Årsredovisning 2014

1. Roligaste stickprojekt.
Att det fanns en baby att sticka mössa till.

2. Tråkigaste stickprojekt.
Svarta raggsockor.

3. Största garnhändelse.
Det måste ju vara när jag färgade egenkardat och egenspunnet garn med egenodlad vejde. Garnet, tre härvor, fick ligga i lite olika länge så att de fick tre olika nyanser.

4. Årets bästa läsupplevelse.
Jag läser inte så mycket böcker, men jag började ju läsa "the intentional spinner" och det var intressant. Men om man talar om "passivt intagen stickkultur" så skulle ju dansk tv:s "Den store Strikkedyst" kunna gå in under den här kategorin och det var ju skoj. Och så ser jag ju alltid fram emot Karin och Elins nya avsnitt på stickpodden.

5. Årets tema med variationer.
Två mössor till mig och en till en baby? Två par presentvantar och ett par småbarnsvantar? Två färdiga sommartoppar och en påbörjad? Sockor i olika storlekar? (Även om de mestadels var av samma modell.) Men även kategorin färga garn kan komma in här. Jag har färgat med vejde, med svarta bönor och med KoolAid i år. Dessutom försökt återanvända läckande färg (från lila lintopp till ull och bomullsgarn).

6. Det klurigaste.
Det här med ärmar och ärmhål och hur de blir bäst både till utseende och funktion.
Hur man får färg att fastna på fibrer i den omfattningen man vill ...

7. Årets "Äntligen!"
Här kommer helt klart mitt nya yrkesliv på första plats. Till och med allt garnrelaterat bleknar.

8. Årets "Det SKA gå!"
När jag stod där med allt det mörklila vattnet och tyckte att det borde färga av sig på nåt nyttigare än avloppet.

9. Årets snopnaste.
Att tredje swaggern redan blivit sliten. Och att när jag äntligen gjorde om ärmmuddarna så verkar det som att jag stickade ena mudden med för tunn sticka.
Men det kan också vara den stora variationen i färg i de olika härvorna som jag stickar kittiwakekoftan i.

10. Årets träff
Ja eftersom den enda garnrelaterade träff jag varit på var den i Gåltjärn förra vintern så får det bli den.
Fast å andra sidan ... ibland kommer dottern hit och stickar på sin tröja. Hon fick garn och support som födelsedagspresent. Det är mysigt och kan gå in som årets träffserie.

11. 2015 års planerade stickprojekt
Det är Fiberprojektet som är det stora projektet. Det som ska gå från otvättad ryaull till något fantastiskt vävt. (Fast det är ju inte stickat.)
Behovet av presentvantar bedöms som obefintligt.
Göra slut på stashen är ju lite väl överoptimistiskt som mål. Men vi kan väl säga så här: bara använda stashat garn och stashade fiber är målet för iår.
Det har inte blivit så mycket spunnet i år som jag velat. Kanske för att jag suttit för mycket fast i den här maskinen. Så färre datortimmar och fler garntimmar skulle kunna vara en målsättning för 2015.

12. Angående planerade projekt inför 2014: revision
De lila och laxrosa sommartopparna är klara.
Presenten är klar. Babypresentmössan är klar.
De röda lockarna är provspunna och provstickade. Men funna för få för att räcka till för ett koftprojekt. Jag har funderat på att köpa komplettering, men har inte hunnit till skott.
Den gröna silkesflätan är ännu orörd.
Den fantiserade fibern är köpt och mestadels tvättad och bitvis kammad. (= Fiberprojektet)
(Materielförstärkningen för ändamålet, kammar och turkisk slända, är också gjord.)


Kvar från 2013 års planering är:
Fortfarande ingen gul sjal ...

13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2014?
Njae. Det här är nog ett mellanår.  
(uppd) Men jag har ju spunnit lite spännande istället. Först mellogarnet som blev ett par vantar:tvåtrådigt 1s+1z och sen det tretrådiga garnet av raggirester 2z+1s där s-kardelen är omsnodd från att ha varit z.

14. Årets tacksammaste
Babymössemamman?
Eller mottagaren av årets första par presentvantar som tänkte lägga dem på en hylla för beundran istället för att använda dem?

postjulpost

I år blev det två hemgjorda klappar. Det översta är hemkardat, hemspunnet hemfärgat garn (vejde). Det var det som hände i september när jag "kokade te". (Dock, den ull som finns i inlägget är inte den som finns i garnet, för ullen fick bara ligga i på slutet och ta upp det sista. Det blev väldigt ljusblått. Hm. Det resultatet är obloggat ...)

Halvvantarna/muddarna är ett par Mixed Wave Mitts.
Det vita garnet är kamgarn av Värmlandsfår från det jag kammade när jag var på spinnträffen hos Limmo-design sommaren 2013. Det blå är av det pinnspunna kardfloret som jag köpte i/på väg till Uppsala vintern 2013. Och det grå är spunnet på den turkiska sländan och är av gotlandsull (julklapp 2011) Det var detta jag skrev kryptiskt om här.


 
För egen del var den mest garnrelaterade julklappen denna. Jag har inte hunnit detaljstudera den ordentligt, men det finns att ta av där, det är helt klart ...

Å så vann jag en tröja hos Lotten. Alldeles ostickad (nåja, trikå är det ju) men alldeles fantastisk och åtråvärd ändå.

God Jul!

Önskar alla en God Jul med en bild från i förmiddags. Här har vi alltså en vit jul. Som tur är har det slutat snöa så nu lär snösvängen hinna ikapp. Kör försiktigt och framförallt nyktert!
För övrigt tänker jag som Stevie och Sir Paul: vi är ju likadana.

