Årsberättelse för 2010

1. Roligaste stickprojekt.
Det tror jag är presentvantarna. Nu har jag iofs gjort flera färgställningar på samma tema under några år, så det är inte så många hisnande stickupplevelser kanske. Men det att jag haft anledning att sticka dem till de personerna jag stickat dem till är roligt.


2. Tråkigaste stickprojekt
Filtruta 1. Tur att det var fri stickning sånär som på färg och mått. Då kunde jag göra det lite roligare.


3. Största garnhändelse.
Det måste ju vara det egenspunna garnet!


4. Årets bästa läsupplevelse
Jag har nog inte läst något alls som har med stickning att göra. Och om det inte stämmer så har det iaf inte satt sådana spår att det på något vis kan bli nominerat.


5. Årets tema med variationer
I år finns två klasser: presentvantar och sockor. De två vantparen är i stort sett likadana, sånär som på färgställningen. Sockorna är det större variationer på: långa stickade från tån, tunna stickade mot tån, konstiga stickade på undersidan först. (Oj, blev det bara tre par?)


6. Det klurigaste
Att sticka sockor. Både de med hällapp nerifrån (som väl inte var så klurigt när man väl hade en beskrivning) och tofflorna som helst skulle bli snygga ...
Sen finns det ett klurigt sätt till att prova att sticka strumpor som ännu inte hunnit i närheten av garn eller stickor.


7. Årets "Äntligen!"
Att färga med KoolAid blev äntligen av. Det var nästan att det hamnade på snopnaste också för det var rysligt enkelt. Kanske för att jag bara färgade med en färg.


8. Årets "Det SKA gå!"
Kan det vara de blå presentvantarna? De som jag försökte färdigställa innan jag avvek från festen. De som jag fäste trådar i hela den dan, kändes det som. Med eller utan ledljus ... Det gick inte riktigt så bra som jag hoppades. En vante blev färdigfäst, den andra levererades senare.


9. Årets snopnaste.
Älgmulesnipstofflorna.
Och var tog garnet miniragi vägen? På Coop säljs nu mellanraggi, men inte miniraggi.


10. Årets träff
Ja eftersom jag varit på en stickrelaterad träff så får det bli den. Fast det var roligare att träffa Lotten, vilket ju också synts på bloggen


11. 2011 års planerade stickprojekt
Gissa! Svågerns tröja förstås! (Jag vågar inte gå tillbaka för att se hur länge den varit planerad.)
Sen måste jag väl hitta på nåt med garnet jag fick i julklapp också.

12. Angående planerade projekt inför 2010: revision
Svågerns tröja är mycket närmare att bli av nu än då. Jag troor att provlappandet är klart. Nu ska det "bara" komponeras en tröja utifrån det.
"Fler prylar" var så hemlighetsfullt skrivet, men jag anar att jag syftade på presentvantarna. Magen som babymössan presentades till träffade jag nämligen inte förrän i februari.
OS-stickning fick stryka på foten då jag hade en massa andra viktiga saker för mig, studier och sånt.
Nålbindning har jag tappat. Men jag har iaf två nålar. Och nuförtiden finns ju youtube. För sisådär tio år sen försökte jag lära mig via en bok och det var fullständigt ogörligt.
KoolAidfärgning är nu utförd. En. Enfärgad. Jag har fortfarande flerfärgspremiär framför mig.
Ryagarnsplanerna (sticka stor yta, tova, klipp, sy) är inte någon avskriven idé, men är nu några härvor fattigare.

Kvar från 2009 års planering är:
Svågerns tröja. Som vanligt.

13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2010?
Att ge sig på att sticka tofflor är nog ett utslag av det.

Sent ska syndaren vakna

... sägs det.

När jag satt och skrev ihop min årsredovisning så insåg jag att det fattades bild på mina orangerandiga strumpor i mellanraggi. Så här kommer det en bild på dem. Jag är inte helt förtjust då jag tycker de är en aning trånga att få på sig.

De har en annan egenhet också, kan ni se "fejlet"? Det borde inte kunna få uppstå tycker jag. Fabrikanten har klantat till det.



Bland mina julklappar fanns inte bara tre rundstickor med mjuk slang (varav två med trästickor, vilket gör mig livrädd att bryta av dem pga slarvig behandling!) utan även en härva entrådigt garn i kraftiga färger från lila till vinrött över rött. Rimmet handlade om "en tröja - men du får börja". Jag är ganska säker på att det inte räcker till en tröja, men nån sorts magvärmare i moss-stickning kanske?


Jag pratade med två damer i väl pensionerad ålder häromdagen och nämnde att entrådigt slätstickat blev vridet. Det kände de inte till. "Hur kan du veta så mycket?!" var deras häpnad över detta.
Vid vilken generation försvann sånt ur allmänt medvetande? Eller har det aldrig funnits där? (Jag tror inte mamma heller vet det, kanske inte mormor visste. Men mammas mormor visste nog.)

julklapp

Att sticka en älgmulesnipa är inte svårt.
Man börjar i aktern och formar en båt.
Men sen blir det värre, de sjunker så lätt
om man inte tovar så det blir tätt.
Bli din egen läst
så passar klappen bäst.

Det här var vad jag (inte) avsåg när jag skrev om att förverkliga drömmar.
Eller, det beror på hur man tolkar texten.

Jag drömde ju en dröm om att sticka sockar på annorlunda sätt. T ex underdelen först och så överdelen när man vänder upp framför tårna.
Men tanken var ju inte att det skulle se så här förfärligt ut.

Eftersom det var tofflor som skulle bli så tänkte jag "rejäl sula" och har därför *stickat en maska, föst över en*, både på avigt och rätt varv. (Naturligtvis är det maskan som stickades på förra varvet som föses över på det aktuella.)

Av någon anledning har bottnen av detta blivit långrandig. Nå, det köper vi, både stickerska och toffelfåare.

Jag hade inte trott att det skulle dra ihop sig så mycket på varvet, sulan är verkligen bara en sula trots att jag lade upp så att det var normalt många maskor för ett halvt strumpvarv.

Och därför blev jag lite orolig över att det skulle bli trångt i tårna. Så när jag gjort en "tåvändning" (se hur jag börjar när jag stickar strumpor från tårna) och skulle börja sticka fortsättningen (eller om det var redan när jag stickade de längre varven?) så stickade jag dubbla maskor.
(Och när jag kom över till ovansidan stickade jag vanlig slätstickning. Fast med en "dominohoptagning" mitt på: lyft 2m rätt, sticka 1m, dra de lyfta över den stickade.)

Men ... alltså ... nosen på tofflorna hamnade mycket längre fram än där jag gjorde vändningen ... tofflorna var sisådär 5-6 cm för långa. (För att inte tala om vilka katedraler som tårna skulle vistats i ...)

