det blev riktigt bra om jag får säga det själv. 

PS. Maken kan förvänta sig annan julklapp också. 

Inför nästa års sybingo ...

Det här är årets sybingobricka:

När jag såg den så tänkte jag på min uttjänta kofta och så rutorna: skapa något i återvunnet material, gör en remake, testa en ny teknik, skapa med garn.

Jag vet inte om det syns så bra, men den är lagad på armbågarna och har ett stort hål under ena armen. Och på en del knappar har färgen lossnat.
Dessutom har jag ju gett uttryck för att jag inte är riktigt nöjd med att färgställningen skiftar med vilken av härvorna som jag använt, vilket jag kom på efter en bit på ryggen och sen försökte kompensera för på framstyckena och ärmarna.

Så, vad vore mer passande än att repa upp tröjan, repa upp garnet, blanda om bitarna och spinna nytt garn? Hepp! typ.
Men så insåg jag att det skulle jag inte hinna i sommar. Men jag skulle kunna förbereda för nästa års sybingo! Så jag lade listigt ner det här projektet i sommar för att tjuvstarta på nästa års bingobricka nu i höst! (Nej, naturligtvis har de inte en exakt likadan bricka nästa år, men somliga rutor känns som mer återkommande än andra.)
Häromkvällen satt jag alltså och repade upp hela koftan. Det gick förvånansvärt fort, med tanke på hur lång tid det tar för att skapa en kofta. Det är inte utan att man tänker på entropi och liknande uttryck.

Redan tidigt kollade jag lite på fiberlängden och höjde en del på ögonbrynen. Max 5 cm. När jag började handspinna hade jag ganska kort ull, knappt så kort. Och någon kommenterade att om jag kunde spinna den så skulle jag ju vara väldigt duktig.
Det kan vara så att det är skillnad på vilka fiber man kan använda om man har ett spinneri eller om man handspinner. Inte alls omöjligt. Men med så korta fibrer är det nog inte så konstigt att den där koftan inte blev så hållbar. Det var ett ganska fluffigt garn, vilket alltså inte gör att fibrerna håller ihop så mycket. Så även om "Spinning Jenny":s ättlingar kan spinna med så korta fibrer så blir ju inte resultatet det bästa ändå.

Nå. Jag repade upp lite till av garnet, drog isär fibrerna så att det inte fanns någon garnkänsla kvar nånstans utan det var bara fluff. Jag kardade det och rullade upp det på en pinne och gjorde en puni av den och sen spann jag på min turkiska slända.

Ett försök att visa hur ojämnt garnet blev. Det gick att ha sländan hängande mestadels, men den behövde stödjas en hel del också.

Det räckte till ca 1,5 meter tvåtrådigt garn

Men det blev ju inte alls likt garnet som kom från koftan.

Och garnet från koftan är nött och inte något att bygga något stort av. På en del ställen är det naturligtvis mindre nött, men orka hålla på att kolla upp. 

Nej, det här garnet blir nog inte till någon hjälp i nästa års sybingo. Kanske att nån vill ha det att dreva ett hus med eller nåt. Men var hittar man en sån?

Slutspurt på sybingon

Nio rutor kvar och knappt någon tid (som inte är jobbetid eller sovtid).

Laga ett plagg visste jag ju från början vad det skulle vara. Några små sömmar hade släppt på vinterjackan och de skulle återställas. Nu är det gjort.

 Lägg märke till att jag använde fingerborg! 

Häromdagen var jag på loppis och hittade en bit trikå, förklädd som grytlapp. Den kan man skapa något somrigt av tänkte jag. 

Och hepp!

Det blev en sommarkjol till någon som är betydligt mindre än jag => en gåva!

Igår kom en kompis hem till mig och så hade vi syjunta ute på altanen. Det var Projekt Skjorta som stod mest i fokus och den andra ärmen syddes i och syddes i och syddes i, jag vet inte hur många gånger innan jag bestämde mig(?) för att den blir bra.

Kompisen hade dessutom vänligheten att låta mig prova hennes kallfärgningsfärger. Så idag tog jag en näve gotlandsull och sprutade lite färg på och så får vi hoppas att det blir ohemult vackert där i plastpåsen nu över natten.

På det viset är det bara en broderad projektpåse som det inte verkar som att jag hinner med i år. Det blev en bättre utdelning än vad jag kunde hoppas på för några veckor sedan. 

Sju rader ifyllda, men man får inte fler lotter än fem i alla fall. Men ändå!

Uppdatering av vad som hänt med sybingot

 Det har skapats utomhus med garn. Sockor, det vill säga plagg. (Garnet är tretrådigt ihoptvinnat av olika restgarner av tjockt raggigarn.)

