post-jul

Jahapp! Då var man beta-blogger-omformad då.
Hoppas att allt funkar så bra som det är tänkt.

Julen har varit - bra. Men grön. Och plusgradig.
















Makens jultidningsbeställning till mig var Interweave Knits höstnumret och i julklapp fick jag de andra båda tidningarna. Tror jag gillar den där rätstickade tvärstickade polotröjan på framsidan av knitsimple. Och swallowtail shawl finns i IK. Iofs ska jag väl i första hand återuppta påstickningen av min svarta sjal så den får ett någorlunda bra format, men ändå. *Väntar på vårsolen*

Före jul blev jag klar med mina raggsockor så nu finns det två par oavbildade sockor.

Inatt bestämde jag mig äntligen för att raglansömmen var lång nog på mammas kofta och satte ihop bakstycket med framstyckena under ärmarna och stickade några varv. Hoppades orka upp imorse för att kasta mig iväg till byn där de hyrt hus nu i jul för att hinna prova innan de återvände till söderns nejder.

Opp kom jag, men fick inte tag på dem. Och när jag äntligen kom på att jag skulle ringa hyresvärden så hade de precis farit. Typiskt. Skulle kastat mig handlöst alltså.

Så nu jobbar jag på att inte slå på mig själv, samt att förmå mig att gå och lägga mig igen en stund.

Mamma, kolla!

Hej!

Som du ser så har jag kommit en bit. Min gråa raglankofta har 31 cm raglansöm. Och den blå kommer, när den nått till samma ställe ha något kortare eftersom den börjar längre ner mot framsidan (och baksidan). (Den grå börjar mitt uppepå axeln.)

Så jag blir lite konfunderad över ditt mått 37 cm.
Nå, det är en bit kvar innan jag kommit till den grås armhål, så vi hinner väl ses och provas innan vi bestämmer.

Men bara så du vet.

Bilden med den gröna t-shirten inunder är med för att visa hur urringningen blev. Lite snett och vint påklätt kanske, men jag tycker den verkar fungera. Strumpstickan som hänger mitt fram innehåller knäppkantens maskor. Båda sidornas, men tätt komprimerade av en kraftig gummisnodd som ser till att de inte rymmer.

Jooo förresten! Vad ska det vara för knappar? Jag tänker att de kan vara bra att ha, eftersom jag kommer att göra knäppkanten sen efter ärmarna. (Ja, det dröjer, men då vill jag ha den frågan avklarad.)

OT

Detta är ju egentligen en stickblogg, men Lucia är ju Lucia, nämligen en av årets bästa dagar enligt mig.
Smet in på gymnasiets firande i kyrkan i morse.

På vägen hem fotade jag det som köpmännen numera har för tradition: att sätta ut massor av marschaller längs vägarna in mot centrum (och i centrum) den här morgonen. Tyvärr slocknar en del marschaller på nåt vis och skapar "hål i raden", men det är så vackert. Ni får själva tänka er den uppbyggda rondellen, hur den glimmar på avstånd.



Fast det var det där med vädret ...
Den här sista bilden tog jag genom fönstret häromdagen. När tror ni vi får dofta på kaprifolen? Nyår?

Populärmusik från Vittula

Nån som också reagerade på Niilas gröna tröja med nån sorts fyrkantig krage?
Den var snygg, tror jag. Jag hann ju inte se så bra och noga som jag ville.

Dagen efter...

... kan man konstatera att det var kanske inte sååå smart att dricka två baljor kaffe på stickcaféet igårkväll...

Eller ja, det kunde jag konstatera redan vid halvtvåtiden i natt då jag fortfarande inte somnat.

Men det var väl det enda som var fel.
Trevliga stickerskor träffade jag. Tre förutom min chaufför.
Jag blev färdig med det som den blåkuliga stickkalendern hade trott jag skulle vara klar med den 2 dec... Jag är oförbätterligt efter där... Men garnet räckte! Fick t o m en halvmeter över! Bild kommer senare.

Jo förresten, en sak till var inte så bra. Belysningen. Att sticka i mörkblått garn längst inne i hörnet var ingen höjdare i det avseendet. Som tur var fanns en reklamskyltstv ovanför mig och ibland visades en nästan vit reklambild. Den gillade jag!

julkalendrar (uppd)

Ville bara tipsa om några julkalendrar som jag kommit i kontakt med via nätet.

Först nämner jag Lottens hemlisbloggare eftersom hon finns med i min länksamling och numera är det en tradition att hon hemlisbloggar. (Ända sedan 2005!) Alla får vara med, oavsett om de är så obelästa som jag eller något mer, ända upp till Horace & co (fast jag tror inte jag har sett just dem...). Och alla som gissar kan vinna ett pris, oavsett om man har rätt eller ej!

Sedan finns det en stickjulkalender på nätet. Jag stretar fortfarande på med uppgiften för första december, men kanske kan det gå fortare så småningom. (Jag började iofs inte förrän sent på kvällen den andra...)

Johannas stickkalender finns att köpa på välsorterade garnaffärer (dock inte min *surpuppor!*) och har ju också dragit igång. Jag har förstått det som att "facit" syns på Johannas vanliga blog så nu undviker jag den. Månne någon vänlig själ kan skänka mig en stickkalender till nästa år, ety den är inte årsbunden.

Klurkalendern verkar vara små tankenötter av en hemtrevlig och småputtrig fason.

Studiomannens kalender verkar inte vara lika interaktiv som de tidigare nämnda.

Har jag missat någon viktig kalender?

Oki, här är Kulturnördens ska vi säga julklappstips?

Dumma tumme!

Nu tog min vänstra tumme akut slut. Den vill inte vara med och hålla i saker, allra minst en stickning... Blä. Det har hänt tidigare i höst också och jag vet ju att bara jag låter den vila och inte håller i ratten som körskolan rekommenderar och dessutom ligger lite lågt med stickningen så kommer den igång igen.

Men jag vill ju inte!
Nå. Tur att jag var på hästföreläsning istället för på stickcafé under dessa förutsättningarna. Även om jag stickade lite ändå...

Dotterns strumpor maskade jag av igårkväll och nu har jag börjat på ett par till mig. Samma likadan teknik som de förra. Men klok som jag var gjorde jag tåtuttarna på var sina rundstickor och satte sedan över den ena till den andra stickan. Då blir det gjort med lite mer koll än om det bara råkar, som det blev förra gången.