Nåja. I det skick som bilden visar paketerades de. Gavs de bort.
Men sen har jag repat upp överdelarna och korrigerat:
inga dubbla maskor
hopsättningen med bottnen sker i varannan maska i bottnen.

Har vi tur är de
a) snart klara
b) passande utan att behöva tova. Jag är nervös över att det ska bli fel där.

Julros?

Jag såg den häromdagen, men då var det mörkt så jag inte kunde fotografera den. Därav det lite chanserade utseendet.
Det är alltså en inomhusros som jag fick av en vän för några år sen.

En dröm håller nu på att se om den kan bli verklighet.
Nä. Mer säger jag inte så här års.

PÅMINNELSE!

Idag är det 1 december.
Idag börjar Lottens julkalender!
Hurra!

Av någon anledning blir det fel i inlägget när jag lägger länken här, så klicka på länken till höger istället.

lektion ett

Längre hann vi inte i november.

Men här finns iaf bildbevis på att hon satt vid rocken och trampade. Och trampade. Och trampade.



Det är svårt det där, att hitta rytmen så att hjulet fortsätter rotera och inte rocken flyr iväg bort. Ungefär som att lära sig rida lätt och att cykla, eller som att rocka rockring.

Nu ska jag städa så jag hittar min satellitslända. För jag tror det blir lite sländspinnande innan vi trampar igång maskinen ...

Arv?

Dottern, på väg mot 22 år *hjälp!*, har under året tagit sig för "månadens utmaning". Hon har åkt snowboard, varit frisyrmodell, gått på balettföreställning och lite andra saker som är ovanliga för henne och som vidgat vyerna.

Men i november har det inte blivit något. Den tilltänkta utmaningen har av olika anledningar inte blivit av och i morse hade hon "lite panik" om saken. Nä, hon är cool, hon får inte panik. Dock funderade hon på om jag hade något förslag.

Och si, det hade jag! I hörnet stod spinnrocken ...

Så nu någon av de närmaste dagarna, i novembers sista skälvande existens, så ska vi se om jag kan lyckas som spinnpedagog ... alla andra gånger jag pedagogat henne har det inte gått så bra.

Så ... frågan är om jag ska vara flitig med det jag ska vara flitig med eller om jag ska förbereda med kardning ... eller om kardning ska ingå i utmaningen ...

Drömmar ...

... kan vara bra konstiga.

Imorse drömde jag att jag ville sticka sockor på ett konstigt sätt. Inte vanliga från skaften och fram till tån (som nog beställaren hade trott) och inte andra vägen heller.
Jag ville sticka först undersida och sen översida. Men när jag i ett mer vaket tillstånd funderade över saken kom jag på att det måste vara bättre att sticka översidan först. (I uppgiften i drömmen fanns ingen fastställd storlek som skulle produceras.) Fast nu funderar jag på om det verkligen kan vara bättre ...

Så idag har jag tänkt på frågan: på hur många olika sätt kan man sticka sockor? Då räknar jag bort hur många olika spetsmönster eller ha resår ovanpå foten hela vägen fram eller inte, för det är väl oändligt.

Mer: på hur många olika ledder kan man sticka och det blir sockor?

Kanske kom sig drömmen av att jag precis innan jag släckte igår kväll stickade "skolhäl" utan att ha instruktioner intill mig. Jag provade att minnas och jag tycker det verkar som det gick bra. (Men jag ska nog bara minska i kilen nu vartannat varv verkar det som.)



Sockor?! Men var det inte en tröja på gång?!
Jo, nu har jag snart tänkt klart. Men ska man ut och resa med buss är det mer praktiskt att sticka från två nystan än från en rejäl kon med garn till hela tröjan. Så därför har jag nu igång en stickning i mellanraggigarn. Miniraggigarn fanns inte på affären när jag ville ha det så det fick bli så.

Ja just det ja!

Jag måste ju presentera ...


Det jag stickat av mitt allra första garn: en mobilpåse.
wow liksom.

SJ, SJ, ...

Det här med att köpa resplusbiljett för att åka nånstans till jul. Nä, det går inte. De byter tidtabell 11 december. Så typ den tolfte får man börja boka.

Skulle tro det finns platser kvar då va ...

Uppdaterat måndag vid lunchtid:
Jag ringde och försökte köpa en biljett per telefon med personlig service. Vi hann precis klart innan min batteritelefon berättade att nu började batterierna bli lite slaka.
Så här är det: Skånetrafik har inte blivit inlagt i systemet än, men det ska ske senast på onsdag. Så på onsdag kan man alltså köpa biljetter för julresan. Det hade ju varit lite service att berätta det ihop med felmeddelandet.

Men nu har jag andra klagomål. När jag knappat mig fram till rätt kö berättades det att jag hade 12 minuters väntan att se framemot. Hade jag vetat då så hade jag börjat anteckna ...
Så småningom kom jag fram till en röst som sade att det var 39 före mig i kö. Nästa upplysning var några färre före och så höll det på i rask takt tills jag var nummer TVÅ. Dags att ordna anletsdragen och slita uppmärksamheten från datapatiensen alltså. Men nä. Den där före mig skulle tydligen åka än hit och än dit och sen ... nej vänta förresten. DIT var det ju den skulle ...
Eller vad den nu pysslade med. För den där kunden tog bra mycket längre tid på sig än alla andra. Antagligen hade de andra handläggarna gått på rast också.

Nåja, ingen skugga över Fredrik som jag så småningom fick prata med. Men över Skånetrafiken ...

Nya interweave knitting

Ja, ni har alldeles rätt: det uppdateras alldeles för sällan här. Det har att göra med livet utanför stickningen.
Men nu ska vi ta en titt på nya numret av Interweave knit.

En snabb översikt berättar om ränder. Elva beskrivningar handlar om ränder. Antingen i flerfärgsform, eller i reliefform. Sju därutöver är reliefmönster, dvs enfärgat och flätor, för visst kan man väl säga att även crocus är en sorts flätteknik? Tre plagg är stickade i spetsstickning. Och så är det några plagg till.

Lilla tuckernuck cardigan förknippade jag genast med nantucket jacket från 2006, men vid närmare jämförelse så är det inte bara en barnmodell.
Prism pullover verkar ha något gemensamt med 80-talets pingvinärmade tröjor.
galvanized cardigan ser mjuuuk ut, men jag antar att jag ideligen skulle tro att jag hade ett ludd tvärs över näsan, det blir så när jag umgås med mohair och angora och sånt.

Ginevras pullover är uppstickad i en härlig gul färg och intressant drapering i urringningen, men den passar inte mig den heller.