Hon har gjort det igen!

Grundtjärns underbaraste Lucia!

tv!

"Kreativitet är att uppfinna, begå misstag och ha väldigt skojigt."
Så inleder Camilla Thulin det sista avsnittet av serien Kvalitet.

Det är en bra serie som uppmanar till återhållsamhet i konsumtion, i alla fall vad gäller slit och släng.
Den är tillgänglig till sista 31 mars 2015.

Ibland kanske fotot kunde förklara bättre. "Bra kvalitet" som replik kan illustreras av ett svart ylleplagg som ligger på en bänk där man inte har en chans att se vad som är kvalitet eller hur plagget ser ut. Men att serien alls finns är glädjande.

Svettlappar omnämns, man kan köpa dem i butik, men jag är ju intresserad av hur de används, hur man får dem att sitta på plats och varför man måste köpa dem; kan man göra av något man har hemma?

Ett annat program där kreativitet belönas är danska Den store strikkedyst. Det är himla svårt att förstå deltagarna när de glömmer att de pratar inför en kamera. Programledaren har jag klurat ut.
På lördag är det dags för finalprogrammet och det står mellan en god hantverkare, en god kreatör och en med tävlingsinstinkt som jag tycker är både hantverksduktig och tänker utanför lådan.

Titta vad jag hittade!

Förra året stickade jag en slipover (eller nåt, det är inte riktigt färdigt) som lektionsstickning. Alltså sån stickning som låter händerna gå under lektionstid när koncentrationen i övrigt är inställd på lärare/föreläsare.
Jag stickade ett fram- och ett bakstycke.

I våras blockade jag dem och idag har jag sytt ihop (monterat) axelsömmar och snart båda sidsömmarna.
Det är fantastiskt så snabbt det går att montera!
Jag tror det är så varenda gång faktiskt, att den längsta tiden i monteringsfasen är prokastrineringen.
Nu har jag 1dm kvar innan jag ska sticka lite halsringning och så nåt för ärmhålen.

Huruvida det blir resårkant eller holkärmar så långt garnet räcker vet jag i nuläget inte. Men jag tror att jag kommer att använda det här plagget. Det är väldigt väldigt lätt och jag tror en hel del varmt också.

Och fråga mig inte varifrån den grå kanten på bilden kommer ifrån. Den har datorn hittat på själv. Att den inte klarar att förstå klarröd färg när den i december är bellyst med starka lampor inomhus kan jag ta. Det är värre att de starka lamporna inte riktigt känns räcka till för mina ögon när jag ska titta var jag ska stoppa nålen ...

10-årsjubileum!

Det är inte klokt så tiden springer ikring med livet.
Hur kan det redan vara dags för tionde julkalendern hos Lotten?

Men det är det.
Om sisådär en dryg halvtimme brakar BNP-sänkningen igång igen.

Jag tycker inte om!

... när jag stickar efter en beskrivning som verkar veta vad den menar, eller inte.
Fast då inser jag att de har förstås bytt plats på A och B! Såå måste det ju vara!
Och så fungerar den teorin en stund och sen ...
har det hänt nåt med A och B:s placering igen ...

Det kan vara något med mig, att jag inte är tillräckligt uppmärksam. Men jag anar att det kan vara nåt med beskrivaren också.

I nuläget säger jag inte mer om vad som försiggår på stickorna. Man kan inte göra det hur som helst alla gånger ...

R.I.P

Det var den indigon det. Grönkålen blev åtminstone en rejäl planta ...

Nån som har en tidsmultiplikator?

Jag satt och slösurfade häromdagen och hamnade på en blogg jag inte tror jag varit in på tidigare.
Hur ska man bära sig åt för att både hinna sticka, spinna och så brodera? (Och så kan man visst sy, väva, nålbinda och en massa annat också sägs det ...)

Gack nu dit och bli lite inspirerade ni också!
Helena, jag lägger in dig i min länklista!

Indigo!

Titta vad jag nyss hittade!
Den första indigoplantan! Och den här gången kan det (nog) inte vara annat.
Tokigt bara att titta upp precis när den mörkaste årstiden satt igång.
Men jaja, det är inte lätt att pricka när groningstiden är "1-10 månader". Det känns inte som att jag kan göra något för att styra det där.

Nu ska vi bara se om vi kan lyckas hålla liv i den här parveln ...

En helg

En helg kan göra plats för ett bakstycke.

Jag märkte nog att det var lite olika färgställningar i de olika nystanen men att det syntes så här bra var jag inte varse förrän jag tog bilden.

Nu har jag börjat på framstyckena och inser att de kan ju bli helt disparata. Antingen står jag ut med det eller så kommer jag på en plan som suddar det här fenomenet i konturerna.

rösta på stickpodden!

Dags för årets upplaga av svenska podradiopriset. Även i år kan man rösta på Karin och Elin i Stickpodden (som just släppte 45:e avsnittet). Rösta gör man här.

Sen finns det säkert en massa andra bra poddar i en massa andra kategorier också som man också kan rösta på, så gör det. En röst per mejladress.
Glöm inte att det finns en samlingskategori på slutet också.

tv-tips

"Jag såg nåt om ett program om en sticktävling", sa arbetskamraten, men kunde inte närmare precisera det än att han då hade kommit att tänka på mig.

Google var ungefär knäpptyst när jag frågade hen.
Vilken tur att ravelry finns! Inom en timme fanns ett svar och nu vet jag!