Förra veckan kom Interweave Knits höstnummer i berevlådan. Skönt att enstakanummerköp fungerar bättre än nya prenumerationer. Gillade "ridjackan", men tycker inte om att min rumpa enligt beskrivningen är för stor i förhållande till bystmåttet. Ska klura (gärna med hjälp, tack så mycket!) på hur man gör då.
Nån gång, när tummen fungerar, mina raggsockor är färdiga och mammas kofta är klar, då ska jag sticka en sån i svart.
Eller en garntjänsts swagger fast i svart om jag inte klurar ut det. Den grå har verkligen varit till nytta och överallt får jag komplimanger för den. Men jag anar att rätt vad det är så tittar armbågarna ut...

Karpatertunneltumme finns det nåt som heter. Jag hade för mig att det var något som gravida kunde drabbas av (och så är det inte ställt med mig), men är det det som jag har fått, eller är det nåt annat?

Gud, ge mig tålamod. Nu!

Till mamma

Provlappen är stickad över 30 maskor och ligger på din gamla soffkudde. Som du ser är effekten inte alls den samma som på mönstret. Jo, jag har gjort som det står på mönstret, men eftersom mönstrets garn är grövre så blir "rutorna" större. Möjligen att man skulle kunna göra ett 2räta-2aviga-mönster (över 2 varv) som bara schackrutor. Kom på det just och sätter mig och provar.


Sorry, för lite ljus för att kunna göra en bra bild. Det blir inte bra med 2r-2a-i-2varv-mönster.
Det fiffiga med att göra enligt beskrivningen är att kanten blir fastare än koftan i övrigt. Med 2x2-rutor blir bården lika "sladdrig" som resten. Inte för att resten blir vad man i vanliga fall kallar "sladdrig", men det var sån härlig stuns i beskrivningens kant.

Mamma, kommentera gärna. Klicka på den blå texten om kommentarer här nedan, välj anonymous och skriv i rutan. Sen fyller du i de svajiga bokstäverna i rutan inunder och klickar på den blå knappen.

På plats

Nu är makens strumpor både färdiga och har fästade trådar och blivit lite invigda.
"Men nåde dig om du fastnar med dem i trappen!" (Vi har s k snygga mässingslister fastskruvade på trappframkanten och de där skruvarna sitter lite hur som helst... Och det är inte något att göra åt, vi har försökt.)

Så nu har jag skrämt honom till vaksamhet. Ha!

Åka buss

Hafsade ner två nystan och en rundsticka i väskan innan jag ilade till bussen för att åka till staden bredvid för att gå på utvecklingssamtal med dottern.

Kom på längs vägen till bussen att det hade ju varit ganska smart att ha med sig "en tråd av avvikande färg". Det hade jag inte och det var inte läge att vända...

Funderade i samma andetag på att använda reflexsnöret. (Ni använder väl reflexer när ni är ute i det här mörkret??)

Väl på bussen mindes jag en finess jag sett på knittinghelp (nästan 2½ minut in i filmen). Man kan lägga upp med rundstickkabeln som "avvikande tråd".
Lycka!
Så kolossalt enkelt och behändigt!
Enda problemet var att när båda tåtuttarna var färdiga (jag gjorde dem en och en, på var sin resa) så skulle man fortsätta sticka mitt på kabeln, om ni fattar.
Så jag fick ta en annan rundsticka till hjälp när jag kom hem och sedan sticka ett halvt sockvarv på ena sockan, ett helt sockvarv på den andra och sen fylla på med sista halva varvet.

Så nu sitter tuttarna som de ska.

(I bakgrunden strumpan som blev klar igår kväll.)

Och titta på titta!
Dotras fötter kom hem de med.

Mina planer på att visa tre fötter i nystickade strumpor på en bild verkar svår att få till.
Istället får ni se makens fötter med en färdig (ofästad) strumpa och en strumpa som håller på att realiseras.

Jag stickar alltså från hälen och nedåt, för att sen sticka från hälen och uppåt.
Tycker det är lättare att få till fotlängden genom att sticka tårna sist som jag är van.
De toe-up-strumpor jag gjort har blivit lite långa i foten.
Med denna metod, från mitten och utåt, blir fotlängden bra, man kan "figuravmaska" för tårna och skaften blir så långa som det finns garn till.

Citat från min pappa:

"Om inget annat hjälper, läs instruktionerna."
Borde tänka på det lite oftare.
T ex när jag börjar på strumpa två så borde jag samtidigt läsa om hur jag började på strumpa ett så jag gör likadant.

Men icke.
Först började jag i änden på det nya nystanet. Efter ungefär en hällapp kom jag på att jag kanske skulle ha börjat på samma ställe i färgrapporten så att ränderna hamnar på samma ställe på båda strumporna.
*ripp it*

Så då letade jag reda på "samma ställe på färgrapporten" och misslyckades med en halvmeter eller nåt. Men det var inte det som fick mig att brista ut i "Stryp en gås!"
Nej, det var när jag tog fram anteckningarna från förra strumpan och upptäckte

1. Jag skulle lagt upp 68 maskor och inte 64.
2. Jag skulle ha använt stickor nr 3 och inte 2½. (Jag hade snabbt återanvänt stickorna som lossnade när jag stickat klart resåren på skaftet.)

*ripp it*

Nu stickar jag hällapp med nr 3 och 17 maskor på varje sticka. Dessutom började jag på samma ställe i färgrapporten.

Vad ska gå fel nu?

tre sockor

Tre färdiga sockor samma dag!

Fast de påbörjades långt ifrån samma dag som de blev klara.
Dotterns raggsockor i lilarosa raggigarn blev på det stora hela randiga med ett varv av varje färg. (48 maskor på 4.0) Lite trist när jag föreställt mig att de skulle bli flammiga. Tur att jag inte ändrade om det vinnande konceptet med 48 maskor. Alldeles lagom runt foten.
Magic loop-tekniken var bra. Lite knepigt vid ihoptagningarna vid tårna bara. Använder man strumpstickor och vet vad man gör har man full koll på var sidorna på foten är. Nu blev det till att söka. Och med strumpstickor beöver man inte markera var sidan är tills nästa varv, det är ju självklart. När jag gjort några ihoptagningar var det även självklart nu, men lite ovant var det.