De argylerutiga strumporna ska jag inte heller ge mig på, men det vore intressant att få veta om skaften är stickade runt runt eller fram och åter med söm på baksidan. Det verkar som att de är stickade på jumperstickor.

Nej, det var nog ingenting här som jag blev ögonaböj förtjust i. Möjligen det allra sista plagget, fast inte capen i sig utan de snygga kilarna som är så stiligt kantade med flätor. Man kan fundera på om sådana låter sig placeras på nästa garntjänstswagger. Jo, för det kommer nog att bli en tredje av den modellen för nu har även den andra tagit slut.

fläta och sånt där.

Eunny Jang visar här hur man kan byta plats på två maskor när man flätar.
http://www.knittingdaily.com/blogs/daily/archive/2010/10/20/knitting-the-twisted-stitch.aspx#video
Men hon använder bara ställen där två maskor byter plats.

Den där röda tröjan som det står att jag håller på med är ännu inte i sticka-tröja-stadiet utan är fortfarande en tarm med provstickningar.
I den ingår både flytta två räta maskor framför en avig.
Jag har ett litet knep (fast tydligen ingen kamera).

Om jag ska flytta en avig till före två räta gör jag så här:
Fös över de två räta maskorna till höger sticka.
Sticka den aviga.
Gör den stickade maskan stor, dra ut öglan ordentligt.
Släpp den lös. (Och har man en stor ögla är det ingen fara.)
Fös tillbaka de räta maskorna.
Fånga den lössläppta och korrigera storleken på maskan.
Sticka de två räta.

Ska jag flytta två räta maskor till före en avig:
Sticka den aviga maskan avig.
Gör den stickade maskan stor, dra ut öglan ordentligt.
Släpp den lös.
Fös över de räta maskorna till höger sticka.
Fånga upp den aviga maskan, och repa upp den stickade öglan.
Fös över maskorna till vänster sticka.
Sticka två räta och en avig maska.

Ny erfarenhet.

Ni vet ...
Man tänker sticka så långt garnet räcker. Och så tittar man på det lilla nystanet och så tänker man: "Jag kan nog få ut ett varv till". Och så gör man ett varv till och sen börjar man maska av och så småningom, när drygt halva varvet (sånt där långt sjalvarv) är avmaskat, då inser man: "Nä, det räcker inte."

Då måste man ... efter att man dragit en djup och lite förargad suck ... repa upp avmaskningen, repa upp varvet innan avmaskningen och sen avmaska ett varv tidigare.











Eller. Om man stickar med sitt egenspunna garn. Så tänker man bara: "Jaha, då måste jag spinna ihop en liten snutt till då så jag kan avsluta avmaskningen."


Och då känner man sig väry cool.



Sen visar det sig att sjalen inte blev precis vad man tänkt sig.
Att extraökningarna för att böja upp ovankanten [på bilden underkant] började för långt ut på axlarna och kanske rent av hade kunnat accelerera. Och att den blev inte så stor som man tänkt sig heller.
Huruvida det senare går att avhjälpa medelst blockning på en vanligt slätstickad sjal får vi se. Eller inte.

Uppläggning ...

Eller som det heter i engelskspråkiga länder: Cast-on.
Man häpnar över att något så "simpelt" kan räcka till en 2½ timme lång demonstrationsfilm, men tydligen så.
Jag vet att jag tagit upp knep från knitting daily tidigare. Här är ett nytt: hurusom man gör en "vanlig" uppläggning så att den överensstämmer med resårstickningen som man tänker utföra i nästa varv.

Blog Action Day

... är det inte riktigt än, men snart. Fredagen 15 oktober ska man skriva om vatten.

Jag vet inte om jag ska vara med i år. Jag måste egentligen tänka på en massa andra saker så det där med efterforskning om hur vatten och stickning förhåller sig får nog stå tillbaka. ... kanske ...

Lördagsgodis!

Ja, kan man likna det vid något annat, Knittys nya?
I alla fall om man älskar flätstickning i ena eller andra formatet.
Jo, det finns andra saker också: en och annan spetsgrej och en och annan färgstickning.

Mycket fint!
Tekniken i decembre och i travelling cap är jag mer intresserad av än själva resultaten. Kanske decembre kan göra sig i bomullsgarn som grytlappar?

(Nej, jag orkar inte göra länkar på alla modellerna jag skriver om. Gå in på länken som finns så finns de och de andra ett klick bort.)

Nu har 55 nya gram tvåtrådigt garn blivit klart. (105m ungefär)

Min uppfattning är att det är föredömligt "rakt" i härvan, den är inte vriden. Men jag upptäcker att jag inte har någon "hel" bild på den första tvåtrådiga härvan så jag kan inte avgöra om den här är bättre än den andra.

Sjalen som ersatte den som inte är blev själv ersatt. Nu är min giv en slätstickad sjal där man ser garnet i sig på ett tydligare sätt än när jag stickade i rätstickning. Garnet är så buckligt att det blev väldigt buckligt i rätstickning.

Dessutom håller jag på att experimentera med en svängd ovankant. Går det så funkar det.

"spinnkompis"

Min länklista till höger har fått ett tillskott: dabelins myshörna.
Hon är i skeendet "skaffat gammal spinnrock, hjälp, hur gör man?" och det är roligt att jag kan vara till någon sorts hjälp trots att jag inte är mer erfaren än att hon trampar mig på hälarna på stigen "spinnandets mysterium".

Jag har förstått att det finns mysterium som jag aldrig anat, t ex: Hur gör man för att göra ett luddigt garn kontra ett "slätt" garn? (Sitter det i kardningen, spinningen eller tvinningen eller rent av i vilken ull man utgår från? Eller är det en viktig kedja av händelser?)

Mitt egna garn kan väl inte sägas vara mer än "ett garn" i bemärkelsen lång tråd som man kan sticka av. Det finns liksom ingen mer tanke och vilja bakom det än så.
Men det måste gå att bestämma sig för att jag ska göra t ex ett luddigt garn som är alldeles jämnt i både spinning och tvinning, eller ett bouclégarn (som mitt bitvis är), eller ett garn som är anpassat för flätstickning eller vad man nu kan ha för mål med det.

Och hur gör man om man vill blanda kvaliteter (fiberslag) så att det blir jämnt blandat längs hela tråden?

Ja jisses! Här finns att lära ...

resestickningen ...

... glöm den.
Den "is no more".

Garnet räckte inte så långt som jag hade drömt om. Och när jag fyllde på med mitt egna garn så visade det sig se lite knäppt ut: rätt så tunt garn överst och grövre garn längre ut på sjalen. Eh?

Så jag rev opp alltihop!