Det har skapats en toille i rutigt gammalt påslakan. Grunden är en Harrison shirt, men jag hade synpunkter på var prinsess-sömmarna satt på min kropp och jag har höjt halsringningen (ännu mer sen än det som är på bilden). Och till slut orkade jag inte modifiera storlekens originalärmar mer utan tog bara helt fräckt ärmarna till en storlek större. Ganska hackad alltså. (Om jag nu förstått det ordets nya betydelse.)

Det har skapats en volang på en sjal, som man väl kan kalla en accessoar?

Då har jag hunnit så här långt i bingon alltså: 

Väldigt många lösa ändar må jag säga. En rad ger en lott. I nuläget har jag en lott. Och en olagad vinterjacka ... och så vore det smart att brodera något. (Och brodera blåsor på tårna tror jag inte gills ... Ingen vill se bilder i alla fall ...)
Att skapa en gåva i trikå av loppismaterial hade varit smart. Men vad?

Jag är inte nöjd

Jag är inte nöjd med min insats den här sommaren. 

När jag gick på semester hägrade en massa hantverk. Jag skulle sy klart toillen och vips skulle jag sen börja på Riktiga Skjortan. Och jag skulle kryssa rutor på sybingon för glatta livet. Typ.

Delvis har det här inte blivit av för att andra bra saker blivit av. Men delvis har de inte blivit av för att jag fastnat i instagram. Och där har det varit så mycket viktigt att läsa att orken inte funnits till annat än att konsumera det. (Ja, det finns viktiga saker där, också. Förutom vackra solnedgångar, härliga bad och söta hundar som folk också visar upp.)

Och det där osyendet har tärt på mig. Och det har varit jobbigt. 

Så där så jag skämts för mig själv och så har jag dragit internet över huvudet och kollat på massa costube. Jag rekommenderar verkligen att nörda ner sig i #cocovid på youtube: en massa intressant om att sy kläder som gick ur modet för några sekler sedan, men också samtal om att vara människa med olika särskildheter: att ha en viss hudfärg, att ha funktionshinder, att vilja klä sig i ovannnämnda omoderna kläder till vardags och hur det tas emot. Och om hur det går till att försörja sig som youtuber.

Läser du det här strax det här inlägget är nytt så rekommenderar jag att du börjar med det som Bernadette Banner lagt upp, eftersom hon tar ner det igen på söndag, 9 augusti.

Men nu har det börja hända lite hantverk här. Och jag ska nog genast återgå till det.

Vi ses sen!

"They gonna put me in a movie"

Kalixrocken nynnar på Ringo Starrs ovanliga sånginsats i beatleskarriären och ber om lite smink. 

Nä, vi dammar bara av dig lite. Det räcker.

Och så måste du ju ha nåt att jobba med också, sade jag, och kardade lite gotlandsull. Den vackra ryaullen var lite klistrig idag så det var lättare att jobba med gotlandsullen.

Sen gick vi ut. Och jag fick också vara med:

(Här fanns en liten stund en bild från filmen. Men bilden försvann.)

Själva filmen, som ligger ute på nätet, skulle jag vilja lägga in här, men jag lyckas inte. Tips mottages. (Den finns inte på youtube.)

Nu äntligen!

Under alldeles för många år har vår tekanna haft ett handtag som gått mer och mer sönder.

Men det senaste året så har jag verkligen låtit bli att laga det, 

även om jag hade klart för mig hur jag skulle göra. 

(Kanske inte i detalj, men teknik och material i alla fall.) 

Det skulle nämligen säkert bli sybingo den här sommaren också, och då är det ju dumt att inte ha det här projektet att stoppa in i några rutor. (Maken undrar om man verkligen kan vara så "snål". Och det kan man.)

Nu är det kanske inte någon större katastrof eftersom det inte dricks så mycket te i familjen. 

Men nu har Dagen kommit då Tekannan ska Lagas!

Klart jag skulle använda det här garnet. Det har en "rustik känsla" och så är det ganska tjockt.

Och klart att jag skulle göra det med makramé.  Om jag minns rätt så var det i fjärde klass som vi fick prova på det, och jag är inte ens riktigt säker på att jag gjorde något. Så ja, jag tycker det kan räknas som en ny teknik för mig.

Jag visste att det går åt ohemult  mycket snöre i makramé och tänkte knyppling, dvs, jag jobbade med nystanen som knyppelpinnar. Allt för att slippa skarva längs vägen. Youtube bistod mig med instruktioner, men det var lite knepigt, för där gjorde man en rörelse med snöret och så "swop" kunde man sedan göra nästa del.  Där gjordes knoparna runt två mittensnören, den s k "kalven", men jag skulle ju runt handtaget på tekannan. Innan jag hade hunnit dra till första knopen så hade jag glömt vilken av sidornas snöre som gjorde vilken rörelse.