Jag behövde heller inte bli arg på att strumpstickorna ideligen halkade ur maskorna när det bara var några få kvar på varje sticka. Men jag gillade inte heller att förflytta loopen var tredje maska för att kunna sticka.


Makens första regiastrumpa blev också klar samma dag. Jag gjorde avmaskningen som jag gjorde sjalavmaskningen: en "luftmaska" mellan varje avmaskning.
När jag sen började på nästa strumpa tänkte jag mig inte för utan började i änden på garnet. Efter ungefär halva raka hällappen insåg jag att strumporna kommer att vara randiga på olika ställen. Anar att jag ska riva upp den nya och flytta början så att ränderna åtminstone någorlunda hamnar på samma ställen. Ack ja...


Återkommer med foto när "fotarna" är hemma och kan modella.

Stephanie, Lotten och jag

Jag är inte riktigt så fanatisk på att blogga som Lotten. Att ta med mig kamera, och dessutom ha mage till att be någon fotografera hade inte slagit mig. Men det hade varit lite skoj att ha bildbevis.
Idag var jag och fick vinterdäck först på fälgar och sen på bilen. Under tiden stod jag och stickade raggsockor. Huruvida det var för att efter tre blev det lite för kyligt även för de kroppsarbetande däckarbetarna eller om det var om omsorg för mina bara stickehänder vet jag inte. Men chefen (som vinkade in min bil) drog ner porten efter mig och sa åt en av de anställda att dra ner porten när han också bytte bil.

Så där rullade de däck, satte fast dem på fälgar, balanserade i balansmaskinen och skruvade av och på med tryckluftsskruvdragaren i en miljö dem inte främmande. I den stod jag med två lilaspräckliga nystan under armen och stickade ett par strumpor.

Lite komiskt var det och jag associerade både till Lotten och till YarnHarlot-Stephanie som frenetiskt stickade på sin OS-stickning även i bankkön.

Jag gillar magic loop. Och så gillar jag timglashäl. Vet ni hur många gånger snabbare det går att sticka en timglashäl (bara förkortade varv) jämfört med traditionell skolhäl med hällapp och förkortade varv och ihoptagningar och upptagningar och ihoptagningar?
Jag har inte svaret i siffror, men det är kraftigt mycket fortare!
Jag gjorde min första på ett par vanliga sockor idag.

Tidigare har jag gjort sådana på två par toe-up-strumpor med dubbla lager just i hälen. Då var det knepigt att veta var man skulle börja eftersom "hälhörnet" kommer "sen nån gång" och det inte är så lätt att beräkna hur långt från tån man ska börja.
När man börjar uppifrån så "hamnar hälhörnet där det hamnar" lite mer tillåtande. Skaftet kanske hamnar högre eller lägre än där man kanske tänkt. Men det är en petitess jämfört med om foten mellan häl och tå blir för lång eller kort.

Nu spurtar jag med fotlängden. Tur det bara är storlek 40-41 och inte kraftiga46 -or...

vilket virr-varr

Efter några varv på strumpstickor med den ena av strumporna i nyinköpta raggigarnet kom jag på att jag kunde sticka dem samtidigt, precis som OS-vantarna.

De stickades i tre färger var i dubbelt garn, lika trassligt skulle det ju inte bli att bara sticka från två nystan.

Nää... Men ena rundstickan är fortfarande ett monster som slingrar sig så man varken vet fram eller bak.
Vet inte hur många gånger jag satte om en halv strumpa på strupstickor för att vända jämfört med rundstickan. Men nu tror jag allt sitter som det ska. Vi får se hur det går vid hälarna. Funderar på en efterstickad häl, som man gör med tummen på vantar.
Anar att jag i så fall gör den efter ett tag. För hur provar man ut var man ska minska för tårna om man inte kan sticka in foten för att det inte finns nån häl?

Fråga: Har raggigarnet tjockat till sig? Jag har alltid stickat sockor på 4-or, men på banderollen står det 4½-5. Och jag tycker att 48 maskor ger en ganska stor omkrets. Men dottern bestämde sig för att det blir bra. Så då blir det bra. Basta.

Nä, måste gå och sticka vidare...
(Regiastrumpan har bara några varv kvar innan avmaskning.)

Och hur lätt är det att få Blogger att uppdatera idag?? Inte alls skulle jag vilja säga.
Under tiden har jag gått över till att sticka med magic loop. Först på den kortare stickan som helt plötsligt hade snott åt sig tre av fyra socksidor (vanligt problem när man stickar med två rundstickor) och då lika gärna kunde få alla fyra. Och sen kokte jag det längre slingrande monstret och fick en spak, fin slät och gick över till den, för den korta blev väl kort.

Jag gillar ganska bra att sticka med magic loop.

reklam från hifiklubben

På framsidan av en annonsbilaga som kom med tidningen i morse sitter en "kizz-målad" person och stickar i soffan.
Men vad sjutton stickar han?
Blågult på strumpstickor, så långt är jag med.
Delen under hans vänstra ringfinger verkar vara avmaskad och det som är på de stickorna han håller i verkar stickas fram och tillbaka.

Och hur kan man stå ut med att få så stora glapp vid bytet mellan stickorna? Eller är det en spetsstickningsrand? Lite längre ner på stickningen verkar det inte vara så nämligen, mer som att han gjort en kil där...

Nån som har nån koll på vad han stickar?

Själv gnetar jag på lite grand med regiastrumpan. Jag är på skaftet och väntar på att garnet ska ta slut så jag kan börja på nästa.

Fast de där tidsfördrivsstrumporna får nog ligga ett tag, jag har fått beställning på två par raggsockor från dottern. Månne hon kan berätta vad det ska vara för färg också så jag kan handla garn?

Idag på bussen

satt jag och läste sånt jag måste läsa.

Nånstans från de bakre regionerna hörde jag (innan alla gymnasieleverna klev på) plötsligt klick klick...

Som den Napoleon jag är rapporterar jag härmed till alla Lafayette:
strumpstickor, metall, 2½:or.

Övervägde att avslöja mig som kollega, men plikten kallade så jag läste vidare. (När gymnasisterna klivit på, med öronproppar.)

Så satt du på övervåningen i en blå buss i afton (16.30-17.45), där temperaturen spräckte termometern, vad stickade du?