Strikkedysten är från en dansk tv-kanal. Åtta personer får två uppgifter. Efter bedömning får hälften åka hem. Så var första avsnittet och jag förstod att avsnitt två är en repris med åtta nya personer. De kvarvarande åtta ska väl sen ha en mer traditionell åka-ur-tävling-på-tv-resa, kan jag tro.

Jag har två personer som jag tror kommer att gå långt från första avsnittet. En dam med ljus kofta och blått halsband och den unga tjejen som tänkte helt annorlunda än de andra i andra uppgiften.

Hur jag hade klarat mig?
Nä, det vet jag inget om.
Jag sitter här i godan ro med min nya stickning som ska bli en kofta och tittar på.

Jag fann koftan kittiwake (via ravelry förstås!) då den stämde med masktätheten med det garn jag tog från stashen. Garnet har jag köpt för evigheters evigheter sen av Ulla M Holm och är färgat av henne. Det är ett roligt garn i det att det är så många färger inblandade, men själva grundstommen är blågrönt.

I våras fyllde dottern år och då fick hon en kurs i tröjstickning med antingen det här garnet eller ett annat överblivet tröjgarn. Hon valde det andra och stickar nu sen häromdagen en raglantröja uppifrån. Jag hade nog inte valt att sticka den riktigt så löst, hon har stickor 4 för det är en av de rekommenderade storlekarna, men jag hade nog valt 3 eller möjligen 3½. Men det är hennes tröja och hon säger sig vara nöjd med "tyget". (I och för sig för att hon inte gjort/känt de andra varianterna, men plåga "små barn" med provlappar när man vill bli klar är ju dumt.)

För övrigt kan meddelas

• att det där med ärmhål tar vi och struntar i ett tag. Jag anar att jag skulle behöva sätta mig ner och studera ärmkonstruktion på riktigt och sluta chansa. Eller behöva ... jag skulle vilja göra det för att jag är nyfiken. Undrar om man kan tubba nåt studieförbund till att hålla en kurs som passar mina krokiga arbetstider. Dessutom har vi i natt haft frost och det lär inte bli sommar än på ett tag.
• att jag inte kunde låta bli att köpa två nystan mellanraggi på Coop häromdagen för det var så grann karamellvitaminfärg på dem. Kanske skulle ett nystan kunna räcka till ett par strumpor men varför chansa?
• att jag inte alls behöver mer strumpgarn och att jag nu håller på med ett par tå-upp-sockar av mitt andra omgjorda tretrådiga garn. (Jag började med 10 maskor sådär virade runt sticka och vajer. Det här är till mig själv och mina anteckningar.) 40 maskor på ett varv syntes vara lagom, men sen började foten få större omkrets och jag fick för mig att göra ökningarna mitt på ovansidan foten. Sådär som jag anar att jag minns att Maevastrumporna ökades. Men om det blir bra vet jag inte. Allt sker i slätstickning och garnet är så sobert spräckligt (än så länge) så jag är så nöjd med att jag bara tog två kulörta trådar och därtill en vit. 
• Den fina strumpboken som jag beställde onödigt långt bort ifrån och onödigt dyrt har anlänt, men det är så in i baljan många maskor på deras varv, typ 60 maskor och 2mm tunna stickor. Sånt garn tror jag inte att jag har. Eller så menar de att man ska använda sånt garn jag använder fast på väldigt tunna stickor. Nu använder jag 3mm:s till strumporna i punkten ovan. När jag stickade strumpor i entrådigt raggigarn (en kardel ur raggigarn alltså) för en del år sen (prebloggtid) tror jag att jag hade så tunna stickor. Så frågan är hur jag ska räkna om för att få allt att harmoniera med mina fötter. (Och så är alla strumporna i boken stickade uppifrån så det blir jätteknasigt att försöka tillämpa den på de här strumporna.)
• ytterligare en liten härva natthimmelsblått garn finns.Nu är det bara 30 gram fluff kvar.
• min älskade svagger den tredje har fått förslitningsskador på ärmkanten. Varför kan inte bara kläder hålla? Nu börjar jag känna att jag är onödigt enjängd som "bara" stickar svaggern och har börjat jag titta efter andra koftmönster. Men i väntan på att komma till skott så borde jag antagligen göra nåt åt ärmkanten ... En sån här gång hade det varit skönt med uppifrånstickade ärmar: bara att repa upp och byta ut garn.

Hemlisar på gång.

Vad är nu detta?

En gryta med te?

Vad hände? (jodå, jag vet.)

Jag kan väl avslöja att det är ullrelaterat på nåt vis.

Och sen lutar jag mig tillbaka och nynnar på en sång, men den här mamman har inte bråttom alls ... (Just i detta fall i alla fall. )
Jag är tämligen nöjd med resultatet.

tillskärare hitåt

Jo, jag fattar att det är nåt html-tjosan som gör att de båda bilderna ser ut att vara olika placerade fastän de är centrerade båda två. Stå ut.

Egentligen gillar jag den här blå toppen. Men den är trång under armarna på nåt sätt. Hade den hängt på en galge på en affär hade den fått hänga kvar, men nu har jag den.
Jag har också en stickning som nu har kommit till ärmhålen och den kombinationen gör mig nervös. Det är ju bra om jag inte gör om samma fel.

När jag läser inlägget där den färdiga toppen presenteras ser jag att jag inte var riktigt nöjd då heller. Jag minns att det var mycket tjafs med ärmarna, men jag vet inte vad jag då var missnöjd med och skulle "ha i åtanke" vid nästa projekt.