Numera består sjalen av 70 g eget garn. Men den är långt ifrån klar och tanken att sätta en blåmelerad kant runt är sval, för att inte säga avskriven. Så nu måste jag göra mer garn för att kunna fortsätta sticka. Jag blir fnissig över att man kan lösa garnbrist så. Det har jag aldrig gjort tidigare.

Kardningen gjorde jag ute tidigare idag och nu väntar spinnrocken, men också en del sociala händelser, så rocken får vänta ett tag till.

(Bild av hur sjalen-KIP ser ut skulle kunna läggas in här om bara kamerabatteriet ville samarbeta. Men den kommer väl ...)

För den som vill veta.

Om man använder ett helt ragginystan per strumpa och använder stickor nr 4 till fötterna (stl 40) och 3½ till resåren, då räcker garnet till att göra så här långa skaft.

Bara så ni vet.

Tack förresten för tipset om Barbros beskrivning till tåuppsockor med hällapp.

resestickning

Tänk vad man kan hinna bara man blir inspärrad på en buss (eller två) i fem timmar.
Den är lite "frasig" när man tar på den och jag fruktar lite att den ska vara lika omedgörlig för utblockning som den superwashsjal jag stickade 2008. Men blir den för liten med det garn jag har av den här sorten (traderafynd, ett nystan) så får jag väl fylla på med mitt egna. Men då tror jag inte det är lönt att försöka härma färgningen av det här garnet utan det får nog i så fall behålla sin naturliga färg.

Se där ja!

Jag har en längre tid funderat kräset på vilket sjalmönster jag ska använda för att sticka en spetssjal för sommarbruk. Min idé har ett tag varit att inte göra någon trekantssjal utan en sån där överkanten är konkav. Men jag har inte sett nån i spetsstickning.

Nu har jag sett "nån":


Aeolian shawl heter den. Tydligen såg jag den inte när den kom.

Men jag jagar inte reda på garn och stickor än. Först ska strumpskaften bli klara.
Och så behöver jag en sjal som ersättare för den som försvann på bussen förförra vintern. (Swallowtailen är för spetsstickad för att utgöra något egentligt skydd runt huvudet, den är en axelsjal.)
Och så den där röda flättröjan ...

*morr!*

Vad gör man om man råkar ha sönder rundstickan när man är ute och reser (och inte är i närheten av någon butik som säljer rundstickor)?

Man försmäktar utan rundsticka i nästan ett dygn innan man kommer hem, pussar lite på maken och letar och letar och letar och finner ingen fyra-rundsticka ... och istället säger "jaja, det går nog lika bra med en 3½:a."

Liite får jag nog skylla mig själv och allmänheten varnas härmed för att begå samma misstag som jag:
Jag följde Barbros beskrivning på hällappshäl från tån (ingen skugga över Barbro dock) men borde gjort hälarna på en socka i taget.
När man gjort halva hälen ska man sticka ut hela varvet. Då hamnade jag på att göra nästa häl (eftersom jag stickar med magic loop som alltid).

DÄR borde jag bara ha föst över maskorna på den sockan och gjort klart första hälen innan jag sen gjorde hela nästa häl. (Vilket antagligen hade givit ett fös-varv till, men vad vore det mot en överansträngd rundsticka som inte kunde hysa alla maskor fördelade på två sockor och dessutom manövreras.)

Antingen har jag lagt alla mina fyror "på nåt bra ställe" som inte är så bra och ihop med alla andra rundstickor, eller så har jag faktiskt inga fler och behöver re-investera i sådana.
Månne det rent av skulle kunna bli såna där exklusiva? Månne jag kanske kan önska ett par såna i julklapp?

Tvåtrådigt eget garn

När spolen är full får man göra en härva av garnet. Har man ingen härvemoj (som säkert heter något ordentligt) så får man göra sig en: pall plus snurrig skrivbordsstol.



Det ser ju ut som garn!

För övrigt kan rapporteras att några av spindlarna jag köpte är lite för korta för att kunna använda utan missöden (tror jag). Några spolar har så trångt hål för tenen att jag inte kan använda dem på den spindeln som följde med spinnrocken. Och en ny spole passar på originalspindeln, samt att de två nyproducerade som jag köpte på Tradera nån gång och som är för stora för originalspindeln passar på en av de nya spindlarna.
Procentuellt kanske jag är besviken, men för tio kronor är jag nöjd.

Surfandets outgrundliga vägar

Strecket på foten berättar hur långt fram som hällappen kommer att sträcka sig, om den blir 24 maskor vilket den ju brukar vara om man stickar uppifrån.
På sidorna av sulhalvan har jag nu ökat så att "halvan" inte bara har 24 maskor utan 40. Jag tycker det känns som att jag inte borde göra fler varv på ovansidan foten nu, men jag kommer inte åt att göra förkortade varv eftersom jag stickar två sockor på samma rundsticka.

Sen hade jag världens tur idag! Jag kollade förstrött på vilka vägar som ni som läser här kommit hit. Och finner att någon kommit från "Kluriga sockar" som är en bloggpost som skrevs för två år sen! Och preciis de där sockarna stickas åt samma håll och samma konstruktion som de här! Och det finns en länk till en beskrivning! (Firestarter) Just det här med formandet av hälbottnen har varit något jag försökt tänka kring, men inte lyckats klura ut teoretiskt.

Tack vem du nu än är som kom hit den vägen!

Fynd?

För tio kronor fick jag bära hem dessa från en loppis. Nu ska vi bara se om de passar i spinnrocken ...

Om man får en stund över när man är ute och kör (och inte sitter bredvid och har all tid på sig) så kan man slappna av med en stickning när man är framme.

Eftersom huvudet inte kunde antas göra några fräcka beräkningar om flätstickade tröjor så fick det bli en sockstickning som följde med för att påbörjas. Tå-upp-stickning och jag började med båda sockorna samtidigt och det gick bra.

Flera dagar senare och hemma igen börjar jag nu närma mig trakten av hälen. Och funderar på att göra en hällappshäl - fast baklänges.
Börja med att öka och sen sticka ihop ökningsmaskorna med hällappen. Går det så funkar det. Funkar det inte så går det inte.

resetips?

Någon gång läste jag en text av en kvinna från Sandviken om en vacker väg mellan två sjöar en bit söder om Sandviken.

Jag är nu på väg att åka ungefär där och tänkte passa på att åka den vägen. Men vilken är det?

Är det vägen över Storsjön?

Eller väg 56 över Orrhammarsundet?

Eller vägen öster om den, rakt söder om Hedesunda?

Nån som vet?

With a little help of my daughter ...

... så finns nu filmen på plats några inlägg längre ner. TACK!

Mitt första garn!

Nästa steg i förädlingen är tvätt. Men först måste det bli en härva. Eftersom jag inte har något riktigt verktyg för det så gjorde jag mig ett: en pall med parallella ben upp och ned på en skrivbordsstol med snurr.