Litet försök

På sticklistan skrivs det då och då om färgning. Man kan färga med allt från medel som är till för färgning, växter, amerikanska läskessenser, och svampar.

Jag testade häromsistens att fäga med svampar. Jag plockade lite svamp, osäkert vilka sorter, och sen testade jag. Små mängder svamp kräver små mängder vatten och små mängder garn. All uppvärmning gjordes i micron och ingen termometer användes.

På bilden syns uppifrån och ner:
Originalfärg på garn
Obetat garn färgat i A-badet
Betat garn färgat i A-badet
Betat garn färgat i B-badet
Obetat garn färgat i B-badet
Originalfärg på garn

Betningen bestod i att jag blötte garnet i äppelcidervinäger.
Alun eller vinsten som mitt recept föreslog fanns inte hemma när jag drog igång.

Det verkar inte vara så stor skillnad på färgämnena i A-svampen och B-svampen. Kulören är den samma. Det är lite skillnad i styrka, men det kan ju bero på mängder, temperatur och tid.
Den stora effekten av färgningen kom sig av betningen.
Utan betning ser det färgade garnet ut att vara ett annat bad av originalfärgen.

Det är lite skoj att man kan färga så här. Precis som med Kool-Aid (amerikanska läskessensen) är det relativt harmlöst kemiskt sett.
Det är billigt. Man får en anledning att gå ut i skogen. Man får ta och lära sig andra svampsorter än kantareller och smörsopp.
Skogspromenaden är inte "värdelös" bara för att man inte hittade kantareller utan bara "värdelös" svamp. (Att gå ut i skogen och röra på sig kan inte vara värdelöst, oavsett svamptillgång.)

Undrar om inte jag ska önska mig en bok om svampfärgning i julklapp? Några tips eller varningar?
(Lägg märke till att det nu finns fungerande kamera här igen!)

OS-stickningen

Nån som var med? Nån som skrev ut sitt diplom?

Jag tror inte jag gjorde det. Och nästa vecka ska jag hålla ett litet föredrag om sånt som är roligt med internet. Och då tänkte jag bl a prata om OS-stickningen. Det skulle vara skoj att kunna visa upp ett diplom. Någon som kan tänka sig att låna ut sitt?

(Jo, jag är behörig för jag blev färdig med mina vantar.)

Vidare...

"Hur gick det med den där urringningen?" frågade Heidi.

Tja... Är det den gröna du tänker på?
Den har jag helt lämnat åt sidan.
Jag håller på med heltidsbaserad lönesysselsättning numera.
Jag har stickat klart den förstoring jag planerat av sjalen. I oblockat skick ser det ynkligt ut. Månne det kan bli till förnöjsamhet om jag blockar den. Jo, jag ska, men sen nån gång...

Istället har jag nu äntligen fått ordning på regiastrumporna.
Jag ihärdar med att försöka sticka det här paret från strax ovan hällappen och framåt, och sen fyller på med strumpskaft så långt garnet räcker. Nu blir det i rätt storlek. 25% mindre än förra försöket... (Man kan ju undra om det finns nån som helst matematisk begåvning i mig...) Jag har gjort klart hälen (med lappen i gåsögestickning) och håller nu på att gasa på med 14m på var sticka fram emot tårna på första sockan.

Dessvärre har vi drabbats av stora kamerabristen.
I somras gick den fådda kameran sönder. Raskt köptes en ny. Dels för att den behövdes "imorgon" och dels för att vi inte trodde det fanns garanti kvar. Det visade det sig att det fanns. Så nu är den på lagning.
Den nya kameran tappade bort sig i skogen för några veckor sen. Kan ni förstå hur den bar sig åt för att öppna kardborreknäppningen på hölstret som maken hade vid bältet?
Han blev ganska förtvivlad, men idag har jag fått en avi som jag starkt anar att den betyder ersättningskamera på posten.
Har vi tur återfinns den andra och lämnas in till fabbo polisen som vet att vi är av med den. Vips skulle vi i så fall ha TRE kameror!

Men det är inget skoj att blogga utan kamera. Så det är en anledning till att det inte blivit så uppdaterat här.

Uppföljning av läget

Den gröna har kommit in på halsringningen. Men jag tror det blev nåt kajko med "minska vartannat varv" i samband med Morden i midsummer.
Tycker det är svårbegripligt detta: först står det: "avmaska i början på varvet 2ggr". Det gör ärmurtagningar på båda sidor. Man avmaskar i början på räta varvet och i början på aviga varvet. Helt logiskt.

Sen ska man avmaska ytterligare på samma ställe 2ggr. Då tycker jag det verkar som att man avmaskar vartannat varv i var sida. Från rätsidan avmaskar man på ena sidan. När man sen kommer till den sidan på avigsidan avmaskar man inte, men däremot avmaskar man på nästa varv, det räta.

Sen ändras vokabulären i beskrivningen: avmaska 1m vartannat varv 3 ggr.
Blir det med samma intervall som tidigare, eller blir det bara varannan gång man gör (t ex) räta varvet, vilket i så fall, om man räknar antal maskor ovanpå varandra maskan bredvid blir fyra varv?

Sånt gör mig konfunderad.


Sjalen håller på att bli större. Den är min dagstickning, i ordentligt ljus. På kvällstid går jag över till den mer lättsedda gröna. Igår upptäckte jag ett förargligt fel 6 varv ner (eller nåt). "Går det så går det. Går det inte så går det inte" tänkte jag och repade upp några maskor i början på en blomsterruta. Och si! Det gick! Jag behövde inte repa upp 6 varv längs ytterkanten på en numera rätt så stor sjal, en maska efter den andra. (För vem kör med livlinor? Inte jag just nu iaf...)
Jag kände mig berättigat mallig över bedriften.
(Men hur kunde jag ha missat felet för det första?)

läget...

När jag tog bort nålarna i blockningen dröjde det inte speciellt många nålar förrän "sufflén sjönk ihop". Första sidan drog sig snabbt 2 cm in mot mitten. Den andra var inte riktigt lika benägen, men den hade ju ingen andra-sida som drog...

Nu är den inte en liten sjalett, men en stor. Sjal är den inte. Så nu ska jag försöka sprätta upp avmaskningen och fylla på med tre fyra rapporter till... Jätteskoj eller nåt...