Men en annan film visade på ett annat sätt och jag såg mönstret: Den sidan som hade en bula över snöret var den som man skulle lägga över nästa gång.
När jag kommit upp på nästan halva handtaget insåg jag att jag borde ha börjat längre ner, typ där "pinnarna" började.  Så jag repade upp.
"Om något är värt att göras så är det värt att göras ordentligt", sa pappa.

Och hepp! Det blev klart och det blev bra. Men jag  blev lite fundersam: hur avslutar man det här projektet? Som man ser på de första bilderna så är det rätt mycket kraft som ska tämjas när ståltråd och "pinnar" ska dras tillsammans. Jag hoppas att det räcker med en stadig råbandsknop och att ändarna syddes in under makraméet.
Starten var ungefär likadan: jag gjorde en enkel knop med en lång "bakände" som fick följa med längs "pinnarna" och bli fastlåsta.

De bruna ringarna har tagit sin färg från tekannans terrakotta.

Yes! Bilder!

Jo, så här var det. Jag köpte en klänning för några år sedan som jag nog egentligen tyckte var liiite för kort. Men jag tänkte att jag kan prova att vänja mig. Men det fungerade inte riktigt. 

Då var det så bra att längst ner på klänningen fanns en kant av dubbelt tyg. Alltså, den var förlängd med ett dubbelt tyg.

Om det där dubbla tyget kunde vara enkelt istället så blev det nog bra, tänkte jag. 

Men såg att det var en blekt rand i tygvikningen. Så jag sprättade bort hela kanten. (Vilket var nödvändigt i vilket fall, eftersom tyget var ditsytt med en söm.) Och så sprättade jag även isär sömmarna som var vid klänningens sidsömmar och vände de sömmarna så att den blekta randen hamnade på avigsidan.

Förutom fållen så blev det också en massa sömsmån som jag blev tvungen att göra något åt, för det var väldigt vad det ville fransa sig.

Så jag fällde sömsmånerna för hand. (Utan att klippa bort hälften på den ena. Hade jag tänkt kunde jag ju ha sytt ihop med olika mycket sömsmån på de båda bitarna jag sydde ihop.) 

Det blev inte Bernadette Banner-standard på handsömnaden. Men det blev bra ändå.

Så nu har jag några rutor på bingon: 

Blå ringar för klänningen, grå ring för planeringen jag gjorde förra veckan.

 (Om nu någon har samma problem som jag hade, att det inte går att lägga in bilder: Så var det när jag använde explorer. Det här inlägget har jag skrivit i google chrome. Kanske att det fungerar med Firefox också. Lycka till!)

Jaha. Blogger har problem.  Det går inte att ladda upp bilder och det går inte att skicka feedback till dem för att säga att det inte går att ladda upp bilder. 

Hur hade de tänkt att det skulle gå att blogga om sybingo?

Alla som har någon bra lösning på problemet får kommentera.

Jag hade annars tänkt berätta om mitt första avslutade projekt på bingobrickan. :-((

"Gör en skaparplanering för sommaren"

Skapa något i linne. Här kommer fållen på den blå linklänningen.
Kanske att den kan kallas UFO.
Är det kanske en remake? Jag gör ju om något. Jepp. Det fungerar. Josefin skriver att om man syr om ett plagg så att det passar bättre är en remake.

Testa en ny detalj

Testa en ny teknik (Om jag provade för sisådär 47 år sen så tycker jag inte att den gången gills.)

Skapa något till hemmet

Skapa med garn

Med material från stashen. Det blir tekannans handtag som jag tänker laga i makramé med garnet ”Lin” (samma som virkade hatten).

Så tråkigt att en tekanna inte är något plagg.

Laga ett plagg. Det får bli den gula vinterjackan som är lite trasig vid fickorna och dragkedjan.

Skapa en projektpåse. Men det kan ju inte vara så svårt att få till.

Planeringen är jag ju i full fart med just nu.

Delta i en syjunta. Ja men det har vi ju bestämt Att.

Skapa utomhus. Välj valfritt projekt och sätt mig ute. Syjunta ute t ex.

Skapa ett plagg. Månne Projekt Skjorta kan bli färdigtställt?

SÅÅÅÅ långt har jag färdiga projekt för rutorna.

Så då är det bara den här resten kvar då:

Skapa i återvunnet material. Hm. Det behöver ju inte vara gamla kaffepåsar, eller så. Det borde gå lika bra med ett tyg som tidigare varit något annat. (Eller garn. Hm. Det finns en kofta bortom räddning. Nja, det tar för lång tid. Men däremot kan man förbereda det garnet så att det är redo som ”återvunnet material till nästa år. Men det får jag göra ”sen nån gång” när jag hinner.)