Sjutton varv à 130 cm. Så mycket garn blev det. (Vad blir det?)

När Lotten 2007 var i USA så gick hon i affären och aaah:ade och ooooh:ade och kom ut med en hel drös med Kool Aid färger som hon skickade till mig!
Under den tid som förflutit så har jag haft lite dåligt samvete för att jag inte använt något av det än. Jag vill ju att det ska vara ett Verkligt Rätt Tillfälle att "slösa" på gåvorna. Men nu! Nu var det dags!



Det gröna citron-lime-pulvret fick äran att begå premiären.

Fröken Fräken har skrivit ett bra instruktionsblogginlägg om hur man gör så det följde jag.



Efter 2+2 minuter i micron på högsta effekt hade färgen sjunkit in i ullgarnet och vattnet i skålen i övrigt var ofärgat (inte riktigt om man ska vara petig, men det var så svag nyans så det fick vara).


Här står garnet och tar igen sig lite innan sköljning och ...




... torkning. På instruktionsfilmen jag försökte lägga in igår menade hon att övertvinningen skulle ge sig när man tvättat garnet. Nå, det kanske stämmer om man kan. Men jag håller nog med om att det är rakare nu än när jag tog det från pallbenen till badrummet.

För att inte sätta något stort på spel med detta mitt allra första garn så tänker jag bara sticka någon liten pryl där det inte är så förtvivlat viktigt med att det inte drar sig.

With a little help of my son

Om allt går som jag vill så kan ni här ovan se en fin film från youtube om hur enkelt man navajotvinnar. Man bara för vänster hand fram och tillbaka medans spinnrocken snurrar på och så far det färdigtvinnade garnet in på spolen och högerhanden sitter så ljuvt vid magen och bara håller ordning på öglan.

Skitenkelt helt enkelt.

Men när eder Cessi ska göra om saken på sin envisa gröna spinnrock med för tjockt garn och för små öglor på spindeln och allting bara stannar hela tiden ... Då ser det inte ut sådär ...

Då är det förtvivlat och snurrigt och tvinnigt på fel ställe och strejkande spinnhjul och trampa som hela tiden stannar på det ställe där man inte kommer vidare och tråd som går av (men den får man knyta ihop med en ful knut för det är ju trots allt mitt första garn) och ...

Men sen ropar man på sonen och får några extra händer och fötter till spektaklet och si, det verkar lösa sig. Ja det blev rent av nån sorts tross ...



(Och när ni nu inte kan se den där filmen så kan ni få berätta för mig hur jag ska göra för att det ska bli så ...)

I en artikel i twist collective som är en nättidning med köpemönster och intressanta artiklar visades samma flätmönster uppstickat med olika garner.

Helt klart var det vackrast med entrådigt, eller S-på-S-tvinnade garn. Vanligt tvåtrådigt blev inte alls lika snyggt.

Och det har jag ju upptäckt själv också att somliga garn är fullständigt omöjliga till flätor. Den gången var det ryagarn.

Men jag tycker att det tvåtrådiga garn jag funderar flätor med till en tröja till svågern verkar fungera bra. Iaf med de flätorna.

Sen funderar jag på det här med S-på-S-tvinnat garn (som jag aldrig hört talas om förrän nyss ikväll): vrider sig inte ett sånt plagg som ett plagg gjort i entrådigt?
Eller håller flätor ihop det, eftersom det är blandat räta och aviga maskor från rätsidan?

Ny spinnfråga

Kardrulle, var det det de där korvarna av ull heter som man sen spinner av?

Nå, de tar slut. Man börjar i ena änden att spinna av dem och sen tar de slut i andra änden.

Nähä? ...

Jo! Men då gäller det ju att fylla på med nästa på ett sätt som gör att det inte märks att man byter rulle/korv.

Jag har inte riktigt kommit på ett knep som gör mig trygg i denna övergång. Tips?

För övrigt är jag nöjd med min förmåga att göra tråd ...
Man blir beroende av att spinna va? *befarar*

Vinst!

Jag vann ju knappar hos visalisa för ett tag sen. Igår kom vinsten med posten.
Det är inte världens bästa bild, med ljusblått badlakan som bakgrund, men idag regnar det så det skulle inte bli bättre idag.

De som är uppträdda på sytråd är av samma sort och så var det då några stycken uddaknappar också. En del har en fason som jag aldrig sett. En har t ex en läderögla undertill som knapphål.

Tack Lisa för att du hittade på tävlingen och tack för knapparna som du nu vet kom fram.

Vi kom på're!

Tror vi. Det verkar fungera nu i alla fall.

Drivsnöret hade suttit på väldigt länge antagligen. Och eventuellt töjt sig av att ingen (t ex jag) lättat på spänningen. Spännskruven stod nog på max utan att det gjorde någon större skillnad.

Så vi satte dit ett nytt snöre som vi spände redan med spännskruven rätt så slapp.

Och så knöt jag om snöret vid vevstaken så att inte trampan for i golvet. På det viset så blev det inte en "glapp-period" utan trampan är i kontakt med vevstaken hela cykeln.

Så nu verkar det som den drar. Jippi!

Tack Ulrika!
Även om du inte krasst konstaterade att det var det eller det felet utan att allt egentligen såg rätt och riktigt ut så var det till hjälp. Jag tyckte ju också att allt såg rätt och riktigt ut. Och det gjorde att jag inte kände mig så dum utan kunde gå vidare i funderingarna.

Dock finns ett litet hot om att problemet kommer att återkomma. Det nya snöret är vanligt steksnöre av bomull och det lär töja sig.

På fredag!

Då ska jag och spinnrocken åka upp till museet och få hjälp med att komma överens. Det blir bra det.

Kärlek och käk

Det har kommit ut en ny kokbok i dagarna.


Om man har tur kan man vinna ett signerat exemplar här.

Nya knitty

Konstruktionen av de blå strumporna ska jag testa nån gång. Fast inte kringlor mellan mina lättömma fötter och skor!

Intervjun om elefanten gillade jag. Jag hörde nästan damerna som i en inspelning i ett burkigt ljud från ett vardagsrum.

Påfågelvantarna var i grällaste laget för min del, men det var ett vackert mönster.

F ö inser jag att det finns snygga sjalnålar. Fisken som stänger koftan Mythos är enkel men snygg.

Annars håller jag med om att coquille är enkel och trevlig. En hel del kan tillskrivas garnet.

spinnrocken

En grön spinnrock i en grön omgivning. Kanske inte den optimala placeringen rent fotogeniskt. Men det är iaf en "vanlig" gammal spinnrock inköpt på loppis. Men färgen är avskavd på ett sånt sätt att det syns att den har använts.
(Bilderna är klickbara.)