I väntan på den lyckade blockningen startade jag den gröna toppen. När jag hunnit 8 cm kom jag på: NeeeeeJJJJ! Jag skulle ju INTE börja med 6 varv rätstickning!
Den senaste innovationen i den branchen lyder: från avigsidan: sticka räta maskor. Från rätsidan: sticka 1r, 1a. Jag tycker det verkar som det fungerar.
Maktätheten gånger antalet maskor verkar stämma överens med mina egna mått. Det som syns här på bilden är de nya 10 cm som gjorts med den nya kanten. Första nystanet antar jag räcker ett varv till.

Jo, nu vet jag

... jag fortsätter med mitt sommartoppsprojekt. Nu dags för den gröna.
Men i och med sjalens formning så stöter min nya kunskap på problem: vilken är masktätheten?

Enligt min provlapp (utförd i somras) är masktätheten 18m/10 cm - eller 25... Beroende på om man låter "tyget" vara slappt eller spänner ut det snyggt. Intressant...
Det ger ett framstycke med bredd 38 cm - eller 53.
Intressant...

HUR mäter man masktätheten enligt konstens alla regler?

Jag provlappar således ett framstycke... Det kostar två sidosömmar på slutet, men det blir bara hälften så mycket att riva upp (om)/när man måste frogga.

Läste nånstans nyss om knepet att provlappa en ärm. Men ärmarna i det här fallet ska ju vara så korta att det inte ger mer ledning än den lapp jag redan gjort.

Mot stickorna!

Hjälp!

Vad ska jag nu hitta på??

Blockning pågår

Hur ska den här lilla blöta bollen kunna bli en sjal? Jag lovar, jag kände mig väldigt skeptisk till att det skulle kunna bli något som var större än en sjalett...



Men efter att ha härjat en stund på gästsängen och spänt trådar och mätt och mätt och spänt trådar ännu mer och gett upp de mått som Kirsten angivit och mätt mer och ändrat lite här och var så blev jag ganska nöjd. Det fattas 6 tum på sidorna från "händerna till rumpan". Men det blir nog ganska bra mått ändå.


Detaljbild.

Klar, men oblockad

Nu ikväll stickade jag äntligen klar min sjal!

Jag började sätta en blocktråd längs ena sidan, men det är för mörkt, det får vänta tills ljuset finns.

Men det är ju förfärligt vad den är liten!! Inte större än en sjalett!
Nå. Jag stoppar is i magen och bestämmer mig för att bedömma storleken sedan den är blockad.
Det går ju att dra i den åt olika håll, kanske till och med samtidigt. Och då bliir den ju större. Tills man släpper...

Och blir jag fortsatt besviken får jag väl lägga på några rapporter till. Jösses. Det finns ju mycket garn kvar. Nystanet är visserligen mindre nu än när jag började. Men det är inte oroväckande litet än. Och så köpte jag en härva till... Vad ska jag med den till? (Ingen mer spetsstickning den här sommaren iaf. Till det är sommaren alltför kort kvar.)

Garntjänsts höst/vinterkatalog

Andra, som tar sig ekonomin att prenumerera på Interweave knits och Vogue knitting och andra flashiga tidningar brukar recensera dem.

Jag får Garntjänsts katalog. Här kommer lite om den:

Framsidans tröja av multifärgat självrandande garn är snygg. Den är gjord i Baya som är ett nytt garn. Jag är lite fundersam till hur självrandande garn egentligen uppför sig. Men det kanske är för att jag brukar sticka runt upp till ärmhålen. Där blir plöstsligt varven hälften så långa - och då får randande garn dubbelt så breda ränder... Men ärmar då? Det borde bli samma effekt på dem?

Multifärgade sockgarn, filtade väskor och stickade halssmycken är andra trendiga grejer. Liksom spetsstickning och sjalar. Av någon anledning inte i den kombinationen. (Men små koftor med halvcirkelformade framstycken trodde jag hade hunnit ut..)

Baya är, som många andra garn i katalogen, en blandning av ull och akryl. Även bomull-akryl finns och helakryl. (Jo, jag vet att jag varit och klämt på Järbos struktur på Coop Forum och blivit förtjust, men som princip gillar jag inte icke-natur-garn.)

Men förutom väskgarnet (Oden, som inte finns presenterat på annat sätt) finns det bara Kilafors svenskullgarn som är 100% ull och ej superwashbehandlat. Därutöver två superwashullgarn, men inget rent lin eller bomullsgarn. Fast det kanske har med säsongen att göra...

Lite flätor, en del ytstruktur och mycket ludd.

Förutom omslagets bayatröja gillade jag
Mönster 615: färg och form, men inte att det är akrylblandning.
Mönster 658: de roliga snedgående ränderna, men inte att det är akryl.
Mönster 667 och 6649: för den lattjo formen med plus för den senares spetsstickning. Men det är mycket att sticka... (Och hur ser ryggen ut?)
Mönster 6128: Antagligen inte mycket till beskrivning - men garnet! Något för en kylig nyårsfest...
Mönster 6816: för mittenpartiets raffinemang. Men knäppningen!
Mönster 6820: Den har nära nog allt: olika strukturmönsterbårder och lite vilsam slätstickning. Säger du kilafors svenskullgarn ihop med den så är det klippt! (Men nej, superwashull på de båda sista.)

Mohair kan vara vackert att se på, men jag får allt hår på näsan så dem kommenterar jag inte.

så långt...

Eftersom maken inte fick ha med sig kameran på sin resa så måste jag ju se till att använda den under tiden...

Här syns nu halva sjalens nuvarande storlek. Resten fick vara ett tjorv, för annars kunde inte stickan räcka till. Den andra bilden är en mer närgången studie av mönstret.

en viss automatik

har äntligen börjat visa sig.

Det är ungefär som att studera in ett nytt musikstycke. Först sjunger man precis efter noterna så gott man kan och fattar inte vari storheten ligger.
Sen känner man igen sig lite här och där, rentav blir det lite sväng i det hela. Och efter ett tag är de "blanka partierna" borta och man kan börja göra utantill och det blir musik.

Nu har jag gjort tio hela rapporter från nacken och ut mot händerna, det fattas sju. Jag har alltså gjort en dryg tredjedel av stickningen, ytmässigt.