Kanske detta är inhandlat på loppis?

Kanske det blir en accessoar?

Kanske den kan ges bort?

Skapa något rutigt.

Textilfärga. Men hur kul vore det att göra ett tygtryck, ett rutigt!

Hacka ett mönster?

Brodera?

Skapa en volang? (Men jag och volanger! Vi är ju inte riktigt kompatibla tycker jag.)

Skapa något somrigt?

Kanske i trikå?

Vi får se hur jag kombinerar ihop de här slutrutorna. Så här dags ska jag inte tänka utan sova.

Sybingon har startat!

Årets sybingo har startat!

Så här ser brickan ut i år:



Så nu ska här planeras och funderas ...

nr 4 in progress

I februari var det visst som jag började dela garn ...

I slutet av maj kom sommaren och jag satt ute och satte ihop dem till längre trådar och tillförde mer snodd.

... för att sen sammanföra de tre färgställningarna...

... till ett tretrådigt garn

... som ändrar färger enligt de olika ursprungsgarnerna men ändå på ett alldeles eget sätt.

Igår nystade jag på bussen och hann påbörja ett par nya strumpor, nr 4 i ett garn gjort enligt den här principen.

Och det blir så bra så bra.

maeva nr 3

Nånstans där bakom knähunden skymtar mina nya strumpor.

Det är beskrivningen maeva jag följt. Tidigare har jag ju gjort i randiga garner. Så jag tänkte att här har jag nu tillfället att göra i enfärgat garn. Fast jag tror att det här garnet är luddigare än originalgarnet. Det här garnet är Tjorven från Tant Kofta, första säsongen. Det syns på den mörkblå kanten.

När jag följde beskrivningen så blev det för trångt när jag skulle få ner vristen i skaftet. Så jag fyllde på med lite extra maskor i skaftet. (Så att det blev 6r på varje ställe.) Det är väl så det ska vara, men eftersom jag var tvungen att avbryta ökningen på mitten för att vi var framme vid hälen så höll det på att bli färre. Kanske att man kan tycka att det skulle kunnat stå något noterat om det.
Än så länge är de här ovalkade. Kanske att jag valkar dem, kanske att jag hoppas att ett par varma kängor kan göra det jobbet åt mig "on the run". Vi får se.

Uppdatering av Harrison shirt

Parallellt med lagandet så filar jag på en ny Harrison shirt.
Inte för att ersätta den lagade (det är på väg en skjorta som ska göra det) utan för att ersätta en annan. Det är svårt att känna sig proffsig i det man gör när man samtidigt måste hålla ögonen på att inte knapparna sprätter upp.

Men samtidigt så vill jag ju att den nya skjortan ska bli så bra så bra så bra så perfekt att det är svårt att faktiskt våga börja.

Jag har gjort om halsringningen på den här toillen. Jag lade helt enkelt en annan skjorta ovanpå mönstret, typ ungefär på samma ställe med mitt fram och axelsömmen och ritade om mönstret.
Och så tog jag nog den och använde till var ärmen skulle komma till.
(Man ska blogga på en gång så att man inte hinner glömma …)
Jag har medvetet inte orkat göra någon knäppkant utan tyget slutar mitt fram.

Men så blev jag tveksam till idén att en kvarts skjorta kan svara på allt och klippte ut och tråcklade fast även bakstycke och ärmar.

Och då tycker jag att den stramar när jag sträcker fram armarna. Och det är ju då som det brukar brista för lagningsskjortan.

Enligt Foundation revealed's ärmtutorial som de lockade med i våras så kan det bero på för lite tyg i ärmkullen. Så då behöver jag göra en ny ärm för att kolla upp det. Men det här gamla lakanet är slut och jag har inte idst leta efter något annat.

Nu idag så kollade jag med min originalHarrison och ser att 

det ser ut som att allt åker upp när jag tar upp armarna. Alltså att axelsömmen inte ligger kvar utan lättar.Vilket tydligen både kan bero på att det är för lite tyg i ärmen men också på att ärmhålet är för djupt skuret.

Det är såå mycket som jag har kvar att lära mig i det här.

Det är såå långt tills jag med självförtroende självklart svänger till det där som jag ögonblickligen ser vad som fattas.

Men jag vill dit.

Och vad var det hon sa i introt till tv-serien Fame? Det är här ni börjar betala: med svett.

Så … var är nästa gamla trasiga lakan?

(Nyfintyget har jag redan köpt och sicksackat och tvättat.)