Det går en tråd två varv runt stora hjulet och ner på var sin trissa: ena trissan sitter fast i spolen (t v) och den andra sitter på tenen och ska väl då driva spindeln.


Trissan på tenen har två spår att välja mellan och spolen har ett.

En annan sak som jag inte vet något om men som kanske gör skillnad är krokarna på spindeln. På båda skänklarna sitter de på den här sidan som syns. (Alltså: vänder jag spindeln ett halvt varv så ser bilden likadan ut.)
Men jag har sett att andra har krokarna på spegelvända sidan, alltså att krokarna inte skulle sitta till vänster på den här bilden utan till höger. Jag vet inte om det gör någon skillnad eller är en smaksak.

Man ser på den här bilden också att färgen är avskavd nere på "bottenbrädan" där man skjuter hela det här paketet fram och tillbaka för spänningen. Men det finns en liten rapplighet i att den kan vrida sig lite från 90 grader mot "bottenbrädan". Inte enda nere vid den, men "modern"(?).

Det här med att spinna ... Ny frågelåda

Precis som förra gången definieras "frågelåda" här och nu som: jag ställer frågorna och den som vet nåt svarar klokt och efterlängtat.

Nu har jag "tagit tag i" det där med spinnrocken igen.
Fortfarande med väldans klent resultat.

Jag började med att kolla youtube: tutorial spinning. Verkade väldigt pedagogiskt och enkelt. Hepp, bara! Varför har jag tvekat så länge?

Sen tog jag fram min kardade ull som låg i fina korvar i en papperskasse bakom fåtöljen.

Då upptäcker jag: min ull går på fel håll! På youtube plockade hon fram "ett långt band" av ull där "stejplarna" (hårstråna) ligger parallellt med bandet. I änden av bandet finns ändar av ull.
I mina korvar ligger ullen vinkelrätt mot korvens längd. I änden av korven finns en tuss ull.

Jag lyckas inte klura ut hur jag ska kunna vända på mina korvar. När jag kollar på det eminenta http://www.joyofhandspinning.com/hand-carding.shtml (tack för länktipset i tidigare frågelåda) så gör de likadana korvar. Men sen använder de inte såna i videosnuttarna.


Nåja. Jag lyckas få ulltussen att fästa vid ledaren (bomullssnöret som sitter fast i spolen) och sen snurrar det ull som bara sjutton!
Men nej, nåt upplindande på spolen sker inte. Det får jag göra för hand. *gnirk gnirk gnirk*
När jag försöker "släppa fram" garnet till hålet så bara knörvlar det ihop sig.
Visst, en dam på youtube sa att det ska knörvla ihop sig om man släpper på spänningen. Men hur övertygar jag spolen om att det är dags att lägga den här biten till handlingarna? Håller jag stenhårt kvar så blir det massa twist på garnet, men spolen "äter" ju inte alls.

På joy of handspinning (JoHs)säger de att det ska finnas nån läderbroms för spolen på en del modeller (inte min). Men jag fattar inte var den ska sitta och hur den fungerar. Jag tycker det verkar som att spole och spindel snurrar precis lika fort hos mig.
Och tittar jag på de små hjulen på spindelns ten så är de ju tämligen lika i storlek. Om spindeln ska snurra fortare (som verkar logiskt om spolen ska kunna bromsas) så borde ju den ha mindre hjul, men båda de hjulen är ju (en gnutta) större än spolens.

Återstår alltså att öka spänningen. Men den ökar ju för både spole och spindel. *?*

På JoHs menar de också att det finns olika sätt att spinna på. Ursäkta, men jag fattar inte alls skillnaden. Möjligen att nr 2 ser annorlunda ut. Och ingen av teknikerna verkar ta upp att spinna från kardkorvar.

Igårkväll gick jag och lade mig med en briljant idé i huvudet: jag går till friluftsmuseet i morgon och ber att få lära mig!
En ännu smartare idé kom på morgonen: ring och hör om det finns någon spinnkunnig där idag. Det gjorde det inte. Jag måste vänta i mer än en vecka.

Många kommentarer och tips mottages därför gärna. Både för omedelbar prövning och så jag har nåt att kolla efter där på museet.

OT, friidott

Hur det nu var så hamnade jag framför tv-n där det pågick någon sorts friidrottsgala med de där världsbästa på turné.
En karl sprang i mål först och det kom fram en tjej med en blomsterkvast. En sorts ritual som antagligen blomsterföretaget betalat för att få vara med på. Men ändå. Det var en människa som bar fram den där hyllningen.

Vad händer?
Jo, karln ställer sig och flåsar (förståeligt). Sen kramar han om de som inte sprungit riktigt lika fort (det kan man också få göra). Sen ställer han sig och flåsar en stund till.

Flickan har under tiden försökt ta kontakt några gånger men backat när hon sett att hon inte fått någon respons.

Sen!
Karln sveper ut med armen och lossar buketten ur flickans grepp som om han tog dem ur en vas som han just gick förbi och sen går han och viftar med den till publiken. Flickan ser han överhuvudtaget inte.

Vad är det för fasoner?

Även om han har fått miljoner av såna där buketter och knör ner dem i papperskorgen när han kommer till hotellrummet, så gör man inte så.
Drottning Silvia har under sina år som drottning nog fått ännu fler och hon tackar artigt alla.

Lite etikettskola till idrottarna kanske? Hur mycket kostar det (ens räknat i hundradelar) att se i ögonen och säga tack? Hur mycket ger det?

Kantorsvärmare

6min 20 s in här kan man höra ett reportage där jag är inblandad.(Alltså Mitt i musiken 6 juli. Jag hade hoppats att länken gick direkt till ljudfilen.)

Som service för de som inte tänker på att kantorsvärmare kan heta pulsvärmare så har jag nu gjort nya etiketter för de mest relevanta inläggen. Men man kan också följa den här och den här länken för att hitta rätt.

Tävlingslänk

Här kan man vinna knappar om man löser en rebus.

Före och efter

Jag vet inte om det syns så bra på bild, men i verkligheten var det stor skillnad.
Nu är det bara resten kvar ...

Igår

... såg jag att jag var designat klädd när jag satt och stickade den försenade tummen.

Strax är alla trådar fästa och den fullständiga överlämningen av presenten kan göras.

Edit november 2011. Jag upptäckte att detta var enda bilden jag hade av vantarna. Så nu lägger jag in en på det färdiga paret så jag kan länka till den i färdiglistan.

Liten rapport

När jag äntligen tagit mig igenom det rejäla blåsvädret (i folkmun storm, i smhi-termer kuling) så fanns det naturligtvis inga stickerskor i parken. De var på biblioteket.