Sen var jag in och kollade på Kirisjalen igår. Den hade jag nog inte riktigt kollat in innan jag bestämde mig för den här.
Kirisjalen hade fina spetsar längs ytterkanterna. Det har inte den här. Månne man kan göra något åt det på sista varven?

Men en sak är säker: tanter över 40 gör klokt i att sticka svarta spetssjalar på sommaren när det finns ordentligt med ljus...

Den blå!

Här kommer då några bilder på den färdiga blå toppen. Nästan tre månader tog det att knåpa ihop den. Fast då stack jag ju emellan med vantarna... Men ändå. Så "svisch" som jag trodde den skulle gå att göra gick det Inte...

jag har kommit till insikt om en del detaljer på den här som jag frångått beskrivningen och att det kanske inte var så himla bra. Ska ha dem i åtanke när jag så småningom ska göra den gröna.

Men nu är det svarta sjalen som gäller!

Igång

Halv åtta igår kväll hade jag äntligen både dammsugit och nystat en härva tunt ullgarn och kunde sätta mig ner och göra första maskan. Det kändes ungefär lika spännande som första spadtaget.

Två timmar senare hade jag hunnit så här långt. Alltså ca en A4-kortsida långt på den övre linjen. Eller nja. Jag hann två varv till innan jag upptäckte att jag gjort fel där jag är nu. Livlinor verkar vara en kanongrej... Än så länge är förlusten (att få repa upp hela) inte större än att jag kan vara utan, men snart...
Vad gör man livlinor av? Steksnöre?

Jag är inte riktigt säker på att jag är nöjd. "Bladen" är vända uppochner enligt min mening. Å andra sidan. Är det något att hänga upp sig på?

Garn?

Helt oskyldigt gick jag in på Hemslöjden i eftermiddag och frågade efter Östgöta pälsullsgarn. Jodå, det hade de. Och så rev hon lite i en hylla och fick fram en härva ... stoppgarn? Alltså. Jag trodde inte att något så tunt egentligen kunde få heta garn. (Var går den vedertagna gränsen mellan tråd och garn?)

Stoppgarn har jag sett upplindat på pappbitar. Men här var det en hel stor härva på ett hekto. Man köper fisk i hekto. Inte stoppgarn.

Men sjalgarn... *ler fånigt*

Den blå avslutades äntligen i går kväll. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag gjorde om ärmarna, men en eller två gånger efter senaste ärmrapporteringen här i alla fall. Och då tror jag att jag var uppe i 2½ ärm...
Den blev ganska bra. Hade man kunnat kavla ut en bra ärm ur en deg, testa, kavla en ny, dra lite i den, så hade antagligen ärmarna blivit mer optimala. Nu funkar de.

Nu är den rundstickan ledig. Tills imorgon eller nåt. Ska först nysta precis hur många meter sjalgarn som helst. Och antagligen hade det varit bra för den allmäna hygienen om jag hade dammsugit också innan jag försjunker i sjaaaalen...
Men ikväll är jag trött...

semesterrapport

Tänk vad trevlig den här posten skulle kunna ha blivit... men såå skoj blir den inte.
Åkte iväg fredag kväll, kom fram lördag morgon, fyllde år söndag, blev sjuk måndag. Hostat mig igenom febriga nätter i varmt rum tills inatt. Knappt stickat/monterat nånting alls, den blå är fortfarande inte klar... Sjalgarnet inte köpt...

Nåja. Liite kul hann jag ju ha.
Syrrans familj förärade mig en knyppeldyna med knyppelpinnar (6 par) och en remsa "hålkort" till "udd och stad". Tyvärr har jag under de senaste 30 åren glömt bort beskrivningen av vilka par som ska göras med i vilken ordning. Tar gärna emot beskrivningen. (Jag har tappat bort min lilla udd-och-stad-spets också som jag gjorde i slöjden. Vill minnas att den skulle monteras på en duk som skulle broderas... Duken är också försvunnen...)

Och maken! Tidigare i våras bloggade någon om boken "Knitting nature". Det fanns lite bilder och mycket positiva ord, även om jag i den vevan även läste om knåpigheter med ett av arbetena. Jag mejlade maken på en gång: "till min önskelista". Och maken - beställde den på en gång!
Vilken överraskning! Vi som sade att vi skulle dela på nya digitalkameran som födelsedagspresent när vi akutköpteny i juni.

Sen igår. Bära eller brista. Jag for till Eila på Mejeriet i Alskog! Där har ni den magiska adressen, gotlandsbesökare.
Hon och Tomas, som är keramiker, firar 25 år på Mejeriet i år och det firade hon med att ha flippat ut alldeles i färgexplosion. När kunde man senast köpa rött garn hos Eila?

Och tycker du att den där ställningen med härvor i samma 2-trådiga garn om än i olika färger inte verkar vara något att springa benen av sig efter så rekommenderar dem i alla fall. För lokalerna, för Tomas trevliga skålar, för hans utflippade tolkningar av tekannor, för Eilas mattor och plädar, och för Eila och Tomas.

Det blev 5 hg blått till en kofta med nåt med spets på till min mamma (hmm... sjal eller kofta först?) och två härvor att fylla på med till LM-KALen.
Bilden på mina härvor tog jag nu sen jag kom hem. Sådär mycket grönt gräs gick iinte att uppbringa på Gotland. Fantastiskt torrt.

Nu har jag önskat!

Jag har önskat mig 2hg svart garn av sorten Östgöta ullspinneris pälsullsgarn.

Jag har dessutom (nog) bestämt mig för vilken sjal det ska bli. Nämligen den här.

Den blå/turkosa toppens ärmar har jag slitit med så länge nu att när jag för säkerhets skull måttade lite idag så verkar det som att jag gjort dem för långa i ärmkullen. Hurra, tror jag. "Bara" att sy ihop alltså.

I händelse det inte blir något svart garn i present eller ens finns att köpa för egna pengar tar jag med mig nästa projekt. Nej, det är inte de stackars regiastrumporna, det är en grön top. Samma grundkonstruktion, fast nu med nån sorts lutande fram-och-tillbaka-mönster som jag tror jag äntligen har fattat efter att ha missuppfattat i flera rapporter på provlappen.
Det var ju förfärligt vad lång tid det skulle ta att bli färdig med sommargarderoben..

knatar på...

Axlarna är återigen ihopfogade, ärmarna är mätta, uttänkta, upprepade och påbörjade.
Nu kan det väl inte gå fel igen?