Nå. Kanske att det syns på den andra bilden att "vecket" som blir när man viker tyg i ärmhålan sitter uppe på ärmen och inte i sömmen, vilket hade varit snitsigare. Men varför blir det så?
Anar att det har nåt med ärmens utseende att göra och kanske också med ärmhålets utseende.
För stort ärmhål? För liten ärm?
Andra delar av ärmen ser fin ut, men tydligen skulle det finnas tyg nån annanstans.

Och varför skriver jag inte ut saker så jag kan tipsa mig själv en annan gång? (Och andra kanske)

färga?

 uppifrån

 från sidan

underifrån

Enligt min ringa mening efter att ha konsulterat svampboken i familjens bokbestånd är det här tratt-tickor, polyporus melanopus.
Det är konstigt dock tycker jag att den tydliga lakritsdoften inte nämns i boken. De luktar svamp och lakrits.

En del Polyporus är tydligen kända som färgsvampar, men jag ser inget sådant på nätet eller i boken om tratt-tickor.
Jag undrar vad det betyder ...

Nörden gick igång ...

Jag var och såg en film eller två häromkvällen. Den här tog upp ett viktigt ämne och det har jag den största respekt för.
Men nörden i mig hade gnagande funderingar: hur är oket stickat?
Det vet jag fortfarande inte. Jag tänkte att kanske var det ärmen som fortsatte upp över axeln fram till halsringningen, men i ett annat klipp syns det att det är axelsöm och att oket sitter i fram- och bakstycke.

Det kanske inte syns så bra på den här bilden, men på helskärm så. Definitivt i biosalong.
Om resten av tröjan är i patentstickning(?) så är det som att oket ha patentstickningens åsar gåendes i sicksack.

Hur gör man?

(En skön sak är att jag faktiskt vågade ta upp stickfrågan med en annan person som var närvarande och som inte såg ut "som en stickare" - och fråga mig inte hur en sån ser ut - och hon förstod mig och hade tänkt på samma sak!)

Projektet kan börja.

Nu har jag 900 gram otvättad ryaull, lång och finfibrig.
Och så har jag ullkammar. Vassa doningar. Nåt gammalt helgon mördades med såna så de är inte att leka med. Som tur är kan man spänna fast den ena i ett bord så att man bara viftar med den andra. Halverar med en gång skaderisken. Men ryktet säger att man ska inte hantera såna doningar om man inte orkar vara uppmärksam.
Och så har jag en turkisk slända. Den stora varianten hos Gammeldags.

Halva ullmängden ligger i blöt. Sen ska den torkas och den andra blötas ner. Och sen ska jag använda kammar och slända och så småningom sätta upp en väv av garnet.
Det här är ett långtidsprojekt och jag njuter av tanken på det.
Det finns en tanke att färga också. Men i nuläget känns det inte aktuellt. Vejden är inte så stor, indigon är grönkål och de nyköpta inidigofröerna nyss sådda och har ännu inte behagat visa sig. Nå, de har 10 månader på sig enligt förpackningen.

När jag var i Brån förra sommaren övade jag på att kamma, då var det värmlandsfår. Jag blev inte riktigt klar, så jag kanske ska ta och göra klart det momentet och spinna det först. Medan den lanolinstinna ryaullen tvättar av sig.
När jag stoppade ner ullen i vattnet igår så var händerna alldeles alldeles lena när jag tog upp dem några sekunder senare. Helt fantastiskt.

Bistrare tider nalkas ...

Det knasiga mello-garnet som jag gjorde i våras blev ett par vantar. Eller, det garnet blev en vante och så fick jag göra mer likadant garn till den andra vanten. Inte förrän de var klara såg jag att de skiljde sig lite i nyans. Nåja.

Jag stickade dem på 4mm-stickor och efter eget momentant påhitt. I alla fall den första. Den andra fick ju i möjligaste mån härma den första.
Det blev en bred tumkil som följer tumköttet mer än konventionen. Sen tror jag att jag inte lade upp lika många maskor efter tummen. Och så minskade jag lite ungefär motsvarande tumkilsökningen ovanför tummen. Först tänkte jag minska allt, men då blev det som att pekfingret inte fick plats längre.

socks are the new black

"I wear black until I find something darker" står det på sonens urtvättade svarta tröja, den som inte syns.
Sonen står i sina födelsedagsstrumpor som han fått av sin mor som står bredvid i de strumpor som hon trodde skulle vara de andra. I alla fall påbörjades de andra för att vara de som hon har på sig. Men så blev det ändrade planer.
Men affären hade gott om svart garn så det löste sig.
Sommaren hade gott om ljus så det gick bra att sticka trots att det var svart.

Förnärmad. ;-) (OT)

Jag fick en kommentar som fastnade i spamfiltret:

Write more, thats all I have to say. Literally, it seems as though you relied on the video to make your point. You obviously know what youre talking about, why waste your intelligence on just posting videos to your site when you could be giving us something informative to read?

Man kan ju undra hur noga hen läser egentligen. När såg någon en film i min blogg? Skriver jag verkligen inte informativa texter?
De där spammotorerna har då verkligen ingen känsla för vad de lägger ut var.

Å andra sidan så har jag önskat att jag kunde filma ibland och lägga ut, för att förklara bättre. Men jag har liksom inte klurat ut hur jag ska kunna hålla i kameran samtidigt som jag stickar. Jag vet ju att det finns andra som fixar det, men jag har inte lyckats klura ut hur.

Is no more

I trettio år eller nåt har den här tröjan stickad i akrylgarn legat omonterad. Till viss del kan jag tro att det beror på att fram- och bakstycke är av väldigt olika längd. (Det syns inte att ärmarna är hellånga för att bordet är för litet.)

Så nu har det hänt som borde ha hänt för åtminstone 25 år sen: jag repade upp den.
Och så gjorde jag härvor. Och så tvättade jag härvorna.
Men garnet är krulligt likt förbaskat.
Nån som har nåt bra tips på hur det ska bli rakt?
Jag har inte tänkt använda garnet själv, men det är ju mer attraktivt på Erikshjälpen eller var det hamnar om det inte är krulligt.

göra garn

Det finns en rubrik som heter "på stickorna" i spalten här bredvid. Men det finns inga indikationer på vad som är på gång på garntillverkningsfronten.
Men det här har jag gjort i sommar i alla fall.

Det blå är första härvan av ett 100g-projekt. Jag spinner på en pinne och det är långsamt och det är tunt och det är rofyllt. Härvan väger 15 g, är tvåtrådig och skall följas av fler.

Det bruna väger 60 gram och är spunnet på ... Louëten om jag inte missminner mig. Det är värmlandsfår som ingick i goodiebagen vid spinnhelgen i Brån förra året. Då kardade vi den i en kardmaskin och sen har den legat sen dess.
Det blev rätt tjockt och spanns på långdrag.
Inte förrän jag var klar kom jag ihåg att jag hade ju tänkt spinna det för att kunna använda ihop med det hemspunna hemfärgade tvåtrådiga garnet jag gjort tidigare, så att det skulle räcka till en kofta. Men nu är det för sent att tänka om. Vi får se om det går att använda något av den gotlandsull jag fick tidigare i vår istället.

De tre härvorna som kommer sen är tretrådigt omgjort raggigarn, 181 g. Det är det här och det här strumpgarnet som tvinnats med helvitt garn. Det är det här garnet där de två kolorerade trådarna är Z-spunna och den vita är S-spunnen och så är det S-tvinnat.Vi får se hur det blir uppstickat sen nån gång.

Den sista härvan är det som blev över förra gången jag gjorde tretrådigt garn kombinerat med det som blev över den här gången av det Z-spunna. 18 g.

När jag tänker på saken har jag nog ganska mycket garn som bara ligger och väntar på att stickas upp. Jag anar att en liten genomgång av alla garnerna kan behövas. Köpa garn behöver jag inte göra i varje fall. Inte för att hålla stickorna igång. Möjligen om det är något speciellt som ska bli till.

Vilken tur att jag kom ihåg

När jag nu skulle börja på nästa sommartopp, i det hemfärgade bomullsgarnet, och då skulle lägga upp 276 maskor så blev jag lite fundersam.
Antingen gör man en sån där uppläggning som man lärde sig i skolan - och har typ 34 maskor kvar att lägga upp när änden är slut.
Eller så gör man en stickad uppläggning - som tar ååår att lägga upp ...

Eller så gör man det fenomenala tricket!

Man tar två ändar av samma garn. (Har man fluffiga nystan där man kan ta både inifrån och utifrån på nystanet så går det utmärkt att göra så. Nu har jag inte det.) 

Och så knyter man ihop dem, med en ögla som man sen inte räknar.

Och sen gör man en sån där uppläggning man lärde sig i skolan och det vore väl sjutton om änden skulle ta slut nu!

Sen tar man av ena garnet och fortsätter att sticka med det andra.
Det här "kostar" två ändar extra att fästa, men det är det värt!
Och varför blogger behagade vrida på de två sista bilderna har jag ingen aning om.

dags för mössor?

Förra året när fyllde jag år fick jag mina gäster att spinna tråd. Deras trådar tvinnade jag ihop med en tråd som jag spann.

 Det garnet räckte ungefär till en halv mössa. Sen spann jag ytterligare garn (av en annan kvalisort) och stickade klart mössan. Ser man noga på den så ser man att den är mönstrad av L. L som i 50.
Dessvärre är den liite trång.

Den blå mössan blev klar i vintras nån gång, men har inte träffat kameran förrän nu. Den är stickad av garnet jag hade till halsduken som blev julklapp 2012: babyalpacka och silke från Marks & Kattens. Det är helt klart att antingen får jag ägna min tid åt att bättre designa/mäta mössor/-stickningar eller använda befintliga beskrivningar. De här "sticka lite så här eller så där"-mössorna har en hel del som man kan vara missnöjd över. Jag hoppades att den blå skulle bli lite pösig så jag ökade en massa maskor. Fast tydligen på fel sätt/ställe. Nåja. Den fungerar som mössa i alla fall ...

Jahapp ...

Då såg man ett snyggt strumpmönster då ...
och så kollade man var det fanns tillgängligt ...
och så klickade man sig lite på amazon på 2nd hand-avdelningen ...
och så hann någon annan köpa det exemplaret som kostade $4,40 ...
så då fick jag ju köpa den för $7 ...

och så kostar frakten inte alls $3,99 hem till mig ... utan mer än själva boken ...

Så nu förväntar jag mig att boken som helt plötsligt kostade 170 kr kommer pronto och är oundgänglig.

den lila sommartoppen!

Här presenteras sommartoppar på löpande band. De har väl inte riktigt producerats på löpande band dock. Båda två började jag på förra sommaren och sen har det funnits anledningar till att lägga ner arbetet med både den ena och den andra av olika anledningar.

För den här var problemet att jag hade för lite garn. Sen att jag köpte ett mer gredelint garn att göra livet med. Sen att det inte såg klokt ut så efter en dags användning så petade jag isär toppen i skarven och gjorde om. Sen att det såg ännu mindre klokt ut.
Lösningen blev att jag lyckades hitta år rätt garn på Tradera. Ursprungsgarnet kom också från Tradera och jag anar samma försäljare även om jag inte riktigt har koll. Rätt garn och vad det verkar samma färgbad.

Den här gången gjorde jag en i-cordavslutning även i livet, precis som jag tidigare gjort på ärmen.
Modellen är contiguous. Man börjar högst upp vid nacken och axel"sömmarna". Det är inga sömmar utan istälet ökningsställen. När axeln är "lagom lång" flyttar man ökningsställena /"sömmarna" till där ärmar och fram- resp bakstycke möts  och ökar bara på ärmsidan.

Det blev lite  mycket ökat med tiden. Att ärmarna ska bli för trånga och flytta hela plagget när man rör ärmarna är en fasa. Men genom att göra en I-cord som avslutning så drog det ihop det lite så det blev lite puffigt.

Det var den här toppen jag tvättade häromsistens, då när jag fick en massa mörkt färgat vatten som jag var för snål för att hälla bort. Liten miss vid torkningen gjorde att det blev en liten "topp" överst på ärmen. Jag ska försöka undvika den nästa gång. Det kan ha att göra med både att den torkades plant, och kanske borde formas just där, och att jag kanske kunde ha varit lite måttlig med ökningen i början, men det vet jag inte.

laxrosa sommartoppen!

 Förra sommaren träffade jag en som hade Marianne Isagers linne Fletningar på sig. Då bestämde jag mig pronto för att göra ett eget.

Men så var det det där med jag och linnen. Jag vill ha ärmar. Men ärmar ingick inte i Isagers beskrivning. Och Isagers originalgarn hade jag inte råd med heller utan använde garnet Cecilia som jag så påpassligt köpt på utförsäljning när en garnbutik skulle sluta.

Ärmarna är stickade i  hälften så tjockt garn och uppifrån och ner de med. Ceciliagarnet är 6-trådigt, men ärmarna är alltså stickade av bara tre trådar, jag splittrade garnet. Men jag fortsatte att sticka med 3½-orna.

Livet är flikigt nedtill, men så ville jag inte att ärmarna skulle bli. Så när mittmaskan signalerade "lagom lång ärm" stickade jag förkortade varv på undersidan. (Det kan man ju om man stickar rundstickning.) Jag stickade dem ca 7 maskor kortare vid varje vändning. Sen stickade jag rätt över varvet med det aviga varvet som inleder kanten.

I början ökade jag både i mitten och i sidorna på ärmen, precis som när man stickar en trekantssjal uppifrån. Det blev rätt mycket maskor med tiden och för att stävja det tänkte jag sluta öka i sidorna efter ett tag. Men det var som att ärmhålen var generösare på bakstycket. Så jag slutade bara på den sidan som vetter mot framstycket.
Jag gjorde också så att när jag var framme vid "botten" i ärmhålet lade jag upp alla maskor som krävdes för "botten" på en gång och när jag då kunde sticka runt så minskade jag motsvarande under ärmen som jag ökade mitt på ärmen.

Hälften kvar

För sisådär tjugo år sen stickade jag en tröja till min femåring eller nåt. Bomullsgarn, patentstickning, tjock, tung ...
Att klä på en femåring en tröja som väger nästan ett halvkilo är nog ingen god idé. Så den blev aldrig klar. Dragkedjan som jag planerat ha i ena raglansömmen på framstycket kom aldrig på plats och femåringen blev större.

Idag har jag äntligen tagit tag i saken och nu består den av ett halvkilo nystan. Sen ska den bli nåt annat, men jag vet ännu inte riktigt vad.

Nää!

I vintras köpte jag fröer. Indigo och vejde. Här ska färgas blått!

Femton fröer fick man av indigon. Och det var en grotid på 1 till 10 månader. Jorå. Så småningom hittade jag en liten liten planta som hade grott. Och så småningom planterade jag stolt ut den i en kruka.

Idag påpekade min man försiktigt att den har vähäldiga likheter med grönkålen som står uppe i landet ...

Å se på sjutton! Den skulle ju se ut så här:

Nå. Men vejden tror jag är vejde på riktigt i alla fall. Tre frön har haft den goda smaken att gro ...
Och min grönkålsplanta på balkongen är inte lika angripen av insekter som hans.

nostalgi

Interweave knit vill sälja en video om hur man stickar en sån här tröja.
Förutom det roliga annorlunda med knapphålsbandet som fläta så slog minnen från högstadietiden till med full kraft.
Min första tröja, stickad på ... jaa ... stickor 5 eller 6 kan jag tro. Röd med vita och blå ränder på ärmarna. Fast längsmedrandiga så ärmarna stickades längs med också.

Garnet köpte jag och mamma på garnaffären i centrumhuset mittemot polisstationen.
En kompis' mamma fick hjälpa mig med ärmbeskrivningen.
Jag tror tröjan repades upp så småningom för att eventuellt bli något annat, men den blev aldrig något annat.

Nästa tröja blev en kofta i blått med vita krumelurer på ok och längst ner. Krumelurerna kom från en beskrivning, formen på koftan från en annan. Dessvärre var min tvåfärgsstickningsteknik inte riktigt utvecklad så den blev lite stram upptill.
Av någon anledning menade min mor att man skulle sy sömmar på symaskinen. Så så syddes den ihop. Om det även gäller den första minns jag inte. Det blev inte bra kan jag meddela.
Antingen har jag kvar den eller så har jag skänkt bort den till Erikshjälpen.

Den tredje tröjan, om jag inte minns fel, var en arantröja där jag fann beskrivningen i tidningen Vi. Jag har ingen aning om var jag fann garnet, men det var beiget. Huruvida det var akrylfritt minns jag inte heller. Men jag minns att ärmarna stickades uppifrån och ner efter att man tagit upp maskor i ärmhålen. Och jag minns att jag nån gång satt i baksätet i bilen och stickade på en ärm en varm dag på väg till Stockholm.
Hm. Det måste ha varit det första jag stickade på rundsticka.

Sybingo

Slösurfar med en vantstickning i knäet. Jag sparar sockstickningen till något tillfälle där jag bättre behöver "rakt fram". Just nu håller jag på med tumökningen.
Det började komma in mygg så vi stängde balkongdörren. Trist. Nånstans tror jag vi har haft myggfönster, eller så fantiserar jag. Skulle behöva kyla ut lite.

Nåväl, det var inte för att avhandla vädret som jag började skriva. Slösurfa och hamna utanför de gamla vanliga fårorna. Nu är vi på spåret igen.

Har ni hört talas om sybingo?
Inte jag heller.
Nu är ju inte jag en syende person, men kanske någon läsare antar utmaningen?

Jag tycker det är en trevlig idé och tänker att det säkert går att göra en garnrelaterad variant.
Men hur gör man med tiden? Att ha bingon öppen en viss tid säger ju inte att det som redovisas har tillverkats på den tiden. Men det kanske inte är något problem?

(Påminnelse till mig själv:) Jag tror ...

... att jag ska köpa mig en kamera som har som huvudfunktion att vara kamera. Rätt snart.

Och då ska vi se om jag kan lyckas få rätt kulör på bomullsgarnet.
Och en bild på den lila sommartoppen.
Och en bild på den laxrosa sommartoppen.
Och det nytvinnade fyrtrådigt-blir-tretrådigt-garnet. (Som inte är helt färdigtvinnat än, men det kommer väl.)
Och en förhoppningsvis inte helt hopplös bild på svarta strumpskaft. (Det är ju juli, inte november ...)

Nå, det var väl allt som hänt sen sist ungefär. Det enda som då är igång är de svarta raggsockorna.

Undrar om det inte blir spinning utöver det. Det finns mängder av ospunnen ull här hemma och det är ju inte helt nödvändigt. Och dessutom pågår TdF. Men jag är ju inte med för jag blir stressad av det. Men man kan ju spinna ändå.

Det finns nästan 300g ljusröd ull som jag tror jag ska spinna tunt tretrådigt av. Tanken var kanske en liten kofta, men det verkar som det skulle behövas ett hekto till för att det skulle räcka. Antagligen är det fiffigt att köpa mer liknande ull före jag börjar karda så att eventuella kulörskillnader kan bli lite mer omärkliga/uppblandade. Hm.
Lite mer hm kan man säga när man ser den laxrosa sommartoppen ihop med provstickningen. Det är ungefär samma färg.

Det finns ett kilo kardad gotlandsull också. Den hoppas jag kunna spinna fluffigt tjockt garn av, tretrådigt typ.

Och så finns det natthimmelsblå ull, och värmlandsull  i tre kulörer varav den bruna är kardad och den vita kammad till en del.

facit

Härvorna skimrade i rosa och mer gredelint när jag sköljt dem för hand i diskhon och sen hängt ut dem på tork.

Så jag gjorde en rövare och slängde dem i maskinen på "sköljning". 52 minuter senare plockade jag ut något som gav mig skrämselhicka. Inte på grund av färgen utan på grund av oprydligheten. Så nu har jag försökt "kamma till dem" och de påminner nu om härvor. Gredelina.

Det är en vansinnig färgåtergivning på bilden. Men den lilla "ringen" högst upp är det rosa som låg till höger i förra inlägget. Den lodräta lilla härvan är den gredelina som låg till vänster på samma bild.
Det syns i alla fall att rufshärvorna är ganska lika den gredelina.

ännu mer konstigt

Provfärgningen blev som sagt vänt lila, helt en färg som skulle passa tant Gredelin.

Så vad har hänt när fyra härvor av exakt samma garn  doppas ner i exakt samma färg några dagar senare och de blir rosa?

Njae, helt exakt var det kanske inte. Den lilla provfärgningen gjordes i en glasburk i mikron, härvorna gjordes våta i vatten och sen åkte de ner i kastrullen. Men ändå!

Kanske har det blå på nåt sätt dunstat? Blå dunster har man ju hört talas om.
I värsta fall får jag väl doppa ner originalgarnet (sommartoppen) i blötan igen och hoppas på att det finns kvar lite blått i den som kan fästas på bomullen ...

Saker blir så lätt komplicerade

Som häromdagen t ex.
Äntligen fick jag ändan ur och tvättade min lila sommartopp i lin.

Helt plötsligt stod jag med ett handfat fullt med den vackraste mörklila färg man kan tänka sig. (Att det dessutom luktade ammoniak var inte fullt lika mysigt.)

Såna rikedomar kan man ju inte bara spola ut i avloppet hur som helst, det säger ju sig självt.
Varför inte försöka få det att fästa på ull?
Men jag hade inte någon betad ull.

Alltså fick jag ställa mig och beta ull. Det är inte vad det låter om man bara känner till att kor betar gräs. Beta ull är att man häller alunsalt i vatten som man sen värmer lite och sen värmer ännu mer när man hystat i lagom mycket ull. (Lagom mycket är ett hekto, men eftersom jag inte rymde mer än ett halvt i kastrullen så fick jag göra det i två omgångar.)

Om allt fungerar som man vill fastnar alunsaltets joner (i alla fall den ena sorten) på ullen och knyter sen till sig färgmolekyler som då sitter stadigare fast än om de bara skulle sitta fast i själva ullen. (Alla kommer ihåg att salt består av positiva joner och negativa joner som har slagit ihop sig, men som särar på sig när man löser saltet?)

Men nu fungerade inte allt som jag ville. Ullen blev knappt "angripen" av färgen alls.

Nåja.
Ull är proteinfiber. Lin och bomull är cellulosafiber. De färgas inte alltid av samma sorts färgkemikalier. (I det här sammanhanget ingår växtfärgning i "kemikalier" då även sådan färgning sker pga kemiska processer, om än med "naturliga beståndsdelar".)

Men sån tur att jag har en stor kon vitt bomullsgarn sedan två evigheter sen som jag ärvde efter mormor! En liten provhärva i en glasburk med vätska i mikron i två minuter blev vänt syrenlila.

Så jag började härvla upp vitt bomullsgarn från konen för att stoppa härvan i färgvattnet. Men så kom jag på att det kan ju vara smart att kolla på ravelry om det finns någon fin beskrivning som jag kan använda garnet till. Varför färga t ex hundra meter om det visar sig att jag vill ha 120, typ?

Men då måste jag ju ha koll på masktätheten, så det blev till att sticka en provlapp.

Bara för att jag äntligen fick ändan ur och tvättade min lila sommartopp ...

S och Z och sånt ...

Jag har förstått på en del kommentarer att det här med S och Z och snodd och tvinning är knepiga grejer. Så nu ska vi se om jag kan lyckas reda ut begreppen.

Här syns två raggscksgarn som de ser ut som köpe. Det ena är polkagrisrandigt vilket är angenämt ur pedagogisk synpunkt här.
Om du ritar ett S med fingret över det randiga garnet så ser du att mitten på S:et sammanfaller med lutningen på ränderna.

De här garnerna är 4-trådiga, det vill säga, det är fyra stycken trådar - singlar - som tillsammans utgör garnet. Här har jag splittat upp det vita garnet. Det ska ingå i mitt nya tretrådiga sockgarn.

Andra garn är entrådiga (lovikkagarnet t ex, men annars brukar de vara tunna), eller tvåtrådiga eller tretrådiga eller ännu fler. Lin- och bomullsgarn brukar bestå av ännu fler trådar. I en bok om garn såg jag att flätstickning gör sig bäst i mångtrådiga garner, för de blir rundare än tvåtrådiga. Tvåtrådiga är tydligen av motsatt anledning bäst om man tänker göra spetsstickning.

Singlarna är spunna.
Garnet är tvinnat.

Tyvärr så lyckades jag inte med kameran fånga hur fibrerna (själva håret) i de frilagda singlarna istället vrider sig i Z-snodd, så jag fick rita dit streck. (Rita ett Z med fingret över tråden och se att mitten följer de blå strecken)
Singlarna måste vara Z-spunna för att de glatt ska vrida sig om varandra för att göra ett S-tvinnat garn. Om allt är snyggt och bra och balanserat så tycker singlarna att nu är det lagom och vilsamt när de blivit tvinnade till garn.

Mitt s+z-garn blir lite knorvligt. Det består av singlar spunna åt båda håll som sen tvingats ihop i ett garn. Z-singeln slappnar av och s-singeln protesterar mot att få ännu mer snodd i sig. Så den försöker sno garnet åt andra hållet.
Nu ska jag göra 2z+1s-sockgarn. Det sägs att det blir ett mer elastiskt garn än ett med singlar åt samma håll.

Det är den vita singeln jag ska "byta varv" på. Så från Z-vriden singel ska jag tillföra så mycket snodd med spinnrocken att den vänder sig till att bli S-vriden. I ett visst läge blir då fibrerna parallella med trådriktningen. Så då gäller det att inte dra nåt för då går tråden sönder.

Pillra gärna isär en garnände i din närhet och experimentera med att sätta mer snodd i garn eller singlar.

Det händer ...

... att fötter ser söta ut när de är här och lufsar runt i mina raggsockor.

Och då kan det hända att de fötterna får egna raggsockor en dag.

Nu har det hänt, även om modellfötterna är mina egna.

Det blev en timglashäl (som vanligt). Nej, nystanen var inte så synkade. Jag började sticka med de osynkade nystanen. Men när jag hållit på några varv på resåren (ja, jag stickade från tårna) så insåg jag att på ena sockan så startade varvet med två räta - och slutade med två räta.
skulle jag repa upp kunde jag lika gärna synka nystanen.

Det är resterna av det här garnet som jag  splittrade till singlar. Det kommer nog mer om det vad det lider.

(Det lurviga som inte är sockor är hund.)

Häromdan ...

... var jag på en hembygdsgård och såg ett föremål som jag inte vet vad det är.

 Den är stor som en spinnrock ungefär. Ser ut som en liten bänk med bräsiga ben.

 I ena änden är det en ... toapappershållare?

Fast det är ju en jättesnygg pinne för den är gängad och har en mutter av trä.

Vad är det för nåt?