Knit In Public, det betyder "Sticka offentligt" eller hur? Inte i min lilla stad. Allra längst in på biblioteket, där man inte "råkar gå förbi", där satt de. För det ville man från bibliotekets sida. Det braiga sittstället alldeles invid entrén fick vi tydligen inte vara på. Nähä.

Nåja.


När jag kom så var de andra och fikade. Men stickningarna låg kvar. Bland annat denna ... denna ... ja ... elefanttröja? Det är lätt att låta tankarna gå till förspilld kvinnokraft, för ingen visste vad det skulle bli ...

De var vänliga i alla fall, tanterna. Eventuellt var min dotters pojkväns mamma där också. Dottern tycker att det vore likt henne. Men ingen hoppade fram och frågade om jag var dotterns mamma (vilket brukar synas) så vi får väl presentera oss någon annan gång.

När de andra gav upp satt jag kvar och smyglyssnade till tre stråkkvartetter av Mozart som framfördes några hyllor bort. Jag satt så inte mina klingande stickor eller uppenbart dåliga konsertbeteende skulle störa.

Men nu har jag en tumme och en h-ikes massa trådar att fästa kvar. Deadline är imorgon ...

wwkipday

Världsvida stickaoffentligt dagen infaller idag. Eller någon av dagarna fram till och med nästa lördag. Här i stan är det idag. Så nu tar jag min stickning och går.

Ditt närmsta kipday-arrangemang kan du hitta här

visst serrru!

Det här blir finemang. För att inte tala om hur bra det blir på rätsidan ...

Jag har fått ett nytt favoritprogram på tv!

När passar det att bli överansträngd i handleden?

a) när man ska skriva tenta en vecka?
b) när man stickar mot en deadline?
c) aldrig?

Alternativ a och b är verklighet hur som haver ...
Undrar om jag ska försöka skriva för hand, det är ju vänster handled som tagit stryk ...

Provlapp

Jorå, det här blir nog bra. Eventuellt vitt istället för gult på ett ställe, men annars så ...

OT, om bakning

Dottern fick en länk till den här sidan och fick ett recept att provbaka.

Jag har provsmakat. Jag vill ha mer!
Innan hon kom så långt som till ugnen så kved hon: "MAMMA!" varpå jag rusade till. Och fick veta att smeten som hon skulle rulla till små bollar var så underbart härlig att ta i. Så jag tog en klutt och rullade jag med. Och det var bland det skönaste jag tagit i.

När kommer boken ut egentligen?

Hos grannen har jag nyss sett två små stora fågelgap. Mamman stod på kanten mittemot och ruskade på huvudet långt nere. Jag vet inte om hon "bytte blöjor" eller hade något annat för sig.

Inflyttad

Familjen Björktrast har flyttat in och väntar smått. Visst ser ni väl åtminstone bostaden den här gången när jag hann fram med kameran innan gardinerna blivit så stora? En liten gul mammanäbb syns också om man klickar upp bilden. Men hon kröp ihop och ville egentligen inte vara med på bild.

I väntan på ...

att det lila garnet som jag repade upp ur ärmen jag visade häromdagen skulle torka efter uträtningsduschen och att det röda garnet skulle komma med posten idag tog jag fram en annan liten lämplig stickemellanstickning.

En liten flicka är född i utkanten av min bekantskapskrets. Hon ska få en mössa som nog passar under sensommaren enligt beräkningarna. Men kan det stämma att de har så små huvuden? Jag har ju alldeles glömt ...

Garnet är förresten det som jag vann vid medaljutdelningen vid första stick-OS vårvintern 2006. Tänk vad tiden går.

OT Städa element

"Det märks att det är en karl som har tänkt här!" brukar min mamma muttra när hon ska städa på konstiga ställen där det är svårt att komma åt. Det här är ett sånt ställe som skulle kunna få detta epitet: värmeelementet i köket. Här samlas inte bara allmänt damm på "nedre röret" utan dessutom indunstas det fett i dammet. Ett sånt ställe som man "borde" städa men aldrig ids. Men nu har jag gjort det! Hepp!

Men det tog tid och många verktyg prövades och förkastades längs vägen.
Till slut fastnade jag för den här ensemblen.


Eftersom jag under samma väg var ungefär lika upprörd som mamma brukar vara, men även hade mer moderna tankar som "smartaste sättet borde finnas beskrivet nånstans på nätet" så tänker jag att det finns kanske fler som tänker likadant som jag (vi), men som faktiskt kollar nätet.

Ensemblen består av:
Rengöringsmedel. Jag använder den här sorten, du kanske föredrar en annan sort.
Svamp med grön skrubbyta. Applicera medlet på den gröna skrubbytan på den fuktiga svampen.
Skruvmejsel. Egentligen skulle du ju vilja trycka med handen på svampen när du skrubbar. Eftersom utrymmet här är begränsat till mindre än ett finger så får skruvmejseln agera mothåll. Akta bara så att inte själva mejselkanten hamnar i svampen. Då går den sönder fortare än nödvändigt.
Liten trasa. Den föser man också in med hjälp av skruvmejseln och sen fångar man upp den bakom-under elementet. Detta för att torka av medlet.

Enda saken jag fortfarande är missnöjd med är att det finns en "smilgrop" i de lodräta lamellerna och längst ner i dem verkar det inte bli riktigt rent ens med den här metoden.

Komplettera gärna i kommentarerna om tips för dessa smilgropar.

(Applåder mottages också gärna, för det är jag värd. Nu är det "bara" alla andra element i huset som väntar på rengöring. Och åh vad de får vänta ...)

Hurra!

Nu är garnet mitt!

Det ska bli svågertröja. Jo, den där som jag då och då skrivit om i flera år och aldrig kommit till skott med. Förra sommaren köpte jag fint garn hos Garnkorgen, ljusgrönt. Men det blev ingen tröja ändå.
Kanske det var meningen att jag skulle snubbla på det här?

Att tänka

... är inte alltid det lättaste.

Jubilaren som fick en kofta där denna ärm var isydd var inte helt nöjd med storleken. Och eftersom jag tycker det är bättre med koftor som värmer kroppar istället för hyllor så såg jag inget hinder att göra om alltihopa. Speciellt som det stundar ny högtid i sommar för samma person. Då blir det en present fast två, på någe vis.

Bl a var ärmarna för trånga. Och det kan jag ju hålla med om när jag provar. Undrar hur originaltänkaren tänkt där egentligen ...

Mycket tänkande gjordes på papper, men det fanns ändå en ovisshet: när ska jag börja öka egentligen? Hur mycket/ofta då? Måste jag starta med fler maskor än förra gången?

Till slut gjorde jag så här!


(Bilden är en rekonstruktion då kameran inte höll sig hemma den dagen.)