Fyller snart år. Vad jag önskar mig? Garn förstås! Tänker inte delge er min favvogarnfärgare på Gotland förrän jag varit där. Såå altruistisk är jag inte att jag låter hela stickligan som ska till Hemse få reda på min garnkälla före jag varit där...
Men jag tror att en spetssjal i svart tunt garn nog får skaffa material nån annanstansifrån.

Några tips?
Gärna mjukt, men inte sådär så det hela tiden känns som att jag har ett ludd liggande tvärs över näsan, som det blir när jag är i närheten av angora. Alpacka kanske? Eller nåt mjukt svenskt garn?

Blä blä dubbelblä...

Nej, det här går ju inte.
Jag inser att urringningen är lite vääl urringad. Det är svårt att hålla bh-banden dolda. Ärmarna är för snäva. Alltså för få maskor på varvet, de drar urringningen utåt sidorna.

Det blir till att repa upp ner till urringningens början, göra om den (mer tyg) och sticka vidare ärmar. De är bra alldeles nertill, men måste tydligen ökas snabbare/mer.

Så var det med det "snart"...

komplikationer

Om det bara hade handlat om att göra alla moment så hade den blå toppen varit klar nu. Men icke...
Ärmkullarna blev för korta, likaså ringningen. Så axlarna mittemellan stod upp och såg hur fula ut som helst.

Jag hade anat det där med ärmkullarna, så jag sydde i ärmarna nerifrån och upp på båda sidor, så det var inte mycket att sprätta. Jag hoppas det räcker med att ha fyllt på med fyra varv.

Ringnignen var det sämre med så den får jag göra om helt och hållet. Nåja. Några varv hit och dit...

När jag gjorde den gula toppen (samma beskrivning men mycket grövre garn) var jag orolig att jag inte skulle hinna göra hela ringningen där bak, så jag gjorde den lite bredare från start än beskrivningen.
Det höll jag kvar vid när jag gjorde denna. Det behövdes sannerligen inte för att hinna, men det blev en snygg urringning på ryggen som får stanna kvar. (Tänk empireklänning.)
Bilder på den klara toppen hoppas jag kan levereras snart.

Svensksilke?

Förresten, apropå spinntrenden som jag har uppfattat på en del bloggar och listor.

Vad tror ni om häggspinnmalens trådar? Gott om dem är det iaf...

Avbön

När jag gjorde den gula toppen berättade jag om hur bra det är att istället för att avmaska sätta maskorna på en tråd och använda dem "à la naturel" när man syr ihop stycken.
Jag har nästan slutat tycka så. Jag vidhåller på axlar och under ärmar, men inte längs "avmaska en maska i början på varje varv"-kanter.



Titta på de översta bilderna. På den första är det hur snyggt ihopfogat som helst. (Ärmen är till vänster.) Jag jobbade på bra igår under fotbollsmatcherna och såg framför mig hur den blå toppen skulle vara klar idag.
Men sen... (andra bilden, där ärmen följdaktligen är till höger), på andra sidan kulle på ärmen: Stora fula hål. Tnkte att det kanske hade att göra med att jag nu sydde ihop uppifrån och ner, istället för nerifrån och upp som på framsidan.
Avbröt och sydde nerifrån istället upp för halva sidan, men icke. Det blir hål.




Så jag gjorde en liten provlapp idag i solskenet/ skuggan under äppelträdet. En med "avmaska en maska i början på varvet"-kant. Sen sydde jag på den på prov.


Och si så snyggt det blev!
Så det blev till att ta loss den nästan helt isydda ärmen och repa upp ärmkullen på den och tillika repa upp ärmkullen på den andra.
Nu stickar jag flådiga ärmkullar med avmaskade kanter och det kommer att bli en fröjd att sy dit dem.

Hoppas kan man ju...

Fotbollen igår gav resultat

Utan att vara anmäld på Fotbollsstickningen tog jag mig för att sticka vid tv-n när Sverige spelade mot England. Äntligen nådde ärmhålets höjd 8 inches och jag fick maska ihop axlarna på min blåturkosa sommartopp i Brilla.

Så nu är det bara halsringningen och ärmarna kvar...
(Å andra sidan har jag inga andra stickningar som konkurrerar just nu, så det borde gå fort.)

Den gula toppen i Rowan Summer Tweed har genomgått tvätt, men är inte torr än. "Undvik direkt sol vid torkning" stod det på banderollen, så jag lade den på en ställning på balkongen i skuggan. Sen for jag på jobbet. Och sen började det regna... Nå. Nu står konkarongen inomhus. Jag tog olivoljetvålen istället för rekommenderade tvålflingor. Säg inte att det var fel. (Animaliefibrer som animaliefibrer, typ, tänkte jag.)
Funderade en stund på att använda schampo. Men då skulle antagligen den intressanta havslukten gömmas. Hur kommer det sig att silke luktar hav?

Solig strålande dag

Så var nu äntligen den Stora Dagen för presentandet. Solen sken och föremålet för uppvaktningen sken ikapp. Det är osäkert vem som vann.

Presenten var ett par vantar (latvian mittens, plansch 4f). Eftersom det blev bäst skärpa på bilden med en vante så får ni tro på mitt ord att det blev två.

Det mest fantastiska med tillverkningen är att ingenting gick fel! Alla maskorna satt där de skulle. (Nåja, några maskor fick jag väl backa, men inte längre bort än samma varv.)

Jo förresten, avmaskningen mot toppen av vanten fick jag göra om på första. (Och den skrev jag ner, tänka sig!) Nästa vante var det bara att läsa innantill.

länkar...

Hittills har jag bara haft två länkar som har med stickning att göra. Barbros för att hennes sida är som en spindel i stickbloggsvärlden. Från henne har jag klickat vidare till alla möjliga bloggar. Dessutom har hon en intressant sida själv där hon presenterar saker som hon har klurat ut och som verkar funka kanon. (Vilket inte alltid är fallet när jag klurat ut nåt...) Flera bra beskrivningar har hon också.

Cinas för att det är min "stick-och-blogg-granne" här i stan.

(Lotten är med för att hon har så intressant vardag. Eller, skildrar den intressant, och det är en trevlig hop som läser och kommenterar. Dessutom gör hon då och då "hemlisbloggare", en pastisch på en författare som man då får gissa vem det är. Priser utdelas.)

Men nu har jag nog sett Barbros överkvinna i stickblogglänkar! Får jag presentera Garngamen i min länklista. (Att hon dessutom länkar till lilla mig är ju bara ännu bättre!)

vicken miss

Kolla in det söta tröjtrycket!
Får hålla ögena på den där tröjmakaren nästa år - eller hitta på egna! Att bäras i en månad före - så att budskapet v-e-r-k-l-i-g-e-n går in: vi stickar på lördag!

Jag vill ha massor av länkar till andra wwkipday-rapporter i gästboken!

Världsstickdagen 2006

På de här längdgraderna börjar dagen nu stilla sig. Det har varit en vacker solskensdag som gjord för att sitta i parken och sticka.
Den stora anstormningen uteblev. Lite stillsamt indroppande bara. En familj där tre åtminstone nuddade stickorna, varav en flitigt producerade ett barbietäcke med både räta och aviga maskor i testa-på-garn under dagen.
En provapåstickare till anslöt sig, men gav upp efter några maskor.
Två vana stickare, fast utan stickningar slog sig ner för en kåsa kaffe, lite prat och bläddrande i den stora litteraturhögen vi släpat med oss.
Tidningen kom inte. *surar*

Månne wwkipday sammanfaller med showground nästa år också? Månne det är där man ska vara? Eller ihop med bibblan... De tänker satsa på alla "Sakens Dag", vare sig det gäller kanelbullar eller sticking.

oj...

Jippi eller nåt...

Trägår'n har inte öppet världsstickdagen. Medtag eget fika.

Laddad inför morgondagen

Några prova-på-nystan är iordninggjorda.
Stickbokshyllan på biblioteket är inventerad och delvis plundrad.
Affischer är uppsatta.
Lokalradion har annonserat.
Tidningen är förvarnad och kommer förhoppningsvis bevaka.
Vädret sägs bli ok.

Då återstår frågan: vilken stickning ska jag ta med mig? Presentstickningen är färdigstickad men inte fästad. Så den får stanna hemma. (För tänk om mottagaren dyker upp!)
Sommartoppen kan nog fungera. Men jag närmar mig ärmhålet och då vill jag nog prova ut.
Sockan som stickas från hälen och nedåt och sen uppåt har mycket övrigt att önska. Den är ungefär 25% för stor. Börja på den andra sockan med lämpligare antal maskor?
Eller ska jag ta med garnet till den gröna toppen? Cina kommer ju med beskrivningen...
Eller ska jag börja på något som jag nyss började klura på?

Kameran ska med iaf! *skriver upp, lägger fram, laddar batterier*

Världsstickdagen

Kl 11-15 den 10 juni är det "öppet hus" i kyrkparken mittemot Trägår'n i Härnösand. Ta med något att sitta på. Regnar det går vi in på Trägår'n. (Eller om det blir ohemult kallt...) Är du alldeles nybörjare och vill prova på så finns det prova-på-kit.

Läser du utsocknes ifrån: gå in på den här sidan för att finna en samling nära dig. (Obs! Bättre sammanställning än häromdagen.)
Jag vet även att
Råsa tänker sig sticka i Botaniska trädgården Visby.

Och finns det ingen officiell samling, samla själv! Det går preciis lika bra!

presentrapport

Om jag förstått det hela rätt. Så kommer garnet att räcka, formatet bli det rätta och dessutom blir det formidabelt vackert!

Återstår att gråta när det visar sig att... ja. Vadå?
Läste nånstans idag att 98% av allt vi oroar oss för aldrig kommer att inträffa. Låter toppen!

Fast ibland (eller ska jag använda ordet "ofta"?) inträffar stickrelaterade fadäser alldeles utan att man har oroat sig ett dugg. Så jag går nog inte säker förrän sista maskan är stickad, sista tråden fäst och presenten överlämnad...

Panik eller nåt...

Kom på att mina kompisar tar examen om 3½ vecka. För två av kompisarna ingår jag i ett kollektiv som presentar tillsammans. För den tredje får jag hitta på själv. Inte förrän NU har jag kommit på det...
I eftermiddags klurade jag en del på det och kom fram till att det får bli nåt hemstickat. När jag äntligen kom fram till garnaffären hade de redan stängt. Så möjligheten att skaffa ohemult mycket garn som garanterat räcker sprack. Fram till lördag. Men vem har tid att vänta? Hem och rota i restgarnspåsen... Hur vet man att garnet räcker?

Sommar? Var då?

Inte här iaf. Inte ens tio plusgrader. Jag ger upp att vänta på solen för att fotografera den gula toppen och faller därmed till föga för den "allmäna begäran" att få se den.


Nån som minns nåt om regiastrumpor 25 april? Jag rev upp uppläggningen och gjorde på ett annat sätt (invisible cast on). Mycket enklare än att först virka en luftmaskrad och försöka pilla in Garnet i de små bågarna som ligger under luftmaskorna. Efter ett varvs stickning ovanpå uppläggningen började jag med hälen. Nu är hälen färdig. Resten kvar.

Mer världsstickningsdag och annat

Här är länken till officiella sidan för världsstickningsdagen. Man kan i nuläget läsa om vad som ska ske i t ex Stockholm och Linköping. Jag vet att även i Göteborg planeras saker. Här i stan har jag och Cina inte kommit längre än till att komma på att det vore kul. Men vem vet var? Och vem vet vilket väder som gäller?
Sol och värme kan ju få oss till torget. Caféet där kanske? Eller i stadsparken? Men kallt och regnigt? Sambiblioteket kanske? Men då skulle man ju kunna göra nåt samarrangemangigt? *tål att funderas på*

Ska mejla syslöjdskonsulenten på museet också.


Min turkosa/blåa topp går framåt. "Traktorspåret" är det enda som bryter det monotona slätstickandet. Och just för tillfället får det sällskap av midjeintagningen. Den eländiga kanten är stickad i 2a-varv, 1r-varv, 2a-varv, 1r-varv, 2a-varv. Snott från Miriamtröjan från Östgöta ullspinneri. Jag tycker inte att de (Miriamtröjorna) haft något problem med uppflärpande kant. Kanten på den här toppen är mer flärpig när jag inte provar än när jag provar. Så jag hoppas att det håller i sig även när den är färdig. Att den inte flärpar upp alltså.