Jag tejpade upp ärmskrället på köksbordet och sen började jag mäta hur långt in i den hopsydda ärmen min arm ville krypa innan det så att säga tog stopp. Och så jämförde jag höjden på ärmen med höjden på armen och så ritade jag fina linjer och förklarande texter.
Till slut ritade jag raka linjer vid sidorna mellan de punkter som jag kommit fram till.

För ärmkullen har jag helt enkelt litat till att göra en ärmkulle som hör till en större storlek.

Efter bussen före spegeln

I detta mellanrum hann jag ju med en sak till: jag svischade in till Cinas garn för att köpa "rött yllegarn". Den inre bildens önskemål gick inte att uppfylla, men jag kom ut med ett nystan ändå.


Och inte förrän jag nu skulle fotografera det så ser jag att det var superwash. Jaha. Nå, det blir nog bra med det med.

Helt plötsligt insåg jag att Lotten skulle vara i grannstaden och lyckades pricka in den vistelsen när jag var hemma utan en massa inbokade åtaganden.

Eftersom jag för att hinna med bussen såg lite hippsomhapp ut vid anländandet så slank jag in på toaletten/garderoben på det flotta hotellet för att ordna till mig. Spegeln verkade inte vara uppsatt av någon lång person. Eller så kanske det är själva bålen som är intressant?

Nå, jag fick sen lära mig att man inte ska gå på de mjuka mattorna i trappan. Jo, om man vill motionera och vara anfådd när man kommit upp till översta våningen.

Efter att ha inspekterat omöglet i badrummet gick vi iväg och såg till att hon fick äta. Efter ett tag hade servitören sprungit fram till vårt bord också. Sen fick jag hälsa på Jonas Hallberg och så lyssnade vi på vad han och Mark Levengood hade att säga.
Efter det gick jag med "hem" till Lotten för att hämta min kofta innan jag gick ut på vårpromenad med picknicklunch.

*HÄR borde det nu finnas en liten film à la Elisabet-i-Ystad, men när jag kom hem så sa kameran att den inte alls hade någon sådan film. Och nu är det ju så dags att komma på det, så den blir ni utan.*

Efter frisk luft och många fönster fångade (kommer så småningom att visas hos nämnda Elisabet, var så säkra) gick jag tillbaka till huset med stora lejon och lyssnade på Lotten, och lite Jonas också i början. En rosa(?)citronsjal i vardande blev jag också lite bekant med, iaf stickerskan. (Ljuset var inte så bra så jag troor den var rosa.)

Ja, och sen var det nästan dags att säga hejdå och åka hem. Så då gjorde jag det.

Hon är precis så trevlig som i bloggen, Lotten. Men jag hade gärna pratat med henne i två dar till utan en massa trixiga avbrott. Det får bli en annan gång.

Glad Påsk;

Ursäkta!

Det är knepigt med det tekniska om man inte har tungan rätt i mun.

För ett tag sen satt jag och letade något på min blogg och fann kommentarer av trist natur på gamla inlägg. Så kan jag ju inte ha det, resonerade jag och gjorde nya inställningar.
Alla inlägg äldre än 14 dagar skulle jag granska nya kommentarer på. Att det även skulle kunna gälla det senaste inlägget om man inte passar sig, det tänkte jag aldrig på.

Och nu avslöjas att jag inte brukar börja min runtnosning bland bloggarna hemma hos mig själv med att jag loggar in. Helt tydligt måste jag göra det i fortstättningen, för det låg en massa ogranskade kommentarer här när jag gjorde så.

Så förlåt ni som undrat vad det varit för fel på era kommentarer. Det är det inte. Det är bloggmadamen som inte vet vad hon håller på med.

Angående dotterns godkännande. Jo, det har jag inhämtat. Men det lär dröja ett tag till innan den kommer igång.
Jubilarpresenten som stickades för 1½ år sen sitter återigen på stickorna. Den här gången hoppas både jag och jubilaren att den passar för nu har vi mätt tillsammans.
Sen finns det andra presenter som också behöver färdigställas. Men om dem tala vi tyst då vi icke veta vilka som läsa denna blogg.

Nytt projekt?

Den här var väl söt? Jag funderade på att föreslå dottern att jag kunde få sticka den till henne.

Men så var det det där med garnet ... Berroco Cotton Twist verkar höja blodtrycket på stickerskorna. Det splittrar sig tydligen och rayonet fastnar i ALLT!
Plus att man verkar måsta importera det från USA. Totalt 12 nystan eller nåt. À $4 eller nåt.

Undrar jag om det finns nåt trevligare garn på närmare håll ...
http://www.interweavestore.com/Knitting/Patterns/Bella-Blouse.html är länken till sidan där jag hittade bilden.

Medaljen har landat!

OT

Så går det när man inte röstar.

Förlåt Sibel!

Färdig nr 2

Jag blev tvungen att släppa stickningen när herrarna körde bytaskidloppet. Det är en sak att råka få ett slätparti på en dominostickning, en helt annan sak att dabba sig med omslag och ihoptagningar.

I förrgårkväll maskade jag dock av denna ruta och såg att den i oblockat skick mätte 25 cm. Igårkväll blockades det blöta byltet till 28 cm. Jag anar att det drar ihop sig när nålarna släpper. Det är superwashgarn och jag tror det är lite obstinat mot blockning. (* Plats för era erfarenheter i kommentarerna. *)
Har jag fel får jag väl nåla upp det med 25 cm:s sida och spraya lite vatten på.

Så i så fall är jag alltså klar med min uppgift! Hurra! (Hur klar jag är med mina studieinsatser behöver vi inte ta upp här ...)

Nå ... då ska vi se ... man måste rapportera till nån medaljkommitté va? ...
(Men lite trist är det att det inte finns något svenskt lag utanför ravelry.)

Färdig!

Det blev en ruta klar idag och det blev bara ett fält med smårutor. Anna Haag distraherade mig tydligen för rätt vad det var upptäckte jag en slätstickningsrand. Nå, den hamnade på ett bra ställe, så den får vara där.
Grattis Anna!
Jag släppte stickningen och tjoade och dunkade i soffan på upploppet så hunden kom ångande och trodde jag blivit galen på nåt sätt.

En liten tuss blev över på nystanet. Jag får se om jag inte piper ner på affärn imorgon och köper ett nystan till. Jag funderar på att sticka en ruta från mitten och göra lite spets i den.

Häromdagen ...

Jag började på en stor dominoruta med 60m i var sida. Men jag höll ju på att avlida av tristess. Så sen började jag göra mindre rutor.


Men eftersom jag inte riktigt får det att stämma blir det åtminstone en rapport med storruta till. Eventuellt blir den hela vägen. Vi